Om jag minns rätt…

Dagbok

Minnet är ju något som är relativt. Somliga av oss verkar ha ett grymt bra minne. Nästan så att dom ber om ursäkt att dom minns vissa saker som andra tycks ha svårare med. Andra får skriva upp det mesta för att vara säkra att komma ihåg håg det.

Idag visar forskning att det är bra att äta frukt och grönt varje dag. Minnet bevaras längre fram i livet.

Så kanske har jag en god framtid att se fram emot när det gäller minnet. Jag äter mycket frukt nu för tiden.

Annars har jag hört att repetion är kunskapens moder. Att vi hör eller läser det om och om igen

Hörde talas om en person som var rädd för att bibeln skulle tas med ifrån vederbörande. Så hen läste in bibeln för att kunna den utantill. Hur svårt är inte det? Men uppenbarligen går det. Minns en predikant som kunde citera, vad jag tror, hela bibeln. Så fick vi en ny översättning och inom 6 månader kunds han citera den nya. Jag minns också en gammal tant i kyrkan. Hon kunde segertoner utantill. När mötesledaren sa numret började hon sjunga sången utantill. Det gick bra ända tills den nya sångboken kom. Jag minns en kompis som kunde SL’s turlista i Stockholm utantill. Helt galet ju.

Kanske kan den här dagen då bli en dag där du citerar dom bibelverser du kan utantill. Vilken tänker du på just nu? Vi kan verkligen ha nytta av lite minnesträning medan vi äter frukt och grönt.

Ps. Och till er som har det där grymt goda minnet. Skäms inte för det. Ni är vårt hopp i livet. Ds

En dag att minnas …..

I går var det en dag att minnas. Vissa dagar är värda att minnas. Dom är speciella. Hänt något utöver det vanliga. Man liksom känner en annan luft över vissa dagar.

Igår var det en sådan dag. Av flera skäl.

Dela för att nu äntligen kan man väl kanske slippa alla mail om GDPR. Den nya datalagen. Den lag som är till för att skydda våra identiteter. Säkert väldigt bra. Men det har varit ett väldigt tjatande. Nu är den ett faktum. Mailkorgen kan slippa alla sådana mail.

img_1795Det andra som gör att dagen är speciell är att naturgodis kostade bara 89kr/kg. Så det fick följa med hem lite god lakrits.
img_1793Men det största var att man sålde dom första (för oss i Jönköping i alla fall) jordgubbarna från friland. Dyrt som skrutt men så värt priset. I alla fall den första litern. Sen måste dom sänka priset. Men dom var så goda.

Fredagen den 25/5 är en dag att minnas. En sådan löningsdag skulle man ha oftare.

img_1801Ps Att man sen fick avsluta den med att grilla tillsammans med några vänner vid Vätterns strand med en vacker solnedgång satte ju pricken över iet.

Doft av morfar

Jag blev bjuden på en Dr Dryls av Simon. Då hände det. Det kom en doft av morfar.

Jag minns att min morfar alltid hade dr Dryls och zenega. Vet inte varför men när jag kom till honom kollade jag alltid hans nattduksbord.

Min morfar luktade på ett speciellt sätt. Det fanns något speciellt i den doften. Att krypa in i hans famn och få en bamsekram och känna doften var något speciellt. Och bamsekram var det. Den som kände min morfar vet att han var stor. Jag nådde inte runt om honom. Så stor var han. Man liksom försvann i honom. Nu hände det något med honom. Han verkade bli mindre med tiden för jag började nå runt. Jag mins fortfarande den dagen då jag nådde runt. Nu var det väl mer mina armar som blev längre än att han blev smalare men det insåg jag nog inte då.

Som sagt han var stor. Det blev extra tydligt den dag jag hade med mig Ivar i Långmaren. Ivar har du nog sett på tv. Han kör oxarna i invandrarna och utvandrarna (eller om det nu hette tvärtom). Ivar och morfar Algot var gamla vänner som jobbade på gårdarna intill varandra. Dom hade inte setts på över 50 år. Nu möttes dom igen. Ivar, så liten att min lilla golf såg stor ut när han satt i framsätet, och morfar stor som ett hus. Ivar försvann in i min morfars armar. Sen satt dom och pratade minnen och mormor Inga och jag fanns inge längre i deras värld. Det var en fantastisk upplevelse att få föra samman två vänner som inte setts på över 50 år.

Ja, morfar doftade något speciellt. Tänk att en doft kan sätta sig kvar på ett sådant sätt. Undrar jag vilken doft du och jag ger vår eftervärld. Gud hjälpte oss att det får vara en väldoft värd att minnas.

Att minnas…..

Hur tidigt i livet kan man komma ihåg ifrån? Har man minnen från då man var två år? Tre? Fyra?

Jag har minnesbilder från det jag tror är före sex års ålder. Dom är i alla fall inte senare. Minnen som när jag rullade tunna hos min kompis. Snurrade över tunnan och bröt nyckelbenet. Jag kommer ihåg när skogen höll på att ta eld och brandkåren kom. Jag kan minnas att skolbussen mötte en bonde med en tjur på släp efter traktorn. Tjuren sparkade på vår skolbuss. Det var spännande det vill jag lova.

Under livet har jag vackra minnen som när jag vigdes tillsammans med min underbara fru. Då vi fick våra två söner. Det är minnen som aldrig kan blekna.

Minnen är ju faktiskt resultatet av något vi gjort. Idag har du och jag gjort massa saker som vi kommer att missas. Det kan kanske kan uppmuntra oss till att göra sådant som skapar goda minnen.

Sen finns det minnen som jag helst skulle vilja vara utan. Tänker inte blottlägga dom närmare men tror att även du som läsare har sådant du helst inte skulle vilja minnas.

Till alla minnen gäller i egentligen samma sak. Vi måste hantera dom. Lära oss ett sätt att förhålla sig till våra minnen. Vi kan inte leva på dom och låta dom styra oss i nuet. Tex att göra som vi alltid minns att vi gjort. Vi kan inte låta minnen hindra oss att leva nu.

Ibland minna vi tom helt fel. Vi tror oss minnas men det stämmer inte. Men det är ett svårare kapitel att skriva. Hm hm

Ibland har jag mött vädjan om att be om att Gud skall sudda ut jobbiga minnen. Visst, jag tvivlar inte på att Han skulle kunna göra det. Jag undrar dock om han vill skriva om historien. Snarare tror jag att han kan hjälpa oss att leva med minnet på rätt sätt. Att tom kunna ha med sig minnet utan att minnet för den skull göra oss illa.

Därför ber jag så här…
Herre, hjälp oss att leva med dom minnen vi har. Gör så att jobbiga minnen inte gör ont längre. Herre, hjälp oss att skapa goda minnen. För vår egen skull men även för andra.