Idag fyller min mor år

Idag fyller min mor år. Man ska inte prata ålder hos en kvinna har jag hört så det lämnar vi. Men du får inte sprida att hon fyller. Hon är inte den person som gärna vill ha stora fester och att tv kommer och direktsänder hennes födelsdag. Så lova mig, säg ingenting.  

En sak är dock säker. Hon tillhör dom som man verkligen skulle ställa till en stor fest för. Det är hon som är en stor del av orsaken att jag finns. Om nu det är någon glädje för den stora massan vet jag inte. Men några kanske är i alla fall liiiite glad över att jag finns. Så jag är i stor tacksamhet till min mor. 

Det där med att vara med på kort hör inte heller till det hon gillar mest så det avstår jag ifrån denna gång. Men kanske en annan gång så….. nej då mamma , du kan slappna av. 

Men om jag kunde så skulle jag vilja att alla ställde sig upp och hjälpte mig att hurra för min mamma. Så högt att det ekade ända till Kumla. För världens bästa mor är värd ett sådant härligt ljud. 

Så då kör vi…… hipp hipp

HURRA HURRA HURRA HURRA

Tack för hjälpen. 

Grattis mamma. Så glad att jag har dig. Hoppas att du får en bra dag. 

Upptäckte några muskler…. – Bowlingmusklerna!

 I måndags var jag och en av mina söner och spelade bowling. En spelkväll dagen till ära. En present jag uppskattade mycket som jag fick av sönerna. Det gick lite trevande i början men släppte efter ett tag. Dom gamla takterna från FVA i sjuan väcktes något till liv. FVA – fritt valt arbete, tror jag det stod för. Vi hade det en gång i veckan och spelade rätt mycket på den tiden. Då kostade det inte många kronor per serie. 

Det var rätt kul. Och det är det nu också. Men jag gör det för sällan. På tok för sällan. Och det inser jag idag.

Jag har upptäckt nya muskler. Ja, det är ju klart att dom är ju inte speciellt nya. Dom har funnits där hela tiden. Alla har dom.  Jag är inte speciellt unik. 

Men hallå vad dom känns nu. Tycker ju att jag tränat rätt bra. Sprungit mycket. Men då använder jag visst några andra muskler. Bowlingsmusklerna är tydligen inte med när jag springer. Det är tydligen dom som sitter runt höfterna och runt knäna. Likaså baksidan på låren. Jag som trodde att mina axlar skulle kännas mest. Men inte då. Oj oj. Borde nog kombinera springning och bowling.  Får väl leta efter någon som vill spela med mig. 

Alltså, hur svårt ska det vara? Verkar ju vara en omöjlighet för en vanlig man i sina bästa år att röra på sig normalt så att detta fenomen inte ska uppstå. Att muskler överraskar och påminner om att dom är otränade. Och kom nu inte med tillrop om Friskis och Svettis. Jag svettas tillräckligt när jag springer. Och jag vet inte om jag känner mig som någon Friskis direkt. Det finns ju somliga i min bekantskapskrets som försökt få med mig dit men inte lyckats. Och jag säger det igen. Kommer aldrig att lyckas med det. Jag får helt enkelt tänka så att även dessa muskler vill väcka uppmärksamhet då och då. Och jag får bara försöka att hantera deras högljudda klagan. Sånt är livet. 

Hur som helst var det mycket trevligt denna bowlingkväll. Tittar du riktigt noga ser du att det blev en strike. Inte illa va?