Läser i Markus 9 om en pappa som är förtvivlad för sin sons sjukdom. Han drabbas av en ande som slänger honom i eld ibland i vatten. Förtvivlat sökte han sig till lärjungarna. När dom bad hände inget. Då kommer Jesus.
Samtalet som följer handlar om hur länge det hade varit så. När pappan berättar och beskriver läget så avslutar han med orden ”Hjälp oss om du kan”.
Jesu respons blev ungefär ”du frågar om jag kan.” Det är som att Jesus vill säga att ”om jag kan så vill jag hjälpa till. Och jag kan”.
Pappans utrop är nog typ samma som vi skulle säga ibland. Han är nog inte så annorlunda tänker jag.
””Jag tror”, utropade pappan. ”Hjälp min otro!””
Och där gör Jesus pojken fri och frisk igen. Så fantastiskt.
När jag påminns om denna händelse utmanar den mig. Kanske dig med. För å ena sidan verkar det så omöjligt. Man försöker men det verkar inte fungera alltid. Men å andra sidan verkar det så hoppfullt. För Jesus kan.
Jesus säger i Hebr 13:8 att han är densamme igår idag och evighet. Det måste innebära att det han är, gör och säger i Evangelierna är, gör och säger han idag. Alltså borde detta inte vara ovanligt idag heller.
Hur förhåller vi oss till det idag? Det utmanar mig. I det vill jag utropa mitt
”Jag tror – hjälp min otro”
För Jesus är den densamme igår idag och i evighet. Det vill jag se mer av.
Det är som att Jesus frågar oss idag samma sak just nu. ”Om jag kan?” Du frågar mig om jag kan, och det kan jag, kom och se”
Det är så mycket mäktigt Jesus gör i Evangelierna. Det vill jag se hända idag med. Och långt mer än så.
Pedher´s blogg 