Att vara oplanerad

Inte allt för ofta så står det i min almanacka att ”Du har inget inplanerat”.

Idag är dagen då det står så i min kalender. Att vakna till en sådan dag kan vara stressande. Det kan också vare såååå välsignat.

Vi behöver sådana dagar och tider.

Kanske kan det innebära fantastiska möten med nya människor. Eller så är det en lång stund med egen tid.

Dagen lovar gott väder. Varför inte bara låta dagens impulser leda till något bra.

Men visst är det ett knepigt liv vi alltför ofta lever. Det är så mycket som skrivs in i agendan. Ofta långt i förväg. Det vi är mindre bra på är att fylla i egentid, återhämtningstid. Tid att dra sig undan på. Gör vi det får så får vi dåligt samvete.

Jag vill bli bättre på skapa luft i planerandet. Då kan jag orka med framtiden.

En oplanerad dag….

En oplanerad dag kommer ibland som en överraskning. Att få ett återbud till en träff är tex ett sådant tillfälle. Man får luft i agendan som man genast kan fylla med något annat man inte hunnit med. 

En oplanerad dag kan ibland bli rätt rörig. Man får inget gjort av allt man borde göra. 

Läser ibland på Facebook om hur många jublar över en sådan dag. Jag uppfattar det som att man gläds över den vila det innebär. Att få ta dagen som den kommer. Inga måsten. Bara vara liksom. 
Sen finns det dagar som dyker upp oplanerade. Då man blir sjuk. Inga dagar man strävar efter. Dagar då man hellre vill vara någon annanstans. Göra något vettigt. Inte ligga rastlös men inte kunna göra så mycket. Sådan oplanerade dagar tycker jag mindre bra om. 

Just nu skulle jag vilja ha en planerad dag. Men det får bli så här. Lite kaffe. Wordfeud med den som har den tiden. Lite räkningar att skicka in. Det funkar ju faktiskt det också. Vila på något sätt det också. Fast jag vill ju hellre ta den vilan när jag själv vill. Typ så.