Påskaftonen är tiden mellan Jesu död och uppståndelse. En tid då det begav sig var ett stort vakuum. En hopplöshet med många frågor. För lärjungarna och Jesu efterföljare var det säkert en grym tid. Hade dom trott på något förgäves? Lurade? Men allt dom varit med om var ju på riktigt. Det var säkert en tillvaro mellan hopp och förtvivlan. Det står att dom låste in sig.
Inte konstigt att dom drog sig undan och låste in sig. Deras fiender, dom som hånat deras tro och vandring med Jesus ville säkert markera att dom hade fått rätt. Lärjungarna var säkert lite rädda. Dom behövde tid att få fundera.
Det fanns säkert tvivel och tilltro om vart annat.
Skulle tro att du och jag inte är något undantag. Vi båda har säkert tvivlat och undrat samtidigt det funnits en tro.
Men vi vet hur det slutade. Eller kanske var det just då det började. Dom fick sitt besök. Han visade sig för dom. Vi vet att han stod upp. Vilken glädje. Jesus hade pratat om det. Om man lyssnat noga hade han gång på gång försökt förbereda lärjungarna för denna väntan. Så att dom kunde vara uthålliga och inte tvivla. Ändå så glömde dom det ett tag. Känner du igen dig? Jag kan göra det ibland. 
Jesus stod upp. Han lever. Det vet vi mitt under denna dag mellan hans död och uppståndelse. Det är så gott att få påminna sig om det.
Det är detta som gör den kristna tron så levande. Vi tror på en Gud som lever. Inte en profet som är död. Vi tror på en som böjde sig ner och förlät oss. Han hav oss ett nytt liv. Ett liv med en ny dimension. Långt bättre än en 3D-film. Denna dimension är verklig.
Glöm aldrig det. Tvivlar du någon gång, vänd då tillbaka till påskens budskap. Jesus uppstod för din skulle. Just för dig.
Pedher´s blogg 