Man måste inte …..

Man måste inte …..

Tänk vad många gånger vi stressar upp oss för att lösa allt på en gång. Vi tror att ju mer vi anstränger oss, ju mer vi rådbråkar våra huvuden, ju mer vi spänner oss, så skall vi nog kunna lösa det, allt alltså, direkt.

Har nog sagt någon gång tidigare… ”låt oss sova på saken”. Ibland är det den bästa lösningen faktiskt.

Jag tror jag har världens bästa jobb. För det verkar som att Gud har ett särskilt öga till oss. För det är så många gånger han har hjälpt oss när vi inte haft någon egen lösning på problemet. Det kan vara at vi saknar någon medarbetare till lördagens butik. Vi ber. Och så ringer helt plötsligt telefonen och en villig person erbjuder sin hjälp. Bara en sak av många som man förundras kring.

Jag tycker det fins en viktig poäng i vad lille gubben säger i Herregud&Co. Man måste inte lösa allt på en gång. Man kan göra det lite Enare. Av någon anledning är detalj som oftast en god ide. Det verkar som att då mognar lösningen fram.

Ordet ”måste” har jag ibland ett knepigt förhållande till. Ett kravfyllt ord vi slänger omkring oss på olika sät. Inte så att jag tror att vi så medvetet menar så hårt som det låter. Men det ger mig en bismak ibland. En bismak som gör att jag undrar om vi inte borde stryka ordet ur SAOL. Något exempel…

”Vi måste be!” – vi måst inte alls be. Det är en fantastiskt förmån att få be. Det gör oss gott. Förändrar vårt inre. Välsignar vårt fysiska liv. För att inte tala om vårt andliga liv. Det finns möjlighet att sucka fram bönen. Helt okej att skrika ut också när smärtan blir för stor. Gud klarar det. Vi kan låta anden inom oss be med tysta böner som inte hörs. Vi kan tänka bönen. När vi förstår det längtar vi efter att få prata med Gud genom det vi kallar för bön.

”Vi måste gå i kyrkan!” – Vi måste inte alls gå i kyrkan. Vi kan gå i skogen och möta Gud. Men tänk vilken förmån att träffa andra som tror på Gud. Få lyssna till en bra predikan. Bibeln berättar att det är tillsammans med de heliga, alltså våra vänner som tror på Gud, ka få fatta bredden, höjden, längden och djupet av Gud och hans kärlek. Där kan vi tillsammans få lovprisa Gud. Och har vi behov så kan vi lätt och smidigt be någon be för oss. När vi inser det längtar vi dit. Vi dras dit liksom.

”Vi måste berätta om Jesus för andra!” – Du måste inte alls det. Men när du upptäcker vad Gud har gjort i ditt liv, påminner dig om alla gånger han svarat på dina böner, vad han förberett för dig inför evigheten så kan ju ingen få missa det. Bara glädjen av allt Gud gör lockar oss till att berätta om andra. Om man hittat svaret – vilken förmån att få berätta det då. Om vi visste den rätta LOTTO-raden och att den inte hade några begränsningar, att alla som skrev den kunde vinna massa pengar, så skulle vi nog gärna berätta om den för alla. Jag tänker att det vi hittat i Jesus borde alla få veta.

Jag är så rädd för att när evangeliet blir ett kravfyllt måste-evangelium har vi missat något. Det är världens bästa erbjudande. Man kan inte bara missa det. Det vore på tok för sorgligt. Det är möjligheternas evangelium. Frihetens evangelium. Detta evangelium ger inte böjda ryggar med inga bördor. Jesus säger ”Kom till mg så skall jag er frid”. ”Mitt ok är lätt”. ”Jag har kommit för att du ska ha liv, liv i överflöd”. ”Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fader, himlen, utan genom mig”. Idel nåd och försoning vi får ta emot. När vi tar emot det kommer det att ge oss en god frukt i livet som växer fram dag för dag. Ta emot och släpp fram det i ditt liv.


Idag ber vi för riksdagsman Lars Wistedt (SD)

Det finns inga enkla svar…

Är det något vi människor ofta önskar oss så är det att förstå varför saker och ting händer. Vi vill så gärna veta orsaken. Speciellt varför det hände. Jag har speciellt mött det i själavårdssamtalet att man vill veta Guds avsikt. Man vill helt enkelt ha en förklaring varför det hände. Vad är det för mening med det som hände.

Kanske veckan PUH-citat ändå har något att tillägga. Ju mer man tänker, ju mer inser man att det finns inga enkla svar!

I alla intentioner att vilja få klarhet i orsak och verkan tror jag de finns ett svar som är Det finns ingen mening i det som hände! Punkt. Det gör att något svar kommer man aldrig att få. Det är ju det jobbiga med det hela.

När saker och ting händer och det inte finns några enkla svar har vi nog bara två alternativa lösningar.

1) Jag fortsätter att gräva för att det måste finnas en lösning och förklaring. Jag kommer troligen då att gräva tills jag är nere i botten av bitterhet.

2) Jag accepterar att det finns inga enkla svar och väljer att gå vidare. Då kommer jag troligen inte köra fast i livet. Jag kommer att lära mig att leva med det. Men livet går vidare. Jag kommer att möta så många händelser som är så mycket bättre än det negativa som hände mig tidigare.

Ibland möter jag personer som kräver ett kort svar. Ibland är situationen att det kan man inte ge. Jag har mer och mer funderat på att jag då skall välja att inte svara alls. Situationen kräver mer än ett ja eller nej. Eller så skall jag helt enkelt svara nej. Men det blir väl problematiskt det också.

Kanske har det med åldern att göra. När man är ung är det mesta svart och vitt. Efter ålderns väg blir det inte lika svart och vitt. Det finns fler nyanser. Med att visdomen växer till inser man att det finns mer att utforska. Det är inte så enkelt längre.

Så jag tror att ibland är det bara att släppa taget. Att bara vila i att det finns inga enkla svar.