Så kom morgonen…

Så kom morgonen…

Den morgon jag längtat så efter…

Jag åker till jobbet. Svänger ner på motorvägen. Så är det den där underbara känslan. Solen har börjar ge en ljus himmel borta i öster över Huskvarna. Som jag har längtat efter den synen.

Det ger den där försmaken utav att snart är värmen och våren på väg. Senvinterns takdropp och värme intill husväggen gör underverk i både ande kropp och själ.

En vecka till kan snön få ligga kvar. Allt för barnens skulle nu när sportlovet är på gång.

Sen kan det bli varmt. Grillen kan få fixas till. Varför inte kunna få ta en grillstund en söndag mitt på dagen ner vi vattnet. Det vore gott på många sätt.

Med risk för bakslag kan jag bara säga att nu kan det bara bli bättre.

Morgnar är ju så underbara 

När nu februari är på full gång blir ju morgnarna så underbara. Att under så lång tid åkt iväg till jobbet i mörkret är det ljuvligt att möta den vackra soluppgången.

På något sätt skapar det vårkänslor när solen hinner upp lagom över horisonten när man åker till jobbet. Budskapet är tydligt. Nu bryter solen den mörka perioden på året.

   När sen solfilmen dyker upp för första gången efter vinter blir vårkänslan än mer påtaglig.

Det finns så många tecken på att våren är på gång redan nu. När dagen får fler minuter av det ljusa inslaget blir det så mycket skönare. Sinnet lättar upp.

En morgon i Småland….

  Det blev en morgon i Småland. Inte så planerad utan rent av lite av en impuls. 

Ganska skönt för en annars ganska så planerande person som jag. Agendan fylls ju dag för dag med olika händelser och måsten. Ibland är ju varje helg bokad av något. Får väl erkänna att jag har lite svårt att vara still. Fast det har blivit bra mycket bättre med åren. (Börjar väl bli lite gammal och trött 😊)

Ibland kan jag känna att det vore så skönt att bara leva från minut till minut. Helt oplanerad. Ta dagen som den kommer. Bara liksom se vad den ger. Inget ansvar. Bara glida med, typ. Vet inte om ett sådant liv blir vad man tror efter ett tag. Det livet blir väl också lite trist efter ett tag med längtan till något annat. 

Kanske livet med stort L stavas Lagom. Lagom av allt. Lite typiskt svenskt men å andra sidan är jag ju svensk. ”Typisk svensk” kan man ju diskutera men ändå svensk. 

Socialstyrelsen har ju gått ut ibland med rekommendationer om tex brödintag osv. Efter ett tag ändras det. Kostcirkel och jag vet inte allt vad vi ska leva efter. Så ändras det med tiden. Jag kan bara konstatera att lagom är bäst. Varierad kost med lagom av allt. Lagom träning. För mycket träning kan helt enkelt vara onyttigt. Lagom med sömn. Helt enkelt lagom. 

För många är ju ett lagom liv inget att ha. Allt ska ha en guldkant med mycket av allt. Jag vill påstå att det lilla, som ibland kan ses som lite väl mycket lagom, kan ha sin egen förgyllda guldkant. Som en morgon i Småland hos sin son som ännu sover gott 😊. 

Så ett liv lagom planerat med lagom mycket impulser kanske ändå inte är så dumt.