Etikett: ödmjukhet

Publicerat den

Söndagstankar – En rätt ande och lydnad

Jag brukar aldrig kopiera en hel text i min blogg. Men denna gång gör jag ett undantag. Jag följer en bibelplan där texten är så bra. Planen heter ”Min ande mitt ansvar”. Kommer från Hillsong. Läs och bli välsignad:

Lydnad är inte det mest populära ordet idag. Men i 1 Samuelsboken 15:22 säger Bibeln att lydnad är bättre än offer. Med andra ord, vi kan leva uppoffrande liv genom att ge tionde, ge till de fattiga och så vidare – men den stora frågan är: Kan du bli tillsagd vad du ska göra? Går du att lära?

Många människor gillar inte att bli tillsagda vad de ska göra. Det finns vissa attityder och förhållningssätt som man helt enkelt inte kan lära. Man kan inte lära den som har en arrogant ande. Man kan inte lära någon som tror sig veta allt. Man kan inte lära någon som har en defensiv ande. Man kan inte lära någon har en ande av stolthet… men en ödmjuk ande kan inte undgå att lära sig.

När det kommer till lydnad är vår andes tillstånd avgörande. Hur lätt kan du bli tillsagd? Sorgligt nog är det ofta så att ju äldre de är eller ju längre de kommer i livet, ju mer framgångsrika de är eller bara i allmänhet, desto mer står människor emot att ta emot råd.

Jag har en vän som jag regelbundet äter frukost med när vi båda är hemma. Vi lever båda extremt upptagna liv och har väldigt olika världar, men vi har en relation där vi kan tala öppet och ärligt med varandra om våra respektive liv. Jag värdesätter den här vänskapen högt; den har hjälpt mig navigera många svåra säsonger genom åren.

Vem har du gett rätten att tala in i ditt liv? Det handlar inte om att lyssna till varje åsikt – det kommer bara att förvirra dig. Det handlar om att låta människor som du litar på få tala ärligt till dig.

Markus 10 talar om en rik, ung man som hade levt ett uppoffrande liv enligt tio Guds bud. Men när Jesus sa åt honom vad han skulle göra, gillade han det inte.

Vers 21 säger:

Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade:

Tänk på det. Vem tillåter du att älska dig tillräckligt för att kunna se dig i ögonen och säga det du inte vill höra, men det du behöver höra? Sorgligt nog ville inte den unge mannen ta emot det Jesus sade till honom och han ”gick bedrövad sin väg”. En rätt ande är ödmjuk nog att kunna ta emot undervisning.

Jämför honom med Moses, en ledare för miljoner och någon som var van vid att bestämma. 2 Mosebok 18 beskriver hur hans svärfar Jetro kommer med korrigering och instruktion. I vers 17 säger Jetro: ”Ditt sätt att arbeta är inte bra.” Vers 24 fortsätter: ”Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt.” Moses hade en läraktig ande.

Går du att lära? Tolkar du saker för att de ska passa dig istället för att lära dig kraften i lydnad? Om du inte vill be tillsagd kommer du att sabotera din framtid. Var och en av oss behöver ibland människor som räddar oss från oss själva!

BÖN: Herre Gud, låt mig har en läraktig ande. För rätt människor in i mitt liv som kan tala till mig med gudomlig visdom och urskiljning, och ge mitt ett hjärta som kan höra och ta emot.

Planen hittar du i ”YouVersion”

Publicerat den

Den lilla och stora församlingen….. Prata med varandra för Guds skull

Under min tid som pastor har jag varit i ”mindre sammanhang”. Alltså inga stora församlingar. I jämförelse mellan olika storlekar av församlingen så är grundkoncept detsamma. Sen beror det på storleken hur mycket man kan och orkar göra. Å andra sidan så blir det på ett sätt lika mycket om än inte mer att göra för en pastor i en liten församling i jämförelse med den som är i en stor. Nu är det väl inte det som jag mest går och funderar på i dessa dagar. Det handlar mer om relationer mellan församlingar. Att se och stödja varandra.

Bilden har väl typ sett ut som så att den stora vill inte lägga sig i den lilla församlingen. Man går och väntar på att den den lilla församlingen skall komma och öppna vägen för samtal när så behövs. Tex när man börjar få svårt att klara upp en verksamhet. Den lilla församlingen å sin sida väntar på att den stora ska komma och erbjuda sin hjälp med alla sina stora resurser. För man vill ju inte tvinga sig på.

Jag tror tiden är förbi då vi i dom små församlingarna kan vänta längre. Vi behöver ödmjukt be om hjälp. Helst medan vi är i något så när numerär att kunna påverka vår framtid. Då vi inte ser ner på oss själva utan står upp med fall rygg och går till en annan större församling och ber om hjälp. Vi måste lägga ner allt motstånd vi har inom oss som ibland ger konstiga utryck. Tex att den stora församlingen kommer bara att sluka den lilla och avyttra verksamheten på orten.

Tiden är över då den stora församlingen inte ska lägga sig i. Det är dags för den att börja bry sig lite mer om sin omgivning. Den stora församlingen behöver se den lilla som en tillgång. Som har något att tillföra. Den behöver ta mer ansvar för en större region. Tiden är över då man bara tänker på sin egen täppa.

Förr mötte jag fler pastorer som mer uttryckte tanken att man var pastor för sin kommun/stad och inte bara för sin församling. Idag upplever jag det mer som att man är för sin församling mer än något annat. På ett sätt en rätt tanke men ändå något av fel över sig.

Tiden är över att leva kvar i gammalt groll. Ska vi vinna vår stad, kommun och vårt land måste fokus flytta. Då behöver man se över hur når vi hela vår kommun med små orter med evangeliet? Idag är det mer fokus på storstaden.

För att bli konkret och ta något exempel så borde församlingen i centralorten i en kommun ta initiativ och införliva kransorternas samhällen och församlingar i en större vision. Tex Katrineholms Pingstkyrka skulle ta initiativ att samla Julita och Valla filadelfia för ett gemensamt arbete i kommunen. Varför inte lyfta in Flen och Vingåker i det dessa samtal? Kommunerna samarbetar mer och mer. Varför inte också församlingarna? Tittar du sen på kartan så hittar du liknande exempel och möjligheter.

Jag tror att större församlingar måste se i en större radie från sin ort än några kilometer. Kanske bör man tänka på både 5 och 6 mil.

Nu tror jag ju att det finns goda exempel som borde lyftas fram. Dessa kan sporra andra sammanhang. Jag tror också att, i min värld som är Pingst, borde arbeta minst lika mycket med dom små församlingarna som man idag vill satsa på nystartade församlingar.

Under mina år som pastor i Julita och nu som ordförande under två år har ingen församling eller någon från Pingst frågat hur det går för just våran församling. (Tror mig veta att det inte heller skett i mellanperioden under några år). Kanske är jag inte ensam om att uppleva det. Visst ligger det på mitt ansvar också. Men jag kan nog med gott samvete säga att jag drivit dom frågorna på olika sätt. Tyvärr har det alltid fallit platt ner. Varför då? När man kommit till det är dags för konkret handling har det alltid stannat upp. Under samtal har det varit på ”G” men sen har det inte blivit mer. Vi har känt himmelsk sanktion i samtalen mellan ledare men sen…………

Nej, jag är inte bitter på något vis. Jag är bara så undrande. Den lilla församlingen måste lägga ner alla sina argument som typ god närking är ”det kommer aaaaaaaaaaldrig att gå”. Den stora församlingen behöver ”släppa allt” och lyssna när någon från den lilla församlingen vågar och orkar be om dess öra. Att den börjar fråga och kolla läget hos den lilla församling.

Gör vi inte detta kommer många församlingar att dö ut. Fastigheter som kunde bli till god hjälp till ett andligt arbete går oss ur händerna. Orter och samhällen blir vita fläckar bara för att vi inte kunde ödmjuka oss och ta kontakt med varandra, be om hjälp eller ge hjälp.

Den stora och lilla församlingen – ge upp era tankemönster att det är den andre som måste ta första steget. Ge upp ”lille och storebrorsyndromet”. Prata med varandra. Dela er nöd för era sammanhang. Lägg axel till axel. För Guds skull – prata med varandra. För människors skull. För evighetens skull.