önskelista

5 december, 202215 januari, 2023

Det är en tid av önskelistor just nu. Det är ju snart Julafton. Jag har tidigare i denna blogg berättat om min önskelista när jag var liten. Den var lång. Väldigt lång. Ett år kryssade jag för det jag ville ha i leksaksreklamen som kom. Man skulle nog kunna säga att det hade varit smartare att stryka det jag inte ville ha. Så hade det gått fortare. Stackars mina föräldrar.

Tänk vad mycket det är man vill ha. Både sådant som man knappt kommer ha nytta av. Men också sådant som man kan verkligen ha nytta av. Ju äldre man blir desto mer tänker man att det handlar mer om sådant som man just kan ha nytta av. Mindre av bara förlustelse. Det som är värt att lägga pengarna på

Filipperbrevet 4:6 säger att ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. ” Rätt intressant. Den önskelistan skulle kunna bli minst lika lång som min önskelista till Jul när jag var liten. Men kanske har dessa olika önskelistor något gemensamt. Att dom trodde att det var möjligt att få allt. Att det fanns tro för att dom som skulle uppfylla dom hade möjligheterna.

Efesierbrevet 3:20 säger ”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss”. Nu kanske jag inte trodde att mina föräldrar kunde göra långt mer än jag önskade mig. För jag önskade ju troligen långt över deras förmåga. Så här skiljer sig dessa önskelistor åt markant. Gud kan göra långt mer än vi kan önska eller drömma om.

Tror detta skulle behöva sjunka in hos oss. Att det fick bottna inom oss. Kanske skulle det då innebära att önskelistan skulle bli längre. Men det skulle bli bra mycket mer djup. Att vi skulle tro mer om Gud. Våga önska mer.

Det skulle kunna bli vår bön idag. Att vi önskade rätt saker av Gud. Att vi trodde mer att för Gud är inget omöjligt. Tror det skulle förändra oss på djupet.

Här kan du se nästa lucka i min julkalender

Idag ber vi för riksdagsman Bo Broman (SD)

10 oktober, 20199 oktober, 2019

Vad är det du behöver?

Vad är det behöver? Hur ser din önskelista ut?

Du som följt min blogg kanske minns då jag skrev om min önskelista till jul då jag var liten. Det var inte en A4sida med saker som jag presenterade för mamma och pappa. Inte ovanligt att jag kryssade för saker i leksaksreklamens alla sodor som kom till jul.

Allt för ofta kopplar vi önskelistan till hur lyckliga vi är. Vi handlar för ett välbefinnande. Kopplar vår inre tillfredställelse till yttre betingelser. Som uppmuntran. Som bekräftelse. Tillrop. Styrkekramar på sociala medier. Allt det kan vara viktigt för stunden. Men jag tror inte det håller i längden.

Jag tror det behöver komma inifrån. Från en inre ström av goda känslor och ”tillrop”.

Bibeln säger:

”Alla min källor har jag i dig, Gud”

Det är kung David som utrycker det så. Inom oss finns det en möjlig källa till glädje och lycka. Där Gud rör vid oss.

Andreas Nielsen skriver i sin krönika i tidningen Dagen:

”En sak som är bra med att bli lite äldre är att man inser att det inte är det som andra ger mig, eller det som kommer utifrån, som ytterst sätt kommer att definiera vem jag är, eller ge mig trygghet och tillfredställelse.

Det kommer inifrån. Från Gud. Från att upptäcka att han är allt jag behöver och att han vill vara det. Gud vill mer än någon ha oss, mycket mer än vad vi gör för honom.”

Vi behöver bli påminda om och upplysta om vad det är som gör oss lyckliga och tillfredsställda.

Det är där vi ska söka vår lycka och tillfredställelse. Det är vad vi behöver. Inga långa önskelistor. Inga feta bankkonton. Inget lyxigt överflöd. Där , i det enkla, finner vi den inre frid vi så väl behöver.

Sen kan vi ha det gott ställt men det är inte där vi definierar vår lycka och välbefinnande. Den hämtar vi på ett helt annat plan.

Min bön blir idag….

🙏Gud, hjälp oss att öppna vårt inre för dig. Låt din värme och kärlek genomsyra oss. Hjälp oss att upptäcka att du är allt jag behöver. Ge oss din trygghet in i våra liv. Amen 🙏

24 december, 201423 december, 2014

Och det hände sig att vid den tiden…. var önskelistan lååååååång

Så är dagen här. Julafton. Den dag som nog var den pirrigaste dagen när man var liten. Dagen som var som långfredagen. Lååååååång. På tok för lång innan det var dags för klapparna. Jag tror jag alltid vaknade för tidigt varje julafton. Dagen var onödigt lång fram till att klapparna skulle delas ut. Hade varit bättre om man sovit längre. Sen skulle det följa ett visst mönster. Juldekorationerna, förmiddagsjulkaffe, julbord, kalle anka och hans vänner. Sen var det klapparna. Onödigt mycket innan om man var barn.

Sen var det spänning. Skulle man få det man önskade sig. Man kan säga att min önskelista nog var längre än själva dagen. Med råge. Jag satte mig med leksakstidningar och skrev allt jag kunde tänka mig att få. Så listan blev lång. Flera sidor faktist. Så det bord ju bli många klappar liksom.

Min pappa önskade sig ofta en bil. Bra val tyckte jag. Jag köpte honom en leksaksbil för då visste jag att jag fick den sen. Undrar jag om inte han tyckte det var ganska kul att få den bilen och sen ge den till mig. Och se min glädje över det. Jag minns i alla fall att jag tyckte det var smart.

Idag är julen något helt annat. Inte konstigt alls. Inga långa önskelistor. Glad om man får någon. Nu är det mer eftertänksamhet. Nu är julen mer en vacker högtid och inte fokus på klappar.

Tänk om julen fick vara med fokus på huvudpersonen själv. Då skulle det inte bli så stor besvikelse på önskningar som inte infrias. Gemenskaper som går snett. Det kan man ju inte förvänta sig av barnen. Men för oss vuxna växer ju det fram mer och mer. Fast jag tror att vi skulle behöva hjälpa varandra att sänka ambitionen (läs julklappskontot) och ser mer på tanken bakom.

Hur som helst. Det viktigaste idag sammanfattas i den text vi ofta läser på julafton. Texten som berättar om varför vi firar jul. Med den vill jag önska er alla en Riktigt God Jul. Med välsignelser från honom allting handlar om just nu.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.