Söndagstankar – misslyckas i hans hand

”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.”‭‭ Jeremia‬ ‭18:4‬ ‭SFB98

Man kan läsa en text många gånger men ändå upptäcka nya nyanser. Det är väl det som är det unika med bibelläsandet. Texten om krukmakaren är värd att läsas i sin helhet.  Gör gärna det. 

1 Vi kan misslyckas i hans hand. Vi människor misslyckas ibland. Alla gör vi den resan. Mer eller mindre. Men ser du att det går att misslyckas i Guds hand? Vi kan leva i hans formande men det går sönder för oss. Vi kan vara i hans närhet men misslyckas. I hans hand kan det strula till sig. 

2 Han börjar om. Så underbara ord. Han börjar om. Det är så Gud är. Han slänger oss inte på skräphögen och ger upp. Han börjar om. Han ser möjligheterna, gåvorna ja allt han lagt ner i dig. Så han börjar gärna om. Han vet hur livet kan te sig.  Han vet att det behövs börja om många gånger när man lever på jorden. Se bara på historiens gång i gamla testamentet. Det är ju en resa i att börja om. 

3 Gör något nytt. Det verkar som att Gud väljer att göra någonting nytt. Inte göra om samma sak. Nytt! Något nytt med samma material. Ändå nytt. 

4 Så som han vill ha det. Gud lägger ner sin själ i formandet ännu en gång. Han ger inte upp bara för att det gick snett. Det sköna med detta är att du och jag kan du låta oss formas en gång till. Vi lägger oss inte ner och ger upp. Gud gör något med det som är.  På så vis kan vi gå vidare från misslyckandet. Lämnar det bakom oss. Att leva kvar i det är ingen framkomlig väg. Det är bara destruktivt för oss själva.  Nej, när det går fel, lägg dig på hans drejskiva och låt honom forma dig igen. 

5 Allt detta sker när vi är i hans hand. Ser du att allt detta sker medan du är i Guds hand? Det är alltså möjligt att misslyckas i livet även om du och jag är nära Gud. Det gör troligen inte själva misslyckandet mindre smärtsamt. Men det ger hopp. En känsla av att det inte behöver vara kört. Att genom allt som sker får vi förmånen att vara i hans hand. 

Gå på pumpen…….

När jag flyttade till Norrköping bestämde jag mig ju för att börja cykla mer. Sagt och gjort. Köpte mig en ny cykel och började cykla. Eftersom jag hade en kompressor skänkte jag pumpen till min son. Han behövde den bättre än jag.

Man kan väl minst sagt säga att där gick jag på pumpen. Inte fungerade det speciellt bra. Har man fel munstycke funkar det inte speciellt bra. Jag har försökt så många gånger med det handtag jag hade. Men någon större mängd luft har det inte kommit in i däcken.

Igår på jobbet så hittade jag en pump som jag tänkte skulle fungera. Men inte då. Fel munstycke igen även där.

Det är lite trist när man har utrustning som kan ge luft till däcket men själva överföringen av denna luft inte fungerar.

Jag har försökt några gånger att få i luft. I går insåg jag att nu måste det bara ske. Att åka över dom vägkanter kommunen fixat vid vissa gator kommer inte att fungera så mycket länge till. Snart blir det punktering. Det vill man inte ha.

Jag styr raka spåret till förrådet. Tar fram kompressorn ännu en gång. Hittar ett munstycke som liksom bara skall blåsa luft för att göra rent. Med mycket pillande och hållande på rätt sätt så lyckades jag få i luft i däcken till slut. Skam den som ger sig.

Man kan ha all kunskap. Man kan ha alla förutsättningar. Man kan se hur resultatet skulle kunna bli. Man kan känna glöden för uppdraget. Men så saknas det sista lilla. Det som skall frigöra det hela. Det som skall göra att allt blir så där bra. Så går man liksom på pumpen.

Detta lilla kan i våra olika världar vara så olika. I min värld kan det vara villiga händer. Eller avsaknad av resurser. Det kan vara annonsen som strulade och inte kom in i tid. Jag vet inte vad det kan vara i din värld.

Ett vet jag, att när man går på pumpen blir man ganska frustrerad. När viljan och ambitionen vill mer och det var möjligt ”om bara inte”….. då är det tungt. Då gäller det att försöka glädja sig åt det som faktiskt går bra. Det kan man behöva hjälp med då.

Min roll som butikschef är att ge verktygen för att mina medarbetare ska kunna göra ett bra jobb. Då kan mina medarbetare skapa goda förutsättningar för våra kunder. I min tur behöver den organisation jag arbetar i ge mig rätt förutsättningar. Något liknande är det troligen för dig också. Så vem vi än är kan vi skapa den sista lilla pusselbiten som behövs för att det ska lyckas och vi slipper gå på pumpen. (tyvärr kan det också bli tvärtom men det vill väl ingen, eller hur )