I grunden är jag ju så tacksam över att vår finansminister äntligen säger nej till momsen på second hand. Men i sann socialdemokratisk anda tänker hon på bidrag tillbaka.
I min butik har hon tänkt att över en miljon kronor ska hon frysa inne på ett skattekonto för att sen betala tillbaka det i slutet av året. För en vanlig enkel människa som mig fattar ju inte vitsen med det. Ge anstånd istället, kvitta räkningen med bidraget så är vi klarar med varandra.
Vad som händer nu är att hon i praktiken lånar pengar från den som är i behov av det. Typ, ”du får vänta på rinnande vatten. Vi ska bara ha pengarna på skattekontoret ett tag. Sen kommer dom. Så håll ut. Du får hitta vatten själv så länge”
Vilken tankevurpa, Magdalena Andersson och regeringen. Hur många biståndsorganisationer måste nu låna ihop för att överleva till pengarna kommer tillbaka? Hur många secondhand-butiker måste lägga ner innan pengarna kommer? För vem våga belåna sig för att klara sig när allt är så osäkert? Hur många mister sina arbeten, praktikplatser och värdefull volontärstid? För mig är det nästan som att stjäla från den som redan ligger.
Så mitt i tacksamheten att pengarna kommer tillbaka blir jag nästan arg. Ska det vara nödvändigt att samla in dessa pengar när man bara kunde skriva ett skuldbrev och riva det i december? Hur idiotiskt får det bli?
Nej, gör om och gör rätt! Bättre kan du Magdalena. Detta blir bara så dumt. Det är ingen liten summa pengar vi pratar om. Många miljoner som nu Skatteverket och staten vill ha i sin börs till i slutet på året. Samtidigt väntar barn ute i världen på hjälp. Mat, vatten, sjukvård, skola, kläder mm mm. Vem vill se dessa i ögonen och försöka berätta varför hjälpen från Sverige dröjer medan såret fortsätter att blöda…..? Det tycker jag Magdalena eller någon från regeringen kan ta som sin uppgift.
Pedher´s blogg 