
Jag tänker på berättelsen om när Jesus får besök om natten. (Joh 3) Det var Nikodemus som kom när mörkret lagt sig. Han vill prata lite med Jesus. Han hade frågor han brottades med.
Jesus stängde inte dörren. Han hade tid att lyssna. Han hade tid för samtalet även om natten bröt in. Han hade tid med Nikodemus.
Har vi tid att lyssna?
Den frågan riskerar att ge oss lite dåligt samvete. För allt för ofta tror jag att vi känner att vi inte alltid har tid med att lyssna. Hur gärna vi än skulle vilja det. Även om vi faktiskt är rätt bra på att lyssna och ta tid för det så känner vi mig att det skulle behöva bli mer av det.
Vi glömmer lätt att vi faktiskt har lyssnat. Men det är så lätt att fördöma sig själv att inte gjort tillräckligt. Hur mycket man än gjort.
Kanske skulle vi bestämma oss för att bli bättre lyssnare. Inte falla i gropen att leverera alla svar. Utan mer inta positionen lyssnande. Vi måste inte alltid ha svar. Men vi skulle nog behöva låta andra prata utan att vi avbryter.
En större fråga blir att har vi tid att lyssna?
Vi kan verkligen skapa känslan av att ha för mycket att göra. Inte att stanna upp.
Kan det bli försent?
Ja det är verkligheten. Det kan bli för sent att lyssna. Helt enkelt för att det blir för sent av olika anledningar. Det borde väcka oss att ta vara på tiden och tillfällena. Liksom Jesus inte avvisade Nikodemus behöver vi vara redo att ta emot.
Så min fråga till dig och mig blir:
Har du tid att lyssna en stund?










