Etikett: möjlighet

Publicerat den

Kris – möjlighet eller vävstol?

”Kris” skrivs på kinesiska med tecknen [wei] + [ji], som betyder ”fara/farlighet” respektive ”maskin/möjlighet/chans/risk”. Man kan tolka ”möjlighet” och ”chans” som positiva ord, men de kan lika gärna vara negativa.

Så man skulle kunna säga att ordet kris kan betyda möjlighet.

Studerar man detta ämne mer så menar andra att det inte alls är så. Det är ett missförstånd. Utan det mest nära man kan komma med detta tecken är möjligen. ’Vävstol’.

Jag tänker att det må vara fallet. Men kanske det ändå ligger något i båda dessa tolkningar

Kris skapar möjlighet. För ur krisen växer det fram en ny väg. Kanske en helt ny väg. En möjligheternas väg. En väg som inte hade blivit möjlig om inte krisen kommit.

Vävstolen är en fin bild på livet. Livet växer fram som en väv. Dom olika skiften vi har i livet blir olika mönster att beskåda. Så när vi lämnar jordelivet så har en väv vuxit fram med vår livsväg. Genom dalar och genom toppar.

Idag kan det bli en regerings-kris. Många bävar. Andra bryr sig inte. Åter andra är oroliga – vad kommer nu hända?

Men betänker man att detta kan skapa nya möjligheter så kanske det inte så farligt. Och när vi ser tillbaka på vår Sverige-väv efter många år så var det nog inte så dramatiskt.

Så kris – det är möjligheter med inslag i ett större sammanhang. Ett liv som växer fram. Föds fram. Ibland med smärta. Ibland i glädje.

Idag ber jag för mitt land att lugnet ska få råda. Att politiker tänker sig för vilka ord dom använder. Att inte dra för snabba slutsatser. Och att var och en vill vara ödmjuk och tänka efter före innan man trycker på röstknappen i riksdagen.

Idag kan vi skriva möjlighetens kapitel. Men hur slutet och den sista raden blir vet vi ännu inte. Men att många tror sig veta det kan ställa till det. Då lite eftertänksamhet käre riksdagsmän om jag får be.

Publicerat den

Det skapar många möjligheter mitt i en ”nedstängd” tid

I mångt och mycket är denna tid en prövning. Med all respekt över läget då företagare har det minst sagt kämpigt. Gud hjälpe dom.

Men det skapar också massa nya möjligheter. Kreativa möten där ingen får träffa sina äldre anhöriga. Då möts man framför fönstret och pratar genom mobilen. Fantastiska lösningar.

I söndags var jag ”som vanligt” hänvisad hemma. Jag har aldrig haft så många gudstjänster att välja mellan. Så många kyrkor som sänder över webben.

Man blir kreativ för att hitta lösningar. Som företagaren som ”lånar ut” sin personal till Ica-butiken som behöver förstärkning. Vinn-vinn-situation.

Folk erbjuder sig att handla till den som inte kan/får gå ut. Mans skapar nytt närradio-program för att den som är 70+ och ensam ska få någon form av gemenskap, Seniorradion på 98,5 MHz i Jönköping.

Det känns som att detta kan skapa en ny tid efter Corona-tiden. En tid som gör att vi kommer se varandra mer. Hjälpa varandra mer. Mer vaken över hur situationerna är omkring andra. Tänk om vi kan verkligen behålla det efter detta.

Man kan uttrycka det att man stänger inte ner utan man ställer om. Vi gör inte som vi brukar vi gör på ett annat sätt. Det är verkligen en positiv förändring. Nya sätt. Nya möjligheter.

Det är en tid av förändring. Vad behöver du förändra? Vad ska det bli för en ny start för dig? Vad lockar dig att börja göra? Hur ser din framtid ut efter denna svåra tid?

Kanske är det just i tider av nöd, tider av svårigheter, problem som hopar sig, blir vi mer lyhörda uppåt. Alltså till vad Gud vill säga. Kanske beror det på att vi är mer sårbara. Mer sökande. Mer villig att höra.

I sig skapar det nya möjligheter. Nya öppningar. Säger inte att Gud sänt någon epidemi. För det tror jag inte. Men han kan använda denna tid till något gott.

Bibeln säger :

2 Korintierbrevet 12:9-10
…… ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

I vår svaghet kan Guds kraft komma oss till del. För vi inser att vi verkligen behöver den. När allt är bra så uppfattar vi det som att vi klarar oss själva. Vi blir inte så mottagliga för hjälp. Typ ”kan själv”. Men nu kan vi bättre erkänna vår brist och svaghet vilket öppnar oss. Öppnar för hjälp.

”…. för min kraft fullkomnas i svaghet.” Det hälsar vår Herre dig och mig idag.

Publicerat den

Möjlighet – ett bättre perspektiv

Möjlighet är ett bättre perspektiv än att se risk och omöjlighet.

Ibland blir vi människor mer omöjlighetstänkare. Som sanna närkingar ”det kommer aaaaaaaaldrig att gå blir livet mer omöjligt än möjligt.

Tänkte inte stanna vid det omöjliga för det drar bara ner sinnet.

Nej, att se möjligheter lyfter sinnet. Blir så mycket lättare att leva. Ja, allt kanske inte blir rätt. Men erkänn, det var så mycket bättre än att gruva sig för att ”det går nog inte”.

Att ha möjlighet som ett perspektiv är en livstil. Somliga har lättare för det andra svårare. Men kanske det är ett val man får göra. Att välja att se att det finns möjligheter. Att det finns fler positiva utgångar på saken/livssituationen än negativa. Att tro på möjligheten. Tro att det finns en lösning.

Tro är att sätta sin tillit till något man ännu inte ser men sätter sin tillit till att det kommer bli möjligt.

I den hållningen finns det en dragkraft. En kraft som för oss framåt.

Den hållningen gör gott i vårt sinne. Vi gräver inte ner oss utan är mer på höjden. Hållning i kroppen blir inte säckig. Vi blir lite mer framåtlutad än hängande på ryggen i en stol. Man är liksom mer på G typ.

Kanske är blicken också lite mer klar och vidsynt i ett möjlighetstänk. Man spanar mer. Man är beredd att upptäcka och det vill man inte missa.

Tänker också att det hjälper oss att inte fastna i diket ”att tycka synd om sig själv”. Vissa tider är det verkligen läge för det. Men troligen inte så ofta som vi gör det. ”Möjlighet” hjälper oss ur detta dike. Vi fastnar inte i misslyckande utan släpper dom och går vidare. Gör vi inte det riskerar det att binda oss i bitterhet till slut.

Välj väg – tänk möjlighet.

Publicerat den

Är det verkligen omöjligt?

Vad är möjligt? Vad är omöjligt? 

Allt för ofta så sätter vi omöjlighetsstämpel på något som vi tror är omöjligt men inte har testat. Vi liksom intalar oss om att det går nog inte. 

För ganska länge skrev jag om min vän Kalle som jag spelade wordfued mot. Hans inställning i det spelet var fantastiskt. När jag inte ens prövade ett ord gjorde han det. Under devisen ”Det går nog” hittade han ord som passade. Ord som jag tänkt att det funkar nog inte. Så lägger han det direkt. Jag kunde bara konstatera att jag bedömde det som omöjligt fast det var möjligt. 

Innan vi säger att något är omöjligt borde vi testa först. 

Kanske beror det på att vi inte vill lämna vår komfortzon. Att vi inte vill riskera för mycket. Kanske är vi rädda för att göra bort oss. 

Kanske beror det på att vi i grunden är benägna att bedöma saker efter vad vi ser och förstår. Att vår egen förmåga begränsar själva tron på något.  Att vår brist att räkna ut något riskerar att sätta krokben. 

Det är en utmaning att inta en möjlighetsattityd. Att välja tro att det är möjligt. Det är därför vi kan flyga idag. Därför vi har bilar. Därför vi har folk som varit ute i rymden. Det är därför vi har massa uppfinningar. 

Kanske skulle det se lite annorlunda ut om vi ställde motfrågan om man prövat. Det torde öppna för att våga pröva och lyckas med det ”omöjliga”. 

Så säg inte att det är omöjligt för snabbt. Tänk snarare att ”det går nog”. 

Publicerat den

När vi bara ser det vi saknar…..

Robert Eriksson påminner oss om något väldigt viktigt Indien debattartikel i Dagen igår. 

Han visade på att vi har så lätt atr fokusera på brister vi har. På det vi inte har men önskar att ha. 

Så missar vi det vi har för att fokuset blir fel. 

Tror att han ville visa på att det finns en risk när vi försöker styra framtiden utifrån bristen och det vi saknar. 

Å ena sidan är det ju en förändring vi söker när vi ser en brist. På ett sätt är det ju inget fel med det. 

Å andra sidan kan ju ett sådant synsätt ochhandlingsmönster missa målet när vi faktiskt missar det vi redan har. Det faller i någon form av skugga liksom. 

Fokuserandet på bristen gör oss missbelåtna och kanske för lätt uppgivna. Får vi ändrat fokus som ser det vi har finns det större förutsättning att känna sig nöjd och tillfredsställd. 

Ha-begäret kan ju spela oss ett stort spratt. 

Jag tror att ett bra utgångsläge för oss som individer, som kyrka, som förening, som vilket sammanhang som helst, är att se det vi har och utgå från det. Göra något bra med det vi har. 

Ett påstående som jag är lite allergisk emot är när man säger ”Vi måste se hur dom gör” (med undertonen att vi skall göra likadant) . Då ryggar jag tillbaka. Vad är det som säger att just det funkar hos oss? Har vi rätt förutsättningar för att det ska lyckas lika bra? 

Jag tror en bättre väg är att först se vad vi har för resurser och utifrån dom ta impulser från någon annan. Så får det möjligen påverka som en bonus mer än att man bygger helt och hållet på det. 

Jag tror att det finns en inneboende kraft att se det vi har. Att se resurserna i det sammanhang som man är i. I en kyrka är det på tok för lätt att man säger att vi saknar människor till att göra saker eller delta på något sätt. Men om ledarna inte medvetet och målmedvetet söker bland folket kommer man missa dom man just är i behov av. Lever ledarna för långt från folket så missar dom just folket. (Ingen konstig slutsats) Resulatet blir att man ser bristen eller det man saknar pga det och missar möjligheterna. För sanningen är väl den att dom flesta är nog lite för blyga för att annonsera sig själv. Jag tror att det är likadant i idrottsföreningen eller något annat sammanhang. 
Kanske är det så illa att vi söker efter hjälpen på andra sidan ån för vi tror att det är bättre där. Så missar vi den som står på samma sida ån och bara väntar på att få komma med. 

Glöm inte bort att du har så mycket i sig själv. Att det som du har materiellt faktiskt räcker ganska långt. 

Publicerat den

Att ge något en chans

Allt för ofta har vi på tok för lätt att döma ut något för snabbt. Vi bestämmer oss för att det inte är bra. Att det inte går. Att ”jag vill inte att det ska vara så”. Vi utesluter något innan vi egentligen inte vet så mycket. Vi tror oss veta att det inte är bra, att det inte går. Så har vi intalat oss en utgång som egentligen inte alls behöver bli så. Så gör vi själva oss en bjötntjänst och försätter oss i en knepig situation. Vi binder oss själva och ofta också andra tyvärr. Fast kortast strå drar vi själva. 

Jag lyssnade på en kille på radion härom dagen. Han hade blivit mobbad. Med all rätt kan man känna med honom att han har rätt att inte vilja förlåta. Det var en lång historia. Killen som intervjuade frågade om han någonsin skulle kunna förlåta dom som mobbat honom. Svaret kom direkt.  ”Nej, aldrig.”  Följdfrågan kom ”även om det skulle hjälpa dig att gå vidare och inte vara kvar i att vara begränsad av det?”  Då kom inte svaret så snabbt. Så småning om kom svaret att ”om det innebar det” så, ja,  då skulle han möjligen kunna det. Men han trodde att det aldrig skulle ske. Så har nog tyvärr stängt dörren in till sin egen frihet. 

Problemet är att vi väljer och bestämmer en utgång utan att ha tänkt igenom det ordentligt. 

Kanske behöver vi tänka om. Att ge något en chans. Det kanske inte alls blir så illa man tror. Kanske är den bild man målat upp helt galet. Stämmer inte alls med verkligheten. 

Ge det en chans! Istället för att intala dig att det inte går eller blir bra. Vad har du för grund att tro något annat. Ge det en chans istället. 

Publicerat den

Hot eller löfte?

I söndags lyssnade jag till Henrik, vår pastor. Han talade med en återkommande tanke. ”Hot eller löfte?” Jag satt och tänkte mig också in att man skulle lika väl kunna säga ”hot eller möjlighet”. 

Som det sätt ut sista tiden verkar kristendomen och tron på Gud mer fått stämpeln som ‘hot’. Det verkar vara det mest politiska korrekta. Kanske i vissa stycken har det varit berättigat att det är ett hot när man missbrukat den ställningen. Någon som ansett sig vara representant gjort fel på något sätt. 

Vad man glömt är att se hela bilden. Vad tron och kristendomen betytt för historien. Vad enskilda fått för något gott ur tron. Vad dom som haft en levande tro gjort för samhället. Drivkraften har varit just tron. 

Lägger man därtill det fruktsamma arbetet inom missbruksvården inom LP-verksamheten blir det en mer tydligt.  Många som räddats till ett nyktert liv. En räddning främst för dom själva. Men det är också en stor besparing för samhället. Lägg sen till missions insats. Sport for life’s insatser inom idrottsrörelsen. Mfl mfl. 

Nu noterar jag tillförsikt flera artiklar där faktiskt man börjar se kyrkan och den kristna tron som en möjlighet igen. Pendeln börjar svänga. Man inser den social kraft det finns inom kyrkan. När inte systemet klarar uppgiften så inser man att där kan kyrkan lyckas. Där metoder, program och system inte räcker till ser man vad en tro kan göra. Att människor med problem får hjälp genom att närmare sig Gud. 

Jag konstaterar följande: man behöver inte se tron som ett hot. Man kan välja med största tillförsikt att se den som ett hopp eller varför inte en möjlighet. Väljer man att se den som ett hot tror jag att man misstar sig. 

Får jag ge ett exempel. För en tid sedan läser jag ett upprop på Facebook om att det behövs madrasser och filtar mm till euemigranterna man ”hittat” vid resecentrum. Ganska många. Inom en timme har man samlat ihop det man behöver för att hjälpa dessa utsatta människor som satt och frös. Vilken kommun, stat eller system kunde lyckas med det? Det funkade för att en kristen medmänniska hade hjärtat på rätt ställe. Att det fanns medmänniskor i vår stad som var beredda till en uppoffring. Nu tror jag inte att det bara är kristna människor som har hjärtat på rätt ställe. Långt därifrån. Jag vet att det finns goda exempel överallt. Bland alla människor. Troende som ateister. Men detta var ett exempel som visat på något gott. 

Får jag säga det igen? Man behöver inte se tron och kyrkan som ett hot. Man kan se dom som ett hopp och en möjlighet. Men valet är ditt och mitt. Jag vet vad jag har valt att tänka om detta. 

Publicerat den

Statistik-nörd

IMG_0905.PNG

Jag är nog lite av en statistik-nörd. Jag kan titta på siffror och staplar och på så vis se möjligheter.

Jag kan tycka att det är intressant att se försäljningssiffror, antal kundbesök, snittpriser, procentsatser, resultatkurvor mm mm mm.

Jag kan utifrån alla dessa olika siffror se orsak och verkan. Jag kan se möjligheter till att vända trender som pekar åt fel håll. Och ja, jag erkänner, jag kan grotta ner mig i det och tycka det är riktigt kul.

Jag kan också inse och förstå att en del tycker nog det är väl nördigt och onödigt. Bättre att satsa på annat.

”Men du som jobbar med bistånd, second hand, tillsammans med volontärer mfl skall väl inte drivas av statestik?” Kan ana att någon tänker så.

Men bakom allt detta brinner det ett hjärta att skapa så mycket pengar det bara är möjligt för att hjälpa andra människor till ett bättre liv. Tro inget annat för det är inte sant. Det är det som är min drivkraft. För jag vet att för varje krona som vi får över efter alla omkostnader kan vi göra underverk för.

För mig blir alla dessa siffror och staplar hjälpmedlet till att skapa förutsättning för att frigöra medel. För att varje timmes insats av en volontär skall ge mesta möjliga utdelning. Hur kul vore det för en volontär att satsa så mycket av sin tid och det inte hjälpte någon enda där ute i världen ?

Jag kommer ihåg en gång på jobbet då vi hade fått dom senaste siffrorna. Prisbilden hade blivit sämre. När jag visade en grupp det hände det märkliga. Någon sa ”så här kan vi inte ha det”. Helt plötsligt säljer vi mer och till ett bättre pris.

Men tänk efter lite. I vår butik sålde vi ca 200000 saker under förra året. Tänk om vi hade tagit 1kr till för varje vara. Tänk om vi hade tagit 2kr till. 2:50kr. I det ljuset blir inte siffrorna så nördiga. Betänk vad man skulle kunna göra för en halv miljon kronor. Man kan ge många barn vatten för dom pengarna. Många barn kan då få gå i skolan. Sjuka barn kan få sjukvård. Killar och tjejer med missbruk kan bli fria.

Så förlåt min nördighet men det är detta som jag har för min inre syn. För visst vill vi hjälpa fler?

Så nästa gång du prutar i en second hand som tex Erikshjälpen, betänk vart pengarna går till. Snarare skulle vi avrunda uppåt. För det är billigt. Gör det inte för en statestik-nörd som jag. Gör det inte för att många volontärer har satsat sin tid i butiken (fast dom är värda det). Gör det för alla barn som behöver vår hjälp. För varje krona du har möjlighet att ge extra hjälper du ännu fler. Skulle varje kund som vi har ge en extra tia skulle det innebära över en halv miljon kronor i år.

Så statistik kan vara något bra. Det hjälper oss att se möjligheterna. Inte så dumt väl?