Motvinden kan bli din väg framåt

Motvind har aldrig varit roligt. Speciellt när den tar i mycket. Livets motvindar är minst sagt något vi inte vill möta.

Jag såg en bild som påminde mig om då jag gick en kurs för att få förarbevis på en båt. Lite kul var det väl att just jag gick den kursen. Den ende på kursen som inte ägde en båt. Men nu har jag i alla fall förarbevis på båt. (Utan båt – men somliga har ju båt utan förarbevis 🙄)

När det är motvind på sjön kan man utnyttja den till att få kraft att komma framåt. Det gör man genom att kryssa mot vinden. Så förs båten framåt.

Jag tänker, hur kan vi använda det som går oss emot så att det för oss framåt istället för bakåt?

Med Guds hjälp så går det. Vi tar oss framåt. Medan det som vill förgöra oss inte får tag på oss såsom det vill. Vi utnyttjar det till vår fördel.

Är det möjligt? Ja, jag undrar om det faktiskt är möjligt.

Kanske haltar bilden som bilder ibland kan göra. Det finns säkert argument emot att använda båtens kryssning till detta ändamål. Men jag undrar om det ändå inte ligger något i detta.

Det är att ta makten över sin situation och inte låta någon annan som vill oss något ont ”styra båten” , för att hålla kvar bilden.

Behåll det goda och lämna det som inte verkar stämma.

Men det finns en kraft som vill hjälpa dig i motvinden. En kraft och en idé som hjälper dig fram i motvinden.

Den kraften är i grunden Gud själv. Han vill segla ditt liv tillsammans med dig. Vara med i båten.

”När vinden blåser, vare sig det är medvind eller motvind, så kommer det bli problem om du är rotlös”

”När vinden blåser, vare sig det är medvind eller motvind, så kommer det bli problem om du är rotlös”

Satt och läste en intervju med Magnus Persson från Malmö. Han lär ha sagt följande du nyss läste. 

Synonymer till rotlös är utan rotfäste; vilsen, rastlös, missanpassad; kringflackande, hemlös.

Ett ganska raktpåsaktanke…… Vilsen, missanpassad, kringflackande och hemlös.  

Jag funderar så här. Vi kan vara rotlösa och hemlösa i våra inre. Det liksom inte finns någon fast grund inom oss. Vi har inget djup 

Vi behöver ha rötter ner i idéer, tankar och tom i tron. Rötter som håller oss fast när det blåser. Så att vi kan vara trygga då det blåser. 

Men vi behöver också veta var vi kommer ifrån. Ibland blir det lätt att det inte är okej att titta tillbaka på vårt ursprung. 

I tider av att det mesta ska vara möjligt blir det inte enkelt att vara lite mer ”konservativ”.  Att stå för det lite mer äldre värderingarna. 

Träden som står i utkanten av skogen har ett starkare rotsystem. Fälls dom yttre träden så får dom andra det svårare när blåsten tar i. Lätt att dom då faller. 

Så tänker jag att livet också är. Vi förlitar oss så lätt på andra. Om dom försvinner får vi det svårare. Vi behöver vara måna om vårt eget rotsystem. Vad tycker du? Vad anser du? Vad har du för åsikt? Är du en vindflöjel? 

Jag som flyttat mycket har ju inte direkt några rötter att luta sig tillbaka. Alltså en plats som jag kommer ifrån och alltid återvänder till. Född i Dalarna men inte bott där mer än mina första 6 år ( och då på två platser dessutom) Ändå kanjag känna att där jag bott har mina rötter varit. Där har jag känt mig som hemma. Men jag brukar nog titulera mig mer som Västgöte än något annat. Har vi inga rötter finns risk för att vi inte mår så bra. Kanske är det just det som varit min räddning och möjlighet i genom alla mina flyttar.  

Hm lite svammel om att ha rötter. Men hur som helst ligger det något i att ha rötter och inte vara rotlös. Att skapa möjlighet att stå upprätt när det både blåser med- och motvind. Kanske det ändå kan bli mer problem i medvind då det bara går av bara farten. Motvind skickliggöra på ett annat sätt. Visst lite jobbigt, ibland mycket, men det formar och lär på ett annat sätt…. 

Se till att du har rötter. Då håller du i längden ….