Mid-sommar

Midsommar är något alldeles extra. Det är en tid då det är ljust så så länge. I all fall i vårt land. Norr har sin midnattssol där solen är uppe hela dygnet. Vi övriga får nöja oss med att solen knappt hinner ner förrän den vill upp igen.

Älskar denna tid. Det är så grönt ute. Blommar fortfarande. Och nu börjar det kunna skörda frukt efter frukt. Inte minst jordgubbarna. Min favorit över allt annat under sommaren.

Vi får bortse från att det nu vänder när det gäller längden på dagen.

Mid – då sommaren står som bäst. Mitt på sommaren.

Jag önskar att man kunde stanna här, i denna del av året. I det läget behöver vi inte bestämma om vi ska normaltid eller vintertid. Det liksom inte märks ändå. Älskar den varma tiden på året. Skulle vilja ha den jämnt. Den fantastiska grönskan har jag gärna året om.

Nu ska jag njuta av denna tid så mycket det bara går. Små utflykter. Kvällar på balkongen eller vid något vatten. Vårt land när det är som bäst.

Sätt tiden på paus lite. Det vore fint tycker jag.

Mid-sommar – nuets tacksamhet

Midsommar – innan det ens börjar så har vi passerat hälften …. Kanske är det det tråkigaste med midsommar. Då vänder det. Sen kan jag nog inte hitta på något mer tråkigt med midsommar. Inget alls faktiskt

Man brukar säga att det bästa ligger framför. Och visst är det så. Nu värms vattnet upp. Nu börjar frukterna komma.

När man fyllt 50 påstås det att man är mitt i livet. Det kan man ju fundera på. Vem blir 100 år? Inte många. Men kanske tillhör vi dom som nu blir så gamla.

Mitt i – det vittnar om att leva i nuet. Jag är tacksam för livet innan nu. Visst, det finns händelser som jag gärna sluppit. Saker jag gärna sett. Tacksam för åren då barnen växte upp. Finns så mycket som var bra. Det förtar dock inte nuets lyster. Nuets goda sida. Nuets välsignelse. Ett annat liv men ändå ett gott liv.

Nuets tacksamhet är en viktig ingrediens i livet. Förmågan att kunna uppskatta det som nu är. Utan att för den skulle springa efter något man egentligen inte vet om man överhuvudtaget kommer att nå eller få.

Midsommar kan uppfattas början till slutet. Tänk vad lätt vi har att fastna i det. Nuets tacksamhet hjälper oss att inte fastna i det negativa. Utan för oss stegvis framåt dag för dag. Utan att värdera varje dag utifrån något vi aldrig nådde fram till.

Stirrar vi oss blinda på det vi aldrig når fram till kommer vi missa det goda vi just nu har framför oss. Det som tyvärr bleknar för att vi söker hela tiden något annat. Så får nuets godhet, oskyldigt, fel ljus på sig. Det upplevs, orättvist, som något mindre bra. När det i själva verket troligen är klart mycket bättre än det vi söker. Och som vi kanske aldrig når fram till. Så upplevs livet, som egentligen är något gott, dåligt och orättvist. Vi får en sned bild på det som egentligen är något bra.

Nuets tacksamhet är något vi behöver erövra. Det ger oss livskvalitet. Även då nuets kvalitet kan, i första anblicken, uppfattas ringa. När nuets tacksamhet ger oss rätt perspektiv ger det livet en god mening att leva.

Midsommarveckans baksida…. om det nu finns någon sådan…

Midsommar är ju en fantastisk period i vårt land. Sommaren är som bäst (hoppas man) och naturen exploderar av grönska.

Dagen blir som längst och natten som kortast. Midsommardygnen är som allra bäst på något sätt.

Midsommar, det är ju då som det vänder. Dagarna blir korta. Det är ju midsommarens baksida. Likaså så att det är rätt blött rätt ofta. Inte bara regnet utan ganska mycket fylla. Tänk om midsommar fick vara torrare.

Läste från en vän på Facebook ang vädret. Att nu så var det tillbaka till det normala. Sämre väder på midsommar. Det hat varit kanon ända tills nu. Men nu är det normalväder igen. Typiskt svenskt midsommarväder. Prognosen är mindre gynnsam. Det verkar bli typ regn.

För mig är midsommar långt mycket mer än små grodorna och andra sånger med dans runt en stång. Midsommar är på ett sätt naturens lovsång till sin skapare. Som ett ända stort Tack för att blivit skapad så övermåttan underbart. Det är klart ingen baksida utan snarare framsidan. Fast många upptäcker aldrig den sidan tänker jag.

Finns en underbar psalm som passar in här. Du får texten här att suga på idag.

Du finns här, som skapat liv på jorden.

Du finns här, som gett det mörka ljus.

Ditt förnuft är mer än vi kan fatta.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som skapat hav och himmel.

Du finns här, som gett oss all natur.

Att du finns bevisas av din godhet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som sänt din son till jorden.

Du finns här, som tänder hoppet nu.

All din nåd ger människan en framtid.

Stor är du Gud.

Du finns här, som ger oss av din Ande.

Du finns här, som ser våra beslut.

Hjälp oss du att rätt förstå vår frihet.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Skriven av Roland Utbult

 

Midsommarhelg…. med blandade känslor 

Det är midsommar. Sommaren visar sig från sin bästa sida. Ljusa nätter och långa dagar. Grönskan är som allra bäst. 

Midsommar med dess firande har många inslag. För somliga är det dans runt stången medan andra nöjer sig med god mat i det gröna.

Får erkänna att dansen runt stången aldrig tilltalat mig. Har fundrat på vad det beror på. Undrar om det inte har med att göra när jag jag var liten. Vi var på ett firande någonstans i eller i närheten av Uppsala. Det var många där som jag inte kände. Det skulle dansas runt stången. Leka lekar där man jagade varandra. Typ björnen sover eller vad det nu kunde vara.  Jag tyckte inte om det. Jag minns att jag hade jobbiga drömmar länge efter det. Ofta minst sagt. Inte alls kul. När jag betänker detta så känns det som att där ligger själva orsaken till att jag inte kunnat känna någon glädje i denna dans. Möjligen har det inget med det att göra. Eller så har det. 

Nej, midsommar har mer med just sommar att göra för mig. Det vackra. Det underbara. Precis. Sommar. Man borde väl ha semester just då men det får vänta lite. 

När man var liten var somrarna superlånga. Många veckor fick man ledigt. Vad jag minns så var mamma hemma på den tiden. Så jag minns inte att syrran och jag var ensamma.  Obekymrat kunde sommaren bara komma dag för dag. 

Tänker på alla barn vars sommar inte blir så perfekt. Barn vars tid blir ensamt. Barn vars föräldrar inte kan ge dom någon bra förutsättning. Barn som saknar någon av sina föräldrar. Barn vars föräldrar missbrukar. Barn som är sjuka. Barn som lever i krigsområden. Sommaren kan för dom bli sååå jobbiga. Glad att jag då får vara med i en kyrka som har sommarkul för barn i vår stad 

Så midsommar har blandade känslor. Jag är så tacksam att få leva i vårt land. Ett land i fred. Tack gode Gud för det. 

Dags att läsa in lite notmaterial

Härom dagen fick jag ett tjock kuvert i brevlådan. Ett kul ett. Massa noter. Sånt är kul. Sjung på Torp på midsommarafton. 

Det är något speciellt för oss som gärna sjunger i kör eller liknande att få ett lass noter att börja instudera. 

  Den här gången handlar det om minns du sången. För många är det sånger som man inte minns överhuvud taget. För andra är det sånger som påverkat på djupet. För andra är det nostalgi. För andra bara jobbigt. 

Att sen mötas och känna hur noterna och texterna sammanflätas och det låter, förhoppningsvis, bra. Det är en upplevelse. 

Det kan ju vara rätt ansvarsfullt och riskabelt. Sjöng ju med i Can’t stop. Den enda frånvaron som godkändes var sin egen begravning. Får säga det var inte lätt att ”ljuga” om sin frånvaro och dyka upp på nästa övning igen och uppstått. Skämt åt sido men det visar kanske något på det ansvarsfulla att vara med och vara förberedd. 

Hur som helst. Det är några dagar av mycket sångarhlädje hemma hos Skoog. Inte mig emot. Sjunga är kul. Finns bara en sak som slår det. Det är att sjunga tillsammans med någon.