Vilket löfte har du gett som du ännu inte infriat?

I dagens läsning i ”Läs med mig” handlar det om Simson. Han gav ett löfte – Nasir – som innebär att man avskilde sig för att tjäna Gud. För en tid eller för hela sitt liv. Det var ganska mäktigt att ge ett sådant löfte. Det innebar att man tex inte klippte sitt hår, man avstod från alkoholdrycker och framför allt, man dedikerade sitt liv till att låta Gud använda det. Helt enkelt tjäna Gud.

Det löftet ville man fullfölja. För Simsons del fick han lära sig en läxa. Han lurades till att avslöja vari hans enorma kraft låg i. När Delila klippte håret så tappade han kraften.

Löften är till för att hållas. Bibeln säger: ‘ Om du avger ett löfte åt Herren din Gud ska du inte dröja att uppfylla det,…. ‘ Femte Moseboken 23:21. Läs vidare i Predikaren 5:3 ‘ När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!’

Det är alltid en hederssak att hålla vad man lovar. Det gäller alla som lovat dig något. Men det gäller i högsta grad dig själv också.

När du ger ett löfte till Gud så var inte sen med att uppfylla det. Det är en välsignelse att uppfylla det.

Så min fråga till oss idag:

Vilka löften till Gud har vi dröjt med att infria?

Kanske har något löfte fallit i glömska. Kanske har något löfte getts lite förhastat. Kanske har något löfte varit så krävande att du inte klarat av att infria det. Om så är fallet bed om att bli fri från löftet.

Men vilka löften ligger och väntar på vår handling? Det finns en välsignelse i dessa som väntar att delas ut. Gud vill bistå dig i det löfte du gett.


Guds ursprungliga löfte …

Jag läser i Jeremia just nu. Jeremia 39:8 säger så här:

Jag ska låta dig komma undan
så att du inte faller för svärd
utan vinner ditt liv som ett byte,
därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”

Därför att du har förtröstat på mig … Gud förnyar löftet som han gav Jeremia. Han skulle rädda honom därför att han förtröstat på Gud. Jeremia levde kvar i Guds ursprungliga löfte han gav honom. När man läser om Jeremia hade han en kamp för att anta utmaningen och kallelsen från Gud. Han säger till slut sitt ja. Under resan ser vi att han försöker lämna kallelsen men det går inte. Du ser det i Jeremia kapitel 20. Men han kan inte ge upp kallelsen.

Här ser vi att Gud möter upp Ebed-Melek. Staden han fanns i skulle falla men han får ett löfte till sig: Jag skall låta dig komma undan för du har förtröstat på mig”. Han hade tidigare förstått vem Gud är. Han hade lärt känna Gud kan vi förstå. Nu drabbas staden av olycka men han kommer att klara sig. Varför? Mmmm, han hade inte slutat att förtrösta på Gud

  Att hålla fast vid Guds löfte har sin utmaning. Inte att Gud inte har makt att hålla sin del. Utan det kan smyga sig in tvivel som utmanar oss. Jeremia kan inspirera och ge oss mod. Det håller att förlita sig på Gud och hans löften. Att låta den förtröstan man lärt sig att leva kvar.

När man läser igenom Jeremia inser man att mitt i alla jobbiga passager med Guds domar glimmrar det till här och där. Guds löften håller.

Jag vet inte vad för ”gamla” löften du har i ditt livs ”bakgrund”. Vad är det Gud har kallat dig till? Vad är det som Gud håller på att påminna dig om? Gud är en god Gud som inte glömmer sin kallelse och sitt löfte. Genom historien är du inte ensam om att ha kommit ur din kallelse om du nu har gjort det. Det har hänt förr. Kommer troligen ske igen att någon gör det. Men det fina i allt är att Gud inte glömmer sin kallelse han gett en gång.

Timoteus får uppmaningen att blåsa liv i den nådegåva han fick när man en gång la sina händer på honom och bad. Kanske hade det svalnat för honom. Kanske hade han kommit lite ur kurs. Kanske hade något hänt som gjort att han tystnat. Ja, det vet vi inte. Men en sak vet vi. Han blir uppmanad at blåsa liv i det han hade fått.

Är det din tid att blåsa liv i det du fått en gång? Är det din tid att återerövra? Är det din tid att hitta hem igen? Bara du vet vad som bankar på.

Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Jag kan inte tala, för jag är för ung.” Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.
Jer 1: 6-9

Valår vallöften valfläsk

Tror ingen har missat att det är valår i år. Partierna har redan taggat upp för att fånga just din och min röst.

Jag har bara några funderingar inför detta val.

1) Vad är det som säger att dom löften man vill ge kommer att hållas? Gamla löften har ju visat sig vara svåra att hålla och genomföra.

2) Jag tycker det skulle var enklare att rösta om alla partierna satsade sin energi på att tala om sin egen politik än tala om allt det dåliga dom tycker dom andra har gjort.

3) Löfte – löfte är löfte. Ett vallöfte är något man vill genomföra om man får makten. Så innan ni som politiker börjar rada upp det ni vill genomföra ber jag er att tänka igenom om ni verkligen vill detta och kan genomföra det. För löfte är löfte.

4) Ska jag rösta denna gång får ni allt övertyga mig att ni har någon substans i ert valprogram. Jag har varit rätt trogen det parti jag röstat på. Men inför detta val är det inte per automatik att rösten hamnar på samma ställa som sist.

5) Det är hög tid att bli mer trovärdig än vad dom sista årens politik gett.

6) Vad är det som säger att årets vallöften inte bara är valfläsk?

7) Det blir en jobbig tid framöver. Mycket prat kommer det att bli. Ber om substans än massa snack.

Men tack och lov bor vi i en demokrati. Vi har möjlighet och rätt att rösta. Våra val är inte riggade.

Detta val kommer att vara väldigt viktigt. Det gör det att nu gäller det att partierna visar vad dom verkligen vill och kan genomföra.

Kanske är det till och med ett ödesval. På något sätt känner jag en viss form av rädsla inför detta val. Det är mycket som står på spel. Inte bara skattemedel utan även värderingar som står på spel. Och det kan få ödesdigra konsekvenser som kommer påverka oss för lång tid framöver. Så detta val är oerhört viktigt.

Löften som är svåra att hålla

Sitter och tittar på nyheterna. Ämnet är skolan och antal elever i klasserna. Regeringen hade lovat att det skulle bli färre elever i klassrummet. Men nu visar det sig det vallöftet kommit av sig. Nu visar det sig att det är fler elever i klassrummen.

Vallöften är tydligen inte lätta hålla. Snart är det val och nya vallöften skall ges.

Löften är lättare att ge än att hålla. För det mesta tror jag att alla har gott uppsåt när man lovar något. Intentionen är att hålla löften men när verkligheten kommer i kapp blir det knepigt.

En hållning är ju att inte lova mer än man tror sig kunna hålla. Det ger inte en dålig eftersmak.

Ibland kan vi ”tvingas” till att lova sådant vi har känslan av att det blir svårt att hålla. Det är mindre kul.

När någon påstår sig ha fått ett löfte av någon som inte vederbörande har gett blir det svårt. Kanske är det för att man vill så gärna få sin vilja igenom. Sådana löften som är luft är svåra att bemöta. Man liksom inte når varandra.

Nej, lova bara löften som går att hålla. Avstå dom andra. Det gör livet lättare för alla.

Avtal

Det är mycket som handlar om avtal i dessa dagar. Dom olika parterna verkar, mot tidigare år, haft lättare att komma överens. 

Avtal handlar om överenskommelse, uppgörelse, fördrag, pakt, traktat, kontrakt, deal, löfte. Något vi kommer till samma slutsats om. 

Att ingå avtal är ett löfte till varandra att genomföra det man lovat varandra att göra. Det handlar om löften. 

Man ska aldrig lova något man inte har ambition att uppfylla. Inte heller löften som man har svårt att komma ihåg eller genomföra. 

Det blir jobbigt för den som får löften som aldrig uppfylls och genomförs. Tyvärr blir trovärdigheten och tilliten naggad i kanten inför nästa löfte som levereras. Tyvärr smyger det sig in känslan av att nästa löfte också förpassas till samlingen av ouppfyllda löften och avtal. 

Det är lätt att påminna om att regeringen inte uppfyllt sina löften. Eller någon annan ”högre uppsatt” myndighet eller person. 

Men kanske är den bästa vägen att bara gå till sig själv. ”Har jag lovat något jag inte hållit?” ”Sprider jag löften jag inte har en suck att uppfylla?” Att lova vitt och brett ger kortvarig vinst men riskerar att få dålig frukt om man inte går hela vägen. 

Det är en hederssak att hålla sitt löfte Lova aldrig något du får svårt att hålla. Då är det bättre att avstå löftet.

Hot eller löfte?

I söndags lyssnade jag till Henrik, vår pastor. Han talade med en återkommande tanke. ”Hot eller löfte?” Jag satt och tänkte mig också in att man skulle lika väl kunna säga ”hot eller möjlighet”. 

Som det sätt ut sista tiden verkar kristendomen och tron på Gud mer fått stämpeln som ‘hot’. Det verkar vara det mest politiska korrekta. Kanske i vissa stycken har det varit berättigat att det är ett hot när man missbrukat den ställningen. Någon som ansett sig vara representant gjort fel på något sätt. 

Vad man glömt är att se hela bilden. Vad tron och kristendomen betytt för historien. Vad enskilda fått för något gott ur tron. Vad dom som haft en levande tro gjort för samhället. Drivkraften har varit just tron. 

Lägger man därtill det fruktsamma arbetet inom missbruksvården inom LP-verksamheten blir det en mer tydligt.  Många som räddats till ett nyktert liv. En räddning främst för dom själva. Men det är också en stor besparing för samhället. Lägg sen till missions insats. Sport for life’s insatser inom idrottsrörelsen. Mfl mfl. 

Nu noterar jag tillförsikt flera artiklar där faktiskt man börjar se kyrkan och den kristna tron som en möjlighet igen. Pendeln börjar svänga. Man inser den social kraft det finns inom kyrkan. När inte systemet klarar uppgiften så inser man att där kan kyrkan lyckas. Där metoder, program och system inte räcker till ser man vad en tro kan göra. Att människor med problem får hjälp genom att närmare sig Gud. 

Jag konstaterar följande: man behöver inte se tron som ett hot. Man kan välja med största tillförsikt att se den som ett hopp eller varför inte en möjlighet. Väljer man att se den som ett hot tror jag att man misstar sig. 

Får jag ge ett exempel. För en tid sedan läser jag ett upprop på Facebook om att det behövs madrasser och filtar mm till euemigranterna man ”hittat” vid resecentrum. Ganska många. Inom en timme har man samlat ihop det man behöver för att hjälpa dessa utsatta människor som satt och frös. Vilken kommun, stat eller system kunde lyckas med det? Det funkade för att en kristen medmänniska hade hjärtat på rätt ställe. Att det fanns medmänniskor i vår stad som var beredda till en uppoffring. Nu tror jag inte att det bara är kristna människor som har hjärtat på rätt ställe. Långt därifrån. Jag vet att det finns goda exempel överallt. Bland alla människor. Troende som ateister. Men detta var ett exempel som visat på något gott. 

Får jag säga det igen? Man behöver inte se tron och kyrkan som ett hot. Man kan se dom som ett hopp och en möjlighet. Men valet är ditt och mitt. Jag vet vad jag har valt att tänka om detta.