Etikett: ogjort

Publicerat den

Ha det ogjort

Visst är det så att genom livet har vi gjort sådant som vi i efterhand skulle vilja ha ogjort. Ibland önskar vi detsamma om andras handlingar också. Men det är ju en helt annan sak.

Visst är det så att när vi ser allt i backspegeln ser det annorlunda ut. Vi har liksom facit i hand. Med all (o)önskad tydlighet ser vi hur det gick. Vi har det svart på vitt. Ibland med en stor glädje när man ser hur bra det blev. Ibland riktigt obehagligt närgånget. Vi upptäcker med sorg att det gick fel.

Det är då vi ibland upptäcker att om man bara hade vetat så hade vi aldrig gjort det. Tänk om vi hade haft det ogjort……

När det inte blev som vi hade tänkt önskar vi ibland att det aldrig hade börjat.

I ljuset av det tänker jag så här.
– Vi behöver få rätt förhållning till det som hänt. (ibland får hjälp med det) Att få nåden att kunna bära, kanske nederlaget, det som en erfarenhet men som inte längre påverkar mig negativt. Lättare sagt än gjort. Men jag tror att det förutsättningen till att gå vidare. Vi kan liksom inte ha det ogjort det.
– Vi behöver respektera det som hänt. Kanske inte alltid acceptera det. Det går inte göra om. Det är ett faktum. Ja, det gör ont. Men man behöver erkänna det för sig själva att det är gjort.
– Vi behöver släppa taget om det. Helt enkelt: ”Släpp det!” Ju längre vi krampaktigt håller fast vid det desto mer gör vi illa oss själva. Leder inte till att sår läker. Snarare varar dom. Mer ont. Bitterhet växer fram.
– Gå vidare! Även detta är ju lättare att skriva än att göra. Men här behövs ett viljebeslut. Kanske blir det ett steg-för-steg-beslut. Vilja finns att gå vidare. Man försöker och sinom tid inser man att man gått vidare. Men man har bestämt sig att gå vidare och riktningen är uttagen.
– Är det den sanna bilden om det eller är det min egen önskebild? Kanske är den verkliga bilden inte likadan som min egen. Jag kanske behöver ta ett steg tillbaka och betrakta läget en gång till.
– Förlåtelse! Jag tänker att det kan finnas behova att be om förlåtelse till någon. Då kan det bli en annan hållning till det som blev gjort. Man kan också behöva förlåta sig själv,

Till slut kan man bara konstatera att man kan inte ha det ogjort. Man måste lära sig att leva med det och gå vidare. Vi kan dock bestämma oss att försöka göra det rätt framöver. Tyvärr är det väl så att vi kommer att ännu en gång vilja ha något ogjort. Men vi måste våga leva i alla fall. Låt inte något du skulle vilja sett annorlunda hindra dig att gå vidare. Annars riskerar du att bli den stora förloraren. Låt inget(n) annat(n) ta taktpinnen över ditt liv. Ta den själv.

Publicerat den

Det som är gjort kan inte göras ogjort, men ….

Läste ett citat av Anne Frank härom dagen. Det syftade förintelsen av judar. Men den hållningen är viktig i många lägen. Hon lär ha sagt:

”Det som är gjort kan inte göras ogjort, men du kan se till att det inte händer igen!” Anne Frank

Det är väl att lära sig av historien och av erfarenheten. Tänk om vi kunde leva så. Tänk så mycket bättre det skulle bli då.

Det är också sett att leva när det gått snett av någon anledning. Du kan inte ha det ogjort men du kan leva i en förståelse och en förlåtelse och inte låta det hända igen.

När man möter texter om Jesus såsom där han mötet äktenskapsbryterskan tex så är han förlåtande. Men han tillägger ”gå, och synda inte mer”. Det är som att han säger. Jag förlåter dig men gör inte om det. När Jesus förlåter ligger detta i hans förlåtelse. Att det som hänt borde lära oss något. Därför blir det en hållning av att ”jag förlåter dig men gör inte om det.”

Tänker att historiska misstag borde lära oss att inte göra om dom igen. Talesättet säger ju att man lär av misstagen eller vis av misstagen gör man inte om det.

Har man sårat någon någon gång och man ångrar det så gör man inte om det igen. Så jag tänker att misstag i livet borde bli samma hållning till som Anne Frank säger.

Kanske kan man vända på det också. Det man inte fått gjort kan man se till att få gjort. För visst finns det sådant man inser att man borde gjort men inte fått till av någon anledning. Det kan man försöka få till tänker jag. För kanske är det lika knepigt. Man vet att man borde men inte gjort

Hur som helst. Vi borde kunna lära av historien. Den bästa men kanske också den tuffaste vägen. Så det borde sporra oss till bättre vanor.

Publicerat den

Att ha något ogjort

Det här var bra sagt. Sagt av Anne Frank

Det som är gjort kan inte göras ogjort, men du kan se till att det inte händer igen!

Visdomsord på många sätt. Historisk – absolut. Inte minst när vi just passerat minnesdagen för förintelsen. Vi får inte glömma bort den.

Men tänk vad vi kan kämpa med det som vi önskar skulle vara ogjort. Hur förhåller vi oss till det? Hur hanterar vi minnet av det?

En grund till en möjlig väg framåt är en sann ånger. Att vi ångrar det som är gjort. Sen behöver vi lägga det under förlåtelsen. Nåden täcker väldigt mycket. När vi kommit så långt är det en förändring i vår handling avgörande.

För Anne Frank har en poäng. Vi kan se till att det inte händer igen. Välja bort. Välja rätt. Tänka sig för. Helt enkelt försöka göra dom goda valen här efter.

Vi kan lära av misstagen. Då vänder vi dom till något bra. Man blir vis av erfarenheten. Även den erfarenhet som man kanske skulle vilja ha ogjort. Visst heter det ”inget ont som inte har ett något gott med sig”. Det passar väl väldigt bra in här. Nu behöver man inte söka det dåliga för att nå dit. Men jag tror du hänger med i tänket.

Min vän, det man gjort kan man inte ha ogjort. Men det är viktigt att kunna och vilja lägga det under nåden om det behövs. Och förlåta sig själv. Sann ånger förlåter Gud. Vila i det. Och se framåt. Det finns en väg vidare.

Publicerat den

Man kan inte ha det ogjort ….

Det får bli en Herregud & Co idag också.

Gjort är gjort. Så är det. Man kan inte ha det ogjort som man gjort.

En sanning som nog både du och jag är väl medvetna om.

Kanske kan det lära oss något inför framtiden. En erfarenhet, om än dyrköpt, som lär oss att tänka och göra bättre nästa gång.

Vi kommer ändå att återigen göra sådant som vi senare kommer att tycka att vi borde ha ogjort. Bara att göra det klart.

Men det finns också en hållning att vi behöver lämna bakom om oss och gå vidare. Att helt enkelt lära oss ett förhållningssätt. Låta minnet av det bli mer och mer suddigt.

Om vi stannade vid detta skulle vi bli stående och handlingsförlamade. Vi måste bestämma oss för att våga en gång till. Göra något liknande igen men kanske på ett annat sätt. Våga igen.

Anne Frank har en poäng. Vi ska inte göra samma misstag igen. Utan gå vidare med tanken att inte göra om misstaget. Men vi måste gå vidare. I tro på att det kommer bli bättre nästa gång.

Men visst kan det vara en tuff tid. Innan sår är läkta tex. Men dom kommer att läka. Helt säkert så.

Sen funderar jag på att allt vi möter lär oss. Vi blir bättre rustade. Trots allt så är det så. Så att våga är nog nyckeln. I alla fall en av dom.

Publicerat den

Önskan om att ha det ogjort

Igår skrev jag lite om att man ibland kunde önska sig att få börja om.

Tänkte vidare lite…..
Visst är det så att genom livet har vi gjort sådant som vi i efterhand skulle vilja ha ogjort. Ibland önskar vi detsamma om andras handlingar också. Men det är ju en helt annan sak.

Visst är det så att när vi ser allt i backspegeln ser det annorlunda ut. Vi har liksom facit i hand. Med all (o)önskad tydlighet ser vi hur det gick. Vi har det svart på vitt. Ibland med en stor glädje när man ser hur bra det blev. Ibland riktigt obehagligt närgånget. Vi upptäcker med sorg att det gick fel.

Det är då vi ibland upptäcker att om man bara hade vetat så hade vi aldrig gjort det. Tänk om vi hade haft det ogjort……

När det inte blev som vi hade tänkt önskar vi ibland att det aldrig hade börjat.

I ljuset av det tänker jag så här.
– Vi behöver få rätt förhållning till det som hänt. (ibland får hjälp med det) Att få nåden att kunna bära, kanske nederlaget, det som en erfarenhet men som inte längre påverkar mig negativt. Lättare sagt än gjort. Men jag tror att det förutsättningen till att gå vidare. Vi kan liksom inte ha det ogjort det.
– Vi behöver respektera det som hänt. Kanske inte alltid acceptera det. Det går inte göra om. Det är ett faktum. Ja, det gör ont. Men man behöver erkänna det för sig själva att det är gjort.
– Vi behöver släppa taget om det. Helt enkelt: ”Släpp det!” Ju längre vi krampaktigt håller fast vid det desto mer gör vi illa oss själva. Leder inte till att sår läker. Snarare varar dom. Mer ont. Bitterhet växer fram.
– Gå vidare! Även detta är ju lättare att skriva än att göra. Men här behövs ett viljebeslut. Kanske blir det ett steg-för-steg-beslut. Vilja finns att gå vidare. Man försöker och sinom tid inser man att man gått vidare. Men man har bestämt sig att gå vidare och riktningen är uttagen.
– Är det den sanna bilden om det eller är det min egen önskebild? Kanske är den verkliga bilden inte likadan som min egen. Jag kanske behöver ta ett steg tillbaka och betrakta läget en gång till.

Till slut kan man bara konstatera att man kan inte ha det ogjort. Man måste lära sig att leva med det och gå vidare. Vi kan dock bestämma oss att försöka göra det rätt framöver. Tyvärr är det väl så att vi kommer att ännu en gång vilja ha något ogjort. Men vi måste våga leva i alla fall. Låt inte något du skulle vilja sett annorlunda hindra dig att gå vidare. Annars riskerar du att bli den stora förloraren. Låt inget(n) annat(n) ta taktpinnen över ditt liv. Ta den själv.