Jag tackar dig för att mitt hopp är i dig, inte i omständigheter eller människor.

Jag brukar följa olika läsplaner i min bibelapp. I den andakt jag läste fanns det med en bön som att hade en textrad jag gillade.

Jag tackar dig för att mitt hopp är i dig, inte i omständigheter eller människor.

Det kan vara lätt att fastna i omständighet. Att dom är det som styr mitt hopp och min tro. Vi kan också ha lite för lätt att förlita oss på människor. Dom får bli det som ger oss hopp eller sätter upp hinder.

Det påminner oss om hur viktigt var vi fokuserar vårt hopp och vår tillit. Bönen leder vår riktning till Gud. Det är han som ger oss rätt hållning. Han är mer än mänsklig tillit. Bättre än att tro på omständigheter ska hjälpa oss rätt.

Lyft blicken upp från omständigheterna. Lyft den till Gud istället. Det ger ett säkrare hopp. Visst kan människor hjälpa oss till viss del. Men den bästa hjälpen finns hos Gud. Hans kraft och perspektiv är klart högre än vi människors förutsättningar.

Tänker att vi har också lite för lätt att se oss som offer för omständigheter. Tror att det är nog det sämsta vi kan göra. Klart bättre att söka sig till Gud som står ovanför omständigheter och människors illvilja. Det fokuset ger dig större trygghet och framtidstro. Så kanske kan du dela den bönen idag:

Jag tackar dig för att mitt hopp är i dig, inte i omständigheter eller människor.


Idag ber vi för riksdagsman: Anna-Lena Blomkvist (SD)

Ps I morgon börjar min julkalender för detta år. Vill du se vad den handlar om? Tjuvkika här om du vill Ds

Låt inte omständigheterna dra dig bort från Jesus. Låt omständigheterna dra dig närmare honom istället.

Tänk hur vi kan reagera vi människor. Livet kan möta motstånd. Det kan vara bekymmersamt. Så reagerar vi med att dra oss bort från Gud. För att vi kan tycka att han borde ha beskyddat oss ifrån det (kanske).

Skulle tro att en av orsakerna till det är också att vi har en förmåga att vilja klara oss själva. Om nu det är någon förmåga. Man kan ju undra liksom. För allt för ofta inser vi nog att det inte funkar. Det blir mer en oförmåga.

Jag tänker att omständigheterna borde dra oss närma Gud. Att vi tacksamt tar emot råd och hjälp. När livet är tungt behöver vi den uppmuntran Gud kan ge.

”Närma er Gud, så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]

Ett fantastiskt löfte. Om man ser lite djupare på det så är innebörden att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform. Gud är strax inte passiv. Råkade inte bara komma förbi av en händelse. Utan en medveten aktiv handling från Guds sida. Han kommer att närmare sig dig när du närmar dig honom. Inte eventuellt. Inte kanske. Inte om möjligt sen om det bara funkar. ”Kan ju komma upp något ännu viktigare”. Typ. Nej. Inte alls så. Löftet är givet. Han kommer att närma sig dig.

”Håll er nära Gud, så ska han hålla sig nära er. …..” ‭‭Jakob‬ ‭4:8‬ ‭i NUB‬‬ förstärker det ytterligare. Han kommer hålla sig nära dig. För att det ska vara möjligt måste han följa dig hela tiden.

Det innebär ju att när livet möter den gropiga vägen som lätt får oss att snubbla. Kanske till och med falla. Då är han extra på tå runt ditt liv. Så stor är han.

Tänker att även när livet dansar på skulle vi behöva bygga en stabil relation med Gud. Så att vi har lätt att bli påmind hur det funkar när det bär emot.

Sakarja har en hälsning till dig som vänt sig bort från Gud :

”…Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot.” ‭‭Sakarja‬ ‭1:3‬ ‭SFB15‬‬

Vänd dig om igen. Kan vara många orsaker till att inte våga det. Men gör det. Du kommer upptäcka att Gud vänder sig till dig med. Ett fantastiskt möte sker på nytt.

Guds bild av omständigheterna.

Tänk vad omständigheter kan oroa oss. Bekymmer som kan göra att vi riskerar ge upp. Kanske vi får någon form av ångest för att vi inte kan se hur det ska bli framöver.

Jag formade en bön som jag bad för en god vän för någon dag sedan. Jag bad ungefär så här:

Jag ber att Gud ska vara med dig i allt du möter. Att Gud ska ge dig sin bild av omständigheterna du möter så att du inte dras med i onödig oro”

Jag tror att det kan vara en bön för fler. För kanske är det just detta vi behöver för att släppa oro. Att Gud får ge oss sin bild av omständigheterna. Att Gud får visa oss hur han ser på det ur sitt perspektiv. Det perspektiv som är från ett möjlighetsperspektiv.

Det gör att vi inte behöver dras in i en onödig oro. Respekt ja. Ödmjukhet ja. Men inte onödig oro.

En onödig oro tar så mycket energi. Det därför jag kallar den onödig. Istället för att den oron för fäste och växer till får den hamna i rätt proportion. Alltså utifrån Guds syn på omständigheten. Då kan oron få landa hos Gud. Då blir den inte riktigt så hotfull.

Så bönen jag bad för min vän ber jag för dig också. Kanske kan den bönen få följa dig denna vecka på ett speciellt sätt.