Allt är möjligt för den som tror

Säg inte till humlan att den inte kan flyga……….

”Jesus sade till honom: ”Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.””
‭‭Markusevangeliet‬ ‭9‬:‭23‬ ‭SFB15‬‬

Jag landade i ett uttryck som jag funderar på om vi greppar…

Allt är möjligt för den som tror

Å ena sidan inser jag att det inte är det enklaste att hantera. För det är inte så enkelt att hurtfriskt leva efter varje dag. Men det utmanar mig just nu.

[ A L L T ]

Jag undrar om detta nu är sant, om Jesus menade allvar när han pratade med pappan vars son var sjuk och besatt, så har det en utmanande hälsning till oss idag

Hade vi enklare förr att gå i tro? Hade vi enklare att våga tro att det Gud sa skulle ske?

Jag funderar på varför vi idag har det enklare att hitta omöjligheter än möjligheter ? Har det göra med vårt kynne? Omvärldens situation?

Å ena sidan uppfattar jag att Gud gett oss ett förstånd att använda. Men likväl har han också gett oss den sida som har med tro och tillit att göra. Hur kan dessa två sidor samverka på ett sunt och andligt sett?

Pappans svar ger mig en fingervisning jag undrar om vi inte bör beakta mer

[ J a g t r o r – h j ä l p m i n o t r o ]

Samtidigt som vi vill tro så påminner den mer försiktiga delen av oss att vi tvivlar – har otro. Men det finns en nyckel i vår hantering av sunt förnuft, tro och tvivel. Det är att tro med den del av oss som tror. Och be Gud om hjälp med den del av oss som präglas av otro och tvivel.

Så när vi står inför beslut som är för stora för oss så får vi be om hjälp med vår otro. Så att tron får det spelutrymme det är tänkt att ha.

Min bön är att vi skulle få en större tro på att Gud kan göra mycket mer än vi själva tror. Att vi skulle våga släppa alla farhågor vi så krampaktigt håller i. Och låta oss fångas av Guds utmaning att tro och lita mer på honom.

Vi lever i en tid där vi har så många utmaningar som jag tror att Gud har svaret och möjligheten på. Vad skulle hända om vi kunde be faderns bön ….

[ J a g t r o r – h j ä l p m i n o t r o ]

Vad tror du skulle ske då?

När det omöjliga blir möjligt

Skulle tro att du liksom jag någon gång hamnat i en känsla av att det är omöjligt. Man kan känna sig uppgiven. Undrande. Frågar sig hur kunde det bli så här. Allt för många gånger stannar vi i dom känslorna och funderingarna. För vi ser ingen utväg helt enkelt.

Jag försöker påminna mig om ett bibelord i Efesierbrevet 3. Ibland har jag lättare att leva i det och vila på det. Ibland blir det mitt halmstrå att hålla fast i. Ibland krävs det ännu mer av ansträngning att lita till det.

Ändå är det lika sant det som står. Hur jag ön känner det. Hur jag än upplever det. För tack och lov – detta bibelord vilar inte på min förmåga att tro eller inte tro. Det vilar på honom som säger det och kan stå för det. Där jag brister brister inte han. Där jag tvivlar tvivlar inte han. Vad står det?


”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,” Efesierbrevet‬ ‭3‬:‭20‬ ‭SFB15‬‬


Alltså detta är så bra. Han kan göra långt mycket mer. Än vad då? Det jag tror han kan göra. Somligt ber vi högt om. Annat tänker vi mer för det blir lite för stora ord för oss att uttala. Känns liksom lite svårtillgängligt att uttrycka. Och vad ska andra säga? Så då tänker vi orden istället. Likväl kan Hud göra mer. Mycket mer till och med.

Vi får hålla fast vid det. Och när det blir svårt får det bli vårt halmstrå. När det blir svårt ber vi likt fadern med sin son som var svårt sjuk ”jag tror, hjälp min otro”.

Notera att det står ”genom den kraft som verkar i oss”. Alltså – en kraft som redan finns inom oss. Hur går det ihop? Jo, Jesus har tagit sin boning inom oss. Därför finns kraften inom oss.

Så hur stor tro du än har i din situation får du vila i att han har kraften och möjligheten till förändring. Resten får vi lämna hos Gud.

”Inget är omöjligt ….”

Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.
// Winston Churchill

Satt och sökte lite på nätet så dök detta citat upp. Om Winston Churchill sagt det borde det ligga något i det.

Kanske är det så att det allt för ofta inte stämmer. Inte på grund att Winston hade fel. Utan vår oförmåga att vara uthålliga och att vi har för lite tålamod så att vi ger upp för tidigt.

Kan tänkte på en bibelvers på denna tanke …

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”
‭‭Fil‬ ‭4‬:‭13‬‬‬

Kanske ligger detta i linje med Winstons tanke. Inte vet jag om han var troende eller läste bibeln. Men vi kanske även här ger upp lite för tidigt ibland. Vi tänker att svaret ska komma direkt. Men kanske är det så att det tar bara lite längre tid. Kärnbibeln skriver:

”Allt kan jag göra (övervinna, har jag styrka till, förmår jag), genom (i, med) honom [den Smorde], som ger mig kraft (styrker mig, förökar min styrka).”
‭‭Fil‬ ‭4‬:‭13‬ ‭SKB‬‬

Vi får det vi behöver genom Gud så att vi kan lyckas med det vi företar oss. Det ligger inte i vår styrka och vishet. Det ligger i Guds förmåga. Som han delar med sig till oss.

Bibeln säger:

”för ingenting är omöjligt för Gud.””
‭‭Luk‬ ‭1‬:‭37‬ ‭SFB15‬‬

Eller som kärnbibeln uttrycker det:

”För tillsammans med Gud är inget omöjligt (inget ord från Gud är utan kraft).””
‭‭Lukas‬ ‭1‬:‭37‬ ‭SKB‬‬

Livet går så mycket bättre tillsammans med Gud. Klart värt att pröva det. Att låta honom vara en del i våra livs olika skeenden. Så blir Winstons ord mer lättförståelig. Och lägga till detta kan vara att Gud kan göra det trots allt ännu fortare än så.


Idag ber vi för riksdagsman Mattias Karlsson i Luleå (M)

När det omöjliga blir möjligt

Jag tänker att vi ställs inför utmaningar som kan upplevas som övermäktiga för oss. Likaså är det en tid nu där Jesus skulle behöva manifesteras mer än någonsin. Men hur i hela fridens ska det kunna bli så?

Denna söndag läser vi om Jesu mor Maria. Hon som fick änglabesök. Hon, mycket ung, hade ingen man, skulle bli med barn och föda Guds son Jesus. Inte konstigt att Maria säger ”Hur skall det bli möjligt?” Tror vi kan förstå utifrån våra egen erfarenhet att stå iför det omöjliga att den frågan bäva befogad.

Men svaret hon får är mäktigt. Svaret ville få henne att förstå att det omöjliga var möjligt. Verkligen möjligt.

Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. Lukas 1:35

Andra översättningar säger att Guds kraft skulle omsluta henne. Det skulle alltså inte ske av hennes egen kraft, möjlighet eller hennes eget sätt. Nej, Gud skulle göra det omöjliga möjligt.

Det är så jag tänker att det kommer ske för dig när du står inför det omöjliga. Helig Ande och Guds kraft ska komma över dig och göra det omöjliga möjligt.

Den förståelsen vill ge oss mod att våga. För många gånger har vi redan gjort det klart för oss själva att det går inte. För visst, det kommer nog aldrig att gå i egen kraft. Men när Gud kallar oss gör han det inte utifrån våra egna resurser. Han kallar utifrån sina resurser. Och dom är långt långt långt mycket större än våra egna. Det är då det omöjliga blir möjligt.

Marias nyckel till att det blev som Ängeln är egentligen rätt enkelt men kräver en del mod. Hon sa:

Låt det ske med mig som du har sagt.

Jag tänker att det var där och då det blev möjligt. Det var där och då det hände. Hon gav klartecken till Gud att göra det omöjliga möjligt. Jag tänker att det är förebilden för oss. Det är uppmuntra till oss att våga som Maria. Att säga vårt: Låt det ske med mig som du har sagt. Vill du ge Gud klartecken idag att göra det omöjliga möjligt i dig?


Här kan du se dagens lucka i min julkalender. Snart kommer den blogg som flest har läst…

Idag ber vi för riksdagsman Alexander Christianasson (SD)

”Allt är möjligt”

Jag sitter och tittar på skidskyttet. Stafett. Inför sista sträckan ligger Sverige efter med nästan 1,5 minut. I en uppförsbacke ropar tränaren ”Allt är möjligt”

Tänk vad viktigt det är att få höra sådan ord när man ligger lite efter. När det är motigt. När man tycker livet är en uppförsbacke. När man undrar med sina stora frågor.

Skulle man skumma över hela Jesu vandring på jorden och allt han gjorde får det en stor överskrift. . . .

”Allt är möjligt”

Mitt i våra tvivel behöver vi en som springer med oss i vår uppförsbacke. Och om du lyssnar så här du Anden mana gott för dig. Orden finns där. ”Allt är möjligt” Han vill påminna dig om Jesu segrar, om hans under. Om allt det Jesus gjorde som egentligen var omöjligt. Han gjorde det omöjliga möjligt. Börja läsa om det han gjorde. Låt Anden påminna dig om att det också är möjligt för dig.

Du behöver inte ha tro för att du själv ska göra undret eller göra det omöjliga. Släpp det till honom som kan det. Du får satsa på att genomföra ditt lopp. Du har världens bästa coach. Som orkar springa med dig i uppförsbacken. Så låt Andens rop till dig sjunka in….

”Allt är möjligt”

Mission (im)possible

Jag blir klart imponerad av alla som känner ett kall att bli missionärer. Somliga rätt nära sin hemstad. Men dom allra flesta missionärer jag känner blir det långt bort.

Jag minns dom gånger jag trott mig förstå att jag skulle få en kallelse till Norrland. Nog långt bort. Jag minns min oro för att bli missionär i kina när jag började ana att jag hade en kallelse att bli pastor. Inser att ingen av dem oron slog in. Men jag vet kampen.

Kanske är det därför jag är så imponerad av alla som upplever en kallelse långt bort och tackar ja till den.

Det är på ett sätt en känsla av ”mission impossible”. För den som står utanför och tittar på kan det verkligen uppfattas så. För den som står mitt i jakande av kallelse uppfattar den helt annorlunda. Mer av ett ”Mission possible”.

Kanske står du inför ett val som kan uppfattas som omöjligt uppdrag. Som gör att du överväger att backa. Trots att du innerst inne inser att det finns något djupare i det. Så kommer tvivlet.

Bibeln talar om att den Gud utser och kallar den utrustar han för uppdraget. Hans löfte att vara med är sant. Det gör att vi kan sätta vår tillit att det kommer att lyckas.

I grunden handlar det om att ta ett steg i tro. Tillit. När steget tas upplever man att det håller. Det gör att det som till synes ser ut att vara möjligt blir möjligt. Och steg känns mer av att ”komma hem” än att åka bort. Hur långt än kallelsen tar oss. Din kallelse är inget omöjligt uppdrag. Det är möjligt.

Så min bön blir idag: Herre, tack att du kallar och utrustar. Ber dig att var och en som möter din kallelse ska våga tacka ja. Tack att du kommer ha omsorg. Tack för att du vill hjälpa att tvivlen får skingras och friden komma. Bär varje människa som kämpar med sin kallelse. Vare sig det är här hemma i Sverige målet är eller långt bort. Amen 🙏

Är det verkligen omöjligt?

Vad är möjligt? Vad är omöjligt? 

Allt för ofta så sätter vi omöjlighetsstämpel på något som vi tror är omöjligt men inte har testat. Vi liksom intalar oss om att det går nog inte. 

För ganska länge skrev jag om min vän Kalle som jag spelade wordfued mot. Hans inställning i det spelet var fantastiskt. När jag inte ens prövade ett ord gjorde han det. Under devisen ”Det går nog” hittade han ord som passade. Ord som jag tänkt att det funkar nog inte. Så lägger han det direkt. Jag kunde bara konstatera att jag bedömde det som omöjligt fast det var möjligt. 

Innan vi säger att något är omöjligt borde vi testa först. 

Kanske beror det på att vi inte vill lämna vår komfortzon. Att vi inte vill riskera för mycket. Kanske är vi rädda för att göra bort oss. 

Kanske beror det på att vi i grunden är benägna att bedöma saker efter vad vi ser och förstår. Att vår egen förmåga begränsar själva tron på något.  Att vår brist att räkna ut något riskerar att sätta krokben. 

Det är en utmaning att inta en möjlighetsattityd. Att välja tro att det är möjligt. Det är därför vi kan flyga idag. Därför vi har bilar. Därför vi har folk som varit ute i rymden. Det är därför vi har massa uppfinningar. 

Kanske skulle det se lite annorlunda ut om vi ställde motfrågan om man prövat. Det torde öppna för att våga pröva och lyckas med det ”omöjliga”. 

Så säg inte att det är omöjligt för snabbt. Tänk snarare att ”det går nog”. 

Att våga se potentialen i andra människor 

Läste raden i Tomas Sjödins bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. 

Att våga se potentialen i andra människor 

Ibland ser vi vår omgiving som ett hot. Ibland som att den inte har något att tillföra. Ibland tror vi nog att vi själva skulle bli mindre, inte bli efterfråga utan överkörd och kanske kan vår stolthet få en törn. 

Jag tycker Tomas är lite provokativ när han skriver ”våga”. Kanske vill han visa att det kräver ett visst mod att se andras potential. Speciellt när det handlar om människor som kommer från annat håll än ”vårt eget”. 

Han pekar på en viktig hållning. Att se varandras kunskap, potential och möjlighet. Att våga se varandra som en tillgång. Det kan vara en utmaning som tenderar till att vi måste ta oss modet att våga tillåta oss tro på varandra. 

Tänk vilken skillnad det skulle bli på jobbet, eller i det sammanhang vi finns, om vi blev bättre på just att se varandra som en tillgång. Det händer något i gemenskapen när man misstror varandra och inte tillskriver varandra att kunna tillföra något. Men när vi ger varandra utrymmet att få tillföra det just vår potential händer något fantastiskt.  Då blir det en varm miljö där underverk kan skapas. 

Det händer inte bara något i vår gemenskap när vi ser potentialen i andra. Det händer något inom oss också. Vi lockar fram den bästa sidan inom oss. Den sidan behöver vi få fram så ofta det bara går. 

Jag tror att vi kan bestämma oss för att tänka gott om varandra. Att människorna vår omgivning har något att tillföra. När vi bestämmer oss för det så börjar vi med stor sannolikhet att komplettera varandra. Då blir det en sann och möjlig gemenskap. 

Söndagstankar – Ingenting är omöjligt för Gud

Ty ingenting är omöjligt för Gud.« (‭Lukasevangeliet‬ ‭1‬:‭37‬ B2000)

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. (‭Matteusevangeliet‬ ‭28‬:‭18‬ SFB98)

Att påstå något sådant är ganska inkorrekt i en tid som denna. På något sätt är det mer lämpligt att säga att Gud är död. Att Gud inte kan. Att han bara är en saga. 

När man har den hållningen glömmer man alla dom som faktiskt har mött denne Gud. Som har en personlig erfarenhet av Hans ingripande just i deras situation. Det blir som att förneka deras verklighet. I andra sammanhang skulle det vara förnedrande att förneka någon sin upplevelse.

Själv har jag haft en tro så länge jag kan minnas med ett tidigt beslut att göra det. Jag har också fått känna på Guds verkliga ingripande i mitt liv. Ett sådant tillfälle är att han helade mig från mitt eksem. Innan jag gifte mig hade jag mycket eksem. Bla i ansiktet och händerna. Det var många olika ”kurer” som testade. Att hälsa på folk var ingen glädje precis. Gjorde så ont när någon tryckte min hand. Så kom den lunchbön på bibelskolan jag gick då jag ”gav upp”. Jag orkade inte längre ha det så. Jag kunde ju klia mig jämt. Då bad mina kompisar för mig. Jag kände att det gick en varm ström genom min kropp. Där startade mitt helande. Inom en kortare tid var all mitt eksem borta. Jag har aldrig haft problem med det sen dess. Så skulle jag kunna berätta hur stöveln kom tillbaka, hur vi hittade saken som var borta, hur Gud tydligt visat mig vägen i livet osv osv. 

Detta är bara ett exempel på allt som Gud har gjort genom tiderna. 

Det har gjort att jag tror att ingenting är omöjligt för Gud. Jag kan inte förklara allt som han borde ha gjort men inte utfört. Men jag väljer att fokusera på det jag faktiskt vet att han har gjort för mig. För mig är det tillräckligt. Det gör att bibelns ord om hans möjligheter är sanna för mig. 

Ingenting – just precis – ingenting är omöjligt för Gud!