Musik i dagarna tre

  En helg med en fantastisk förmån. Att få vara i Göteborg på MÖT. En helg med sång, musik och god gemenskap. Kan det bli bättre? Troligen inte. 

Sången och musiken har varit ett genomgående tema i mitt liv. Att fått lära sig spela gitarr genom att titta på hur man gjorde i kyrkan och sen hem och prövade. Sjunga med familjen på möten. Varit med i ett stort antal körer genom åren. Spelat med olika orkestrar. Musiken har präglat hela mitt liv. Gitarrerna står ständigt framme för en liten trudelutt. Ramat in predikan med en sång då det begav med det. 

Musiken har fått hjälpa genom dalarna i livet. När glädjen sprudlat så har den fått hjälpa mig att på något sett få utlopp. Att förklara min glädje på något sätt. 

Att då få viga en hel helg för sång och musik med goda vänner är nästan för bra för att vara sant. 

Minns tiden då jag växte upp då vi hade återkommande träffar med sånggrupper från kyrkor. En helg där vi fick lära oss nya sånger. Där helgen avslutades med en stort sång och musikmöte. Där fick jag tuta klarinett så kinderna blev röda och dirigent bleknade och försökte dämpa oss lite. Det var en häftig tid. 

Idag är det inte lika stor musiksatsning i våra kyrkor. Åh vad jag kan sakna det. Det är svårt att få till övningar. Folk har inte tid. 

Att vara med i en församling med mycket sång och musik blir bara så bra då. 

Sjunga är bara så kul. Det gör jag gärna.

   

Medmänniska och inte motmänniska

Jag vill vara en medmänniska och inte en motmänniska!

Kanske inte kan sägas bättre än så. 

Visst är det jobbigt att möta en person som är emot allt och alla. Blir minst sagt lite tråkig stämning typ. 

Jag tänker mig att det blir så mycket bättre att fokusera på det vi är för istället det vi är mot. Vi själva kommer må så mycket bättre. Vår omgivning likaså. 

När det gäller flyktingfrågan finns det inget annat läge än ”för”. För det är så många som behöver hjälp. 

När vi protestera så är det nästan alltid mot något. Tänk om vi kunde frigöra minst lika mycket, om inte mer, i marscher FÖR något. 

Jag vill vara en medmänniska och inte en motmänniska. Så är det! 

Musikens kontraster – med eller utan rök…..

  Under två helger har det varit sång och musik för min del. En resa till Göteborg med ett härligt gäng från Norrköping. Och senaste helgen var det andra tongångar i renströmmen. Minns du sången med Märta Svensson och en massa människor.

Kontrasterna är rätt stora mellan dessa två dagar. I Göteborg var det massa lampor som blinkade hit och dit. Röken låg ”tät”. Musiken högre och mer. Fler instrument och rätt mycket gung. Medelåldern också något lägre. Nya låtar som ingen hört och inte ens har kommit i tryck. Inte släppt på skiva heller.

Helgen som gått är av annan karaktär. Sångerna vi minns från förr. Trygga rytmer som sitter i märgen. Som ”alla” kan sjunga med i. Medelåldern troligen högre där jag hjälper till att dra ner den något. Ingen rök. Inga färgade lampor och färre musikanter. I dessa låtar är det mer regel än undantag att det är flera verser. Inte några få ord man sjunger om och må igen. Visst finns det synkoper men dom konstiga ackorden uteblir. Ofta räcker det med tre ackord.

Finns det inga likheter då? Klart det finns. Det finns samma djup i sångerna. Jag brukar säga att en sång som överlever är ”född” av någon. Alltså att den är skapad utifrån en djupt engagemang oc inte ihopsatt i all hast lite trendigt. Den kommer liksom ur en människas djup svårt att helt förklara det, känner jag  en sådan sång kan vara kort med få ord eller lång med massa ord. Men den överlever och gör något med mig och dig när vi sjunger den. Oftast varje gång.

Det är så ljuvligt att få spela och sjunga. Det är detta som är musiken. Massa olika stilar. Musiken förenar människor från olika åldrar. Sånger med bara några få ord till en livsberättelse. Stilla hymn till ordentligt med tryck med fullt ös.

 Jo, det finns en sak till som sammanför dessa helger. Det fanns gott om kaffe i både helgerna. Det är fint. Och det var många tedrickare som vi kaffeälskare uppskattar så högt. Dom lämnar ju kaffet till oss.