När jag var liten ….

När jag var lite och skulle gå till skolan var det oftast raka vägen dit. Då kunde jag fokusera bra på att liksom komma i mål. Att komma försent in i klassrummet var det värsta jag visste. Men hem var det en hel annan sak. Tror jag skrivit om det någon gång i min blogg. Då var det definitivt inte raka vägen väg hem. Det fanns väldans mycket att upptäcka på vägen hem. Jag var en upptäcktsresande. När jag insåg att alla andra kompisarna inte fanns med på samma väg så blev jag nog varse om att jag borde nog gå hem.

När jag skall gå hem från jobbet är det ingen bra ide att gå igenom hela butiken för att gå till bilen. Alltså, det blir typ aldrig raka vägen till bilen. Någon ropar på mig. Jag upptäcker något som jag borde göra. Det händer nästan alltid något.

Raka vägen är kanske inte min grej …

En omväg, eller stopp efter vägen, eller prata med någon, kanske fundera lite, alltså det är väl själva resans ide. Förr Vile jag snabbt åka från A till B och helst inte stanna någonstans. Men nu är det en helt annan sak. Den raka vägen ”dit” har bytts ut till flera stopp efter vägen. Tänk så det kan bli.

Raka vägen är kanske inte min grej … längre

Jag skulle tro att den som inte har den raka vägen hem kommer upptäcka så mycket mer än den som ”kör” lite krokigt i framfarten. Sen kan man ju köra fel och måste vända. Men om man inte hade kört fel hade man ju missat det man såg efter den vägen.

Så ”omvägen” är nog ett underskattat fenomen. Vi behöver mer ”omvägar” till folket helt klart. Visst, det tar mer tid men tänka vad det kan få innebära massa intressanta platser och möten.

Så testa ett liv som inte är raka vägen fram……

När man var liten…..

När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten.

I och för sig så hamnade man i ”stressen” att komma iväg när familjen skulle iväg. Då kunde det ibland bli lite stressig. Men för det mesta kunde det kretsa kring lek och stoj. Man behövde inte tänka på så mycket allvarligt. Lego och annat hade sin givna plats. Världsläget och miljöfrågor var liksom inte riktigt på agendan.

Nu är livet rätt mycket mer. Rätt mycket.

Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket.

Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.

Livet skulle nog bli lite mer avslappnat. Lite mer här och nu. Lite mindre krav på perfektionism.

Kanske är det något av att hitta hem till sig själv på något vis.

När man var liten var allting mycket enklare. Om vi bara tänker efter kan det förhållningssättet fungera även som vuxen.

En kort resa kan kännas som den största. Även en resa mellan Skultorp och Falköping.

När jag gick i lekis skulle vi göra en skolresa. Jag bodde i Skultorp och vi skulle åka till Mösseberg i Falköping. Som jag minns det var det den första resan jag gjorde utan att mamma och pappa var med. Vi skulle åka buss. Enligt google Maps är denna resa 33 km och skall ta ca 35 minuter.

Vi skulle se på djuren som fanns där. Kommer ihåg att det fanns en påfågel som visade upp sina vackra fjädrar. Jag kom riktigt nära den. 

Men detta var en stor resa. Jag uppfattade den som väldigt lång. Så det var en liten pirrig Pedher som gick på bussen. Spänd och nervös. 

Tänka att en så kort resa kan uppfattas som den största resa man någonsin gjort. Trots att jag gjort fantastiska resor sen dess, tex min drömresa till Florida, så är det nog denna resa som satt störst spår på något sätt. 

Kanske är det resan uppkomst som betyder så mycket. Men naturligtvis dess mål är ju så avgörande. Alla resor kommer nu till för att man vill till ett visst ställe. Det är ju också det som avgör att man just startar sin resa. En del menar att det är förberedelserna som är själva resandet. Då man drömmer och planerar. Och visst, det är ganska avgörande, men det är ju när man kommer fram till målet som alla drömmar uppfylls. Förberedelserna är ju avgörande för att resans mål skall bli uppfyllt. Men ändå är det framkomsten till målet som ger själva tillfredställelsen i resan. Kort som lång resa. 

Så betänk, när du tycker att du inte har råd med en lång resa, att en kort resa kan också vara den största resa du gör. Allt beror på målet för resan. 

En kort resa kan verkligen vara värd att göras för den kan innebära så mycket. 

En resa är ju så fantastisk och mycket längre än man tror. Resan man gjort började tidigt med en dröm. Sen förberedelse. Så gör man själva resan. När den väl är genomförd lever man den igen genom minnet av den. Så en kort resa är egentligen ganska lång.