Etikett: lovsång

Publicerat den

Söndagstankar – Tacksägelsedagen

Idag är det Tacksägelsedagen. En dag där vi kan tänka mer på tacksamhet än på önskan om något.

Det finns en psalmsång som har en go text tycker jag.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dej, där var ton skall en hyllning till dej bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.

Denna text handlar om ett livsval. En inställning på något sätt. Att bestämma sig för att leva i tacksamhet.

I en av verserna sjunger vi ”jag vill tacka med skönaste ord”. Det finns en orsak till det. ”För din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort.” Betänk det. Det finns så mycket att tacka Gud för.

Kanske behöver vi sjunga som i sista versen ”Herre öppna på nytt mina ögon så jag ser….” Vi blir lite hemmablinda. Kanske att vi ibland också glömmer allt gott han gör. Kanske tom tar för givet. För det kan vara så att ”sången någon gång tystnar eller störs av oro och strid” som gör att vi förblindas inför allt det goda vi har orsak att vara tacksamma för.

Det är i sådana lägen, i den förblindade tillstånd, vi riskerar att bli bittra och besvikna. Ledsamheten gör att vi inte är glada. Att då påminna oss om allt det goda han gör och gjort hjälper oss till tacksamhet.

Så kanske det finns en väg denna sång vill påminna oss om. ”Jag vill göra…” – att bestämma sig för att göra. Att mota allt annat i grinden.

Vi behöver flöda över i tacksamhet. Inte ta för givet. Både i relationer och arbetslivet med sina kollegor. För tänker vi efter har vi mycket att tacka våra vänner runt omkring oss för.

Tänk vad mycket det lilla ordet tack kan gör. Både för den som får det det sagt till sig som inom oss själva. Det gör något gott med oss alla.

Tacksamhet har en inneboende kraft i sig. Släpp fram den kraften.

Publicerat den

Musikens kontraster – med eller utan rök…..

  Under två helger har det varit sång och musik för min del. En resa till Göteborg med ett härligt gäng från Norrköping. Och senaste helgen var det andra tongångar i renströmmen. Minns du sången med Märta Svensson och en massa människor.

Kontrasterna är rätt stora mellan dessa två dagar. I Göteborg var det massa lampor som blinkade hit och dit. Röken låg ”tät”. Musiken högre och mer. Fler instrument och rätt mycket gung. Medelåldern också något lägre. Nya låtar som ingen hört och inte ens har kommit i tryck. Inte släppt på skiva heller.

Helgen som gått är av annan karaktär. Sångerna vi minns från förr. Trygga rytmer som sitter i märgen. Som ”alla” kan sjunga med i. Medelåldern troligen högre där jag hjälper till att dra ner den något. Ingen rök. Inga färgade lampor och färre musikanter. I dessa låtar är det mer regel än undantag att det är flera verser. Inte några få ord man sjunger om och må igen. Visst finns det synkoper men dom konstiga ackorden uteblir. Ofta räcker det med tre ackord.

Finns det inga likheter då? Klart det finns. Det finns samma djup i sångerna. Jag brukar säga att en sång som överlever är ”född” av någon. Alltså att den är skapad utifrån en djupt engagemang oc inte ihopsatt i all hast lite trendigt. Den kommer liksom ur en människas djup svårt att helt förklara det, känner jag  en sådan sång kan vara kort med få ord eller lång med massa ord. Men den överlever och gör något med mig och dig när vi sjunger den. Oftast varje gång.

Det är så ljuvligt att få spela och sjunga. Det är detta som är musiken. Massa olika stilar. Musiken förenar människor från olika åldrar. Sånger med bara några få ord till en livsberättelse. Stilla hymn till ordentligt med tryck med fullt ös.

 Jo, det finns en sak till som sammanför dessa helger. Det fanns gott om kaffe i både helgerna. Det är fint. Och det var många tedrickare som vi kaffeälskare uppskattar så högt. Dom lämnar ju kaffet till oss.