Lövfens snabbhet i palestinafrågan visar på oförstånd

Lövfens ställningstagande att man ”SKA” erkänna den palestinska staten visar på oförstånd. Det hade varit storsint om han hade utelämnat den delen.

Läste en intressant kommentar om honom igår. När han säger ”Ta ansvar” menar han ”Gör som jag vill”. Det gör det lite svårare om än väldigt svårt att någon vill kliva in när han börjar med dom svåra olösta frågorna som palestinafrågan.

Att utropa och erkänna före en varaktig hållning från bådas sida är mer skadligt än det gör nytta.

Det blir också märkligt när man å ena sidan vill attacker IS-styrkorna när man verkar stödja Hamas som är en del av Palestina.

Jag påminns om historien då vederbörande talare skriver i marginalen på sitt utkast ” Höj rösten, argumentet svagt”. Löfven var tvungen att ta till brösttoner och ta upp Palestina. Det visar på en helomvändning i sakfrågan i och med regeringsskiftet. Nu kommer det att vara en ensidigt 100%igt stöd till en sida i konflikten. Det kommer sannolikt inte gynna fredssamtalen.

Det är lättare att ha åsikter när man inte är stadsminister. När man är det får man nog vara försiktigt med vad och hur man säger. Hela världen har ögonen på dig Löfven. Det visade inte minst detta uttalande.

I Expressen kan man läsa följande:”Han har redan orsakat internationellt rabalder.
Men statsminister Stefan Löfven backar inte från uttalandet om att erkänna Palestina som suverän stat.
– Vi hatar absolut inte Israel, säger han till SVT:s ”Agenda”.”
Om han hade haft mer känsla för läget hade han tänkt efter före. Man behöver varken hata eller älska Israel. Hade visheten fått råda så hade Löfven gjort ett annat val här. Men Palestina är en viktig fråga för S. Så viktig att det pratas först och tänks sen.

Det gör mig orolig när våra högsta och främsta ledare behandlar ett ämne som detta så ovarsamt. Lägger man sen till alla övriga nya i regeringen som skall leda landsting, jämställdhet, familj o kultur blir jag än mer bekymrad. Visst, man måste få börja någon gång, men lite mer än så behöver man för att leda ett land ytterst.

Ny regering – ny inriktning

Så har Stefan Löfven presenterat sitt lag. Han har gett inriktning för vårt land dom närmaste fyra åren. Ja, om det blir fyra år får vi se. Jag tror ju på nyval inom ett år. Hur som helst……

Nu måste ju även denna regering få sin chans som alla andra regeringar fått. Så rätt ska vara rätt. För mig får dom gärna lyckas.

Men jag blir bekymrad. Det finns signaler som oroar. Jag är ingen förkämpe för sysselsättningsfasen. I princip får den gärna försvinna. Men o man tror att det kommer att bli bättre så tror jag att man blir lurad. Genom alla tider har det funnits liknande insatser med olika stöd. Dom har bara bytt namn. När jag var arbetslös första gången gick jag på ALU. Det var för ungdomar och jag hade 1:50/h vardag som helg. Visst, det var på 80-talet men då hade vi en S-regering. Sen har dessa olika insatser bara bytt namn i takt med att pengar tagit slut eller vi bytt regering. Så, visst, avskaffa ”fas-3” men det kommer bara något annat istället. Den långvariga arbetslösheten är mer än att bara byta namn och ersättningsmetoder. Problemet är djupgående och kräver stora insatser för att dom som idag är i ”fas tre” ska kunna gå in i arbetslivet. Praktik – visst. Utbildning – visst. Jag tror det behövs fler åtgärder.

En gammal RFSU-ledare skall ta hand om familjepolitiken. Det kommer att bli tvära kast på inriktningen. Tyvärr tror jag inte det komma värna om familjetrygghet. Alla skall in på dagis och alternativen kommer att utebli. Att låta familjen välja vad som är bäst för dom tas bort. Nu ska ”Pappa staten” bestämma vem skall vara hemma. Vi är nog inte mogna nog att avgöra det själv……….. eller?

Landstingen som redan idag har mäktiga bekymmer redan idag ska ledas av en person som på pappret verkar få ännu mäktigare bekymmer. Vi skall naturligtvis inte döma honom i förväg men det känns onekligen tunt. Landstingen har inte råd med fler förlorade år. Nu riskerar vi fyra stycken på rad.

Skolan vill jag också kommentera. Jag tror Gustav kommer att göra ett bra arbete där. Han är nog den som jag har mest förtroende för i regeringen. Nu delar jag inte allt han står för. Men han blir tvungen att lyssna in på ett brett sett så det kan bli bra.

Kan bara notera att Sverige byter inriktning. Somliga tycker det är bra. Jag är mer bekymrad. Det blir mer av bidragsliv än fokus på att få verkliga jobb. Landstinget blir rörigare. Vi får se – men bekymrad är jag.