Omsluten

En gammal kör men oerhört aktuell och lika sann idag som då den skrevs och långt före dess. Texten hämtad från psaltaren så den har rätt många år på nacken. Men varken gång vi läser dom så är det som om Gud säger dom för första gången till oss. Lika sant som alla andra gånger. Med samma verklighet och påtagliga närvaro.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Ps139:5

Det finns ingen sida på dig som är bortglömd eller omöjlig får Gud att omsluta. Ingen. Du är helt omsluten, omsluten på alla sidor. Som barnkören säger …

Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
kärlek så underbar!
Så hög, jag kan ej nå över den,
så djup, jag kan ej nå under den,
så vid, jag kan ej nå utom den,
kärlek så underbar

Hans kärlek till dig är så omsluten dig att du inte kan ta dig över den, under den eller nå utanför den. Så totalt omsluten av Gud är du.

Gud tappar inte taget om dig. Han håller dig i sin hand. Han blir aldrig trött Indien hand som vi kan bli och tappa taget. Han tappar aldrig fattningen. Vad vi än hittar på så omsluter han oss och vill oss väl. Hjälpa oss att komma in i rätt hållning igen.

När Gud omsluter dig så omsluter han dig med sin kärlek. Du är så innerligt älskad av honom. Vila i den omsorgen. Sätt din tillit till det.

Du är inte bortglömd.

Att vara omsluten

Jag skrev för några dagar sen om oro. Hur vi kan överleva den.

Blev påmind om hur man kan känna sig omsluten mitt i oron. Att trots att livet sätts på prov. Kanske sjukdom som är så svår att hoppet är ute. Och ändå kan man känna sig buren. Det är fantastiskt.

Det finns något speciellt i tron på Gud. Jag menar inte att det sker per automatik. Men det finns en upplevelse av att vara buren av tron mitt i oron.

Det finns en kör som lyder så här:

Du omsluter mig på alla sidor
Och du håller mig i din hand

Tänk att det kan vara så att när någon ber för oss så infinner sig det ett lugn. Att vi just känner oss omsluta av en frid. Mitt i allt. Mitt i all oro.

Det är svårt att förklara varför en del upplever det mer tydligt medan andra inget alls. Jag har inget bra svar på det. Men ändå ger det mig ett hopp om att det fungerar. För när jag blir påmind om hur någon, mitt i hopplöshet, känner sig omsluten och buren, inser jag att det just kan fungera.

Kanske handlar det om att släppa taget. Att inte krampaktigt hålla fast. Utan släppa taget åt Guds håll. Vila i att vad som än händer kommer Gud att vara med och hjälpa. Det är stort.

Vittnesbördet från den som känner sig omsluten och buren av förböner ger dig och mig en varm påminnelse om trons kraft. Till dig som har svårt att vila i detta, idag ber jag för dig att du ska kunna släppa taget. Att du ska få vila i denna torns kraft. 🙏

Min bön blir också denna dag:

🙏 Herre, jag ber att du ska visa din omsorg för den som kämpar idag. Som lever i en tung situation. Du är där. Du vet det hopplösa. Du vet vad som tynger. Jag tackar dig för att du omsluter på alla sidor och håller den i din hand. Tack Herre för att du räcker till. Amen 🙏