Etikett: nytt

Publicerat den

Söndagstankar – Född på nytt

IMG_0903.JPG

Det finns en text i Bibeln som är en av flera nycklar till en tro som sätter sig på djupet. Något som har stor betydelse för att din och min tro skall förankras och inte bli ytlig. Texten antyder om en förvandling som blir förutsättningen för att vår tro skall bli en verklig tro. Jag skulle vilja påstå att om textens innebörd inte får ske med oss blir tron inte den tro som Jesus menar att den skall vara.

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. (‭Johannesevangeliet‬ ‭3‬:‭1-5‬ SFB)

Född på nytt – född ovanifrån

Att bli född på nytt är att låta Guds Ande förvandla och förnya oss som en nyfödelse. Jag kommer ihåg hur det var att se mina nyfödda barn. Så rena och oförstörda. Ja, som änglar. Att vi senare i livet skulle födas på nytt på det sättet är ju omöjligt. Vi kan inte krypa in i vår mammas mage igen. Det måste ske på ett övernaturligt vis. Och det är helt nödvändigt. Ett liv med Jesus kan inte vara annat än att han får göra denna nyfödelse med oss. Att ha gemenskap med honom på distans fungerar inte.

Vill du att det ska bli på riktigt måste du tillåta denna nyfödelse. Att han får med sin ande beröra dig på djupet.

Hur skall detta kunna gå till? Genom att be honom föda dig på nytt. Liksom ge upp ditt eget och låta han ta över. När då anden får beröra dig sker denna nyfödelse. Det är att bli född ovanifrån från Guds horisont. Allt detta sker genom tron.

Tycker du att din tro är grund, att din tro inte bär, är nyckeln troligen detta. Ska det bli på riktigt måste vi födas på nytt ovanifrån. Vi kan inte lösa det själva. Det verkar som att vi tror att man kan skapa en egen religion och komma till samma himmel som Guds. Det är en lögn. Ska vi komma in i Guds rike måste vi bli födda på nytt av Guds ande.

Bön
Herre, jag vill bli född på nytt. Gör denna nyfödelse med mig. Jag vill att det skall bli på riktigt. Amen

Publicerat den

Uppbrott – en knepig men intressant känsla

Uppbrott är en knepig men intressant känsla.

Att göra ett uppbrott är att avsluta och summera. Det man lämnar som under en viss tid i livet fyllt ens liv på ett påtagligt sätt. Att se tillbaka med tacksamhet för allt intressant och gott man fått nåden att vara med om. Att blicka tillbaka på sådant som var mindre roligt och som man över tid kommer att få nödvändig distans till. Att med tiden få ett bra förhållningssätt till det. Som tom kan ge en tacksamhet även över det.

En tillbakablick kan också betyda sorg att lämna något man tyckt mycket om. Något som man med glädje deltagit i och nu kommer att ge en djup saknad. Det kan göra att uppbrottet kan bli tungt. Inte så sällan inträffar just precis det.

Uppbrott innebär ofta också överlämnade. Att ge det man gjort till någon som får förvalta det och utveckla det vidare. Det påminner oss om att vi är en del av något större. Något som inte kan nå sin fullbordan om ingen annan tar vid och lägger sitt till. Något som den som lämnar troligen aldrig hade kunnat tillföra. Vi är alla i ett stort pussel där alla behövs. Tänk att då få överlämna till någon som man har stort förtroende för. Någon man vet har möjlighet att tillföra nya dimensioner och nya möjligheter.

Därför blir ett uppbrott rätt intressant. Tänk att få rapporter om att det man själv fått forma nu utvecklas ännu mer. Det infinner sig en nyfikenhet om att få se vad kommer dom nu hitta på som inte jag fann? Lite pirrigt också. Tänk om man hamnar i en avundsjuka att dom gjorde det så mycket bättre än jag-känsla. Gud, bevara mig från det. Nä, det skall vara en glädje att se andra framsteg.

Uppbrott kan vara ett måste ibland. För att man själv inte skall stagnera. För att en verksamhet skall kunna utvecklas ytterligare ett steg.

Jag har gjort flera uppbrott i livet. Både enklare men också svårare med jobbiga känslor. Men jag måste nog säga att jag tycker mig se att alla uppbrott har gett mig något. Något av lärdom jag kunnat bära med från det ena stället till det andra. Erfarenheter som varit dyrköpta men ändå bra att ha fått.

Ett uppbrott startar också känslor av annat slag. Vad kommer man till? Det får det bli mer av på måndag.

Publicerat den

Det var bättre förr

Det var bättre förr.. Vi har nog alla sagt det någon gång. I jämförelse med vad då? Troligen det man möter i tillfället då man säger det, antar jag.

Visst var det bättre förr. Då vi inte hade bil, telefon, flygplan, tv, dator, iPad, fax, mail……. Mm mm
Det var bättre i den meningen att vi var tvingade till mer fysisk gemenskap. Tempot var lägre. Man levde mer i nuet. På sin gård med sin familj i generationer. Morfar, mormor, pappa, mamma och barn. Den stora utflykten var väl till marknaden och kyrkan. Då möttes man.
Det var inte bättre i ljuset av att man var nog rätt isolerad från omvärlden. Idag kan vi har kontakt med andra sidan jordklotet både i bild och ljud i realtid. Vi kan sätta oss intet flyg och på några timmar är vi på en annan kontinent på vår jord.
Det var bättre för ljuset av att vissa produkter var mer gediget gjort. Höll längre. Men p andra sidan höll dom så länge att det var svårt att byta ut något som fungerade så bra. Och så fick man stå ut med sina gamla prylar. Nu köper vi en matta billigt på IKEA och när den blir smutsig köper vi en ny. Det lönar sig inte att skicka den på mattvätt.
Det var inte bättre förr i ljuset av att idag kan vi producera samma sak billigare och vi har mer pengar att röra oss med idag. Ändå kan vi tycka ibland att det var bättre förr.

Jag vill inte ha tillbaka ”förr” om det skulle innebära att jag inte hade dom kommunikationsmöjligheter jag har idag. Vissa händelser skulle jag vilja ha tillbaka bara för att jag uppskattade dom så mycket. Minnet av dom får duga gott.

Att det var bättre förr kanske bottnar i att vi aldrig riktigt blir nöjda. Kanske är det motsägelsefullt. Vi borde ju bli mer nöjd nu. Men vi har en förmåga att glömma hur det verkligen var. Vi tror oss minnas att då var det bättre.

Att det var bättre förr bottnar nog också i att vi är obekväma i förändringar. Vi vill ha det som det det alltid har varit. Om allt står på sina vanliga platser, om allt fungerar som det alltid ha gjort så vet man vad man har. Visst, det kan vara tryggt. Men det blir ingen utveckling i det. Man kanske rent av är rädd för förändring.

At det var bättre för kanske också bottnar i att vi har svårt att leva i nuet. At vara nöjd med det man har. Visst har vi tappat mycket som vi hade förr. Men det är lika sant att vi har massa att upptäcka. (som vi troligen kommer att ha samma känsla för som vi dag har om det som var förr nu).

Lev i nuet. Blicka framåt. Gör något av det som kallas ”idag” och spana framåt och se möjligheterna. Gårdagen kan du inte göra något med. Bara välja hur du skall förhålla dig till den.

Carpe Diem!

(Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.)