Att lyfta sina händer i bön

Vår pastor tog oss med i en predikan i onsdags på bönen om att lyfta händerna i bön. Finns på vår youtube-kanal om du skulle vilja lyssna. Det fick mig att fundera vidare lite ……

För mig har det varit ganska naturligt att lyfta händerna i bön och tillbedjan (när inte axlarna värkt för mycket ). Har nog aldrig gjort det i någon större utsträckning för att någon liksom beordrat mig. Det har varit något av det naturliga. Funderat något över varför det blivit så.

Dels tror jag det är för att jag känner det som att jag öppnar mig för Gud på något sätt. Fick en bild av att jag blir som en parabol som pejlar in mig mot Gud. Gör mig tillgänglig. Söker in ”Guds signal” till mig på något sätt.

Tänker också att jag inte bara säger mitt behov. Jag visar det med att jag sträcker mig emot Gud som är mitt svar. Det har gett mig en extra dimension i bönen.

Det blir en tydlig bild som barnet som sträcker sig mot sin förälder om att få krypa upp i dess famn. Så kan jag uppleva mig själv när jag sträcker mina armar uppåt mot Gud. Att bara få känna och uppleva hans omsorg om mig och mitt liv. Så många gånger jag upplevt Guds gensvar när jag stått där men lyfta händer. Orden tar slut. Jag möter Guds omsorg och värme.

Visst finns det spännande inslag av hur upplyfta händer gav auktoritet. Inte minst när Mose drog ut mot fienden. Man hade seger så länge han höll upp sina händer. Sjönk dom vände lyckan. Därför hjälpte man honom att hålla uppe sina händer. Så det finns inslag av seger i att lyfta sina händer. Helt klart. Den segern behöver vi ibland få tag på. För egen del. Men också för sammanhanget jag är en del av.

Men för mig har det haft en annan impact på mitt liv i den större bilden. Den största orsaken att lyfta mina händer i bön är att jag vill visa att jag älskar min Gud som jag tror på. För mig är det ett av dom tydligaste sätten att visa det på. Och jag kan uppleva att jag i det möter Guds kärlek till mig. Den kontakten oss emellan betyder så mycket för mig.

Varför lyfter du dina händer till Gud när du ber? Eller varför gör du det inte? Jag tror att det finns en välsignelse i att göra det. Sök i bibeln efter alla gånger det står om att lyfta sina händer till Gud. En intressant iakttagelse är att det är rätt vanligt i bibelns blad att beskriva det. Kanske ligger det något i det. Pröva så får du se.

Se det som en möjlighet före att det är ett måste. Se det som en välsignelse mer än ett krav. Det händer något i det. Pröva och se. Utmana dig själv att testa hur det kan påverka ditt liv.

Power pose – lyfta händer som gör dig gott

För några år sedan lyssnade jag till Kim Karhu. Han talade om kraften i att lyfta sina händer. Det stressade av och gjorde något gott med oss.

Power pose – lyfta händer som gör dig gott

Jag sökte upp Kim efter föreläsningen och bad honom om att förklara det lite mer. Han skriver:

”Efter ca 3 minuters power posing hade adrenalin nivåerna gått upp och cortisolnivåer (stresshormoner) gått ner

Personer som mättes upplevdes även mer närvarande, autentiska,trygga, övertygande osv. och det bara efter en 3 minuters ”power pose”

Onekligen lite spännande. Värt att låta sjunka in lite.

Jag tänker mig att detta borde vi nog testa lite mer.

När jag ber lyfter jag gärna mina händer mot himlen. Sker mest naturligt. Känns så gott på något sätt. Kanske har det med denna tanke att göra. Eller snarare en kombination av det.

Kanske är det nedlagt i skapelsen. Att när vi lyfter våra armar upp mot himmelens Gud sker det goda ting inom oss.

Kanske tycker du det låter lie generande att stå där med upplyfta händer. Men om det gör oss gott kanske det ändå värt att testa.

Kraft är något som vi ofta är i behov av. Här har vi vägen. Att under tillbedjan till Gud försvinner vår stress. Vi får kraft. Vi blir mer närvarande och trygga. Vi verkar också blir mer oss själva. Så vi verkar ha fått redskapet vi så väl behöver.