Nu hoppas jag att snösmältningen kommer igång snabbt. Typ nu. Det är dags att lägga vintern bakom oss och möta våren.
1 Mars
Mars månad är liksom signalen att nu (läs ”borde”) är vintern över.
2010 var året då det inte var en signal utan mer en frustrerad längtan. Snön låg hög på tomten.
I år skulle man kunna säga att den upplevelsen inte bör kunna uppstå.
I helgen som gick var det skönt promenadväder på lördag förmiddag. Mot kvällen kom snö. På morgonen var den borta. Söndag eftermiddag gav ett skönt promenadväder. En dag med vårkänslor. Så mars borde kunna ge en mer permanent kännsla av vår.
Mars är den tid där ljuset verkligen börjar ta över. Mörkret måste ge vika. Det är ett ljus vi människor behöver. Människan har alltid behövt ett ljus som ger energi och god kraft inom oss. Vi liksom vaknar till liv med det ljuset.
Att leva i ljuset gör oss gott. Att då ljuset kommer fram mer och mer i denna tid är så välkommet.
Ljuset lockar ut oss. Från en tid då vi hållit oss mest inne så kommer vi ut ut vår bubbla. Det är lite kul med det som händer med oss. Vi börjar prata med grannar igen tex.
Mars kan vara islossningens tid. Älvar går upp. Det börjar porla under snön. Snön smälter. En tid då vårsolen ger takdropp.
Precis så kan det vara i livet. Vi kan behöva en islossning. Att vi får komma ur det mörka och det vintriga i livet. Vi behöver möta ljuset för att denna islossning skall ske i våra liv. Vet inte vad du tänker på men jag tänker att det ljuset är Jesus. Kanske för somliga långsökt. Men för mig står det väldigt nära. Han ger värme och ljus för han är ljuset.
I den här takten…..
Alltså …….. I den här takten firar vi ju snart jul igen.
Vart tar februari vägen? Det är ju tur att vi har skottår och får ha februari lite längre!!
Tiden rusar ju iväg. Dagarna känns ju inte precis längre fast dom får fler ljustimmar. Enligt mina funderingar var det nyss nyår med trevlig sånggemenskap med kören Can’t Stop. Så helst plötsligt är det snart dags för mars månad med Vasaloppet.
På något sätt påminner det om att ta vara på tiden. Att njuta av tillfällen man får. Ibland för korta men som man bär med sig. Att inte fylla dagarna med för mycket programpunkter så att tiden rusar för fort. Så man hinner andas ut.
Sista tiden har nog varit fylld med för många sådana långa dagar. Hoppas snart på ett bättre flöde och rytm av saker att göra.
Tiden är ju densamme. Minutrarna lika långa. Ändå kan dom upplevas så olika. Grymt långa under sömnlösa nätter. På tok för korta när man måste hinna med så mycket. Så olika det är.
Nu ska jag försöka ha tre lediga dagar och göra det jag också tycker om att göra. Trivs så bra med mitt jobb. Men i helgen blir det förberedelse för att delta i gudstjänst i krokek. Det trivs jag också med.
Ta vara på din tid. Den kommer inte tillbaka. Tiden kan vi göra något av. Även om vi ibland skulle vilja göra något annat med den. Låt inte det förstöra den tid som inne är. Gör något bra av den. Det mår du bäst av över tid.
Pedher´s blogg 