👏 Lyssnar på en live-inspelning av Koinonia. Publiken kommer igång redan i introt. Inser vad tufft det skulle vara om publiken tog sitt eget tempo. Skulle inte vara lätt att spela. Likaså så blir det när publiken slår i baktakt (😄🤣)
👏 Men det ligger något i detta. Lika svårt för vilken ledning som helst, företag, förening eller församling. Inte lätt att leda när publiken klappar i otakt.
👏 Otakt kan ju ligga även på ledningen. Att man inte läser av folket. Är lite svår med timingen. Bra idé men den kom lite för tidigt eller helt enkelt för sent.
👏 Att gå i takt med sin omgivning är inte alltid så lätt. Kräver en viss form av lyhördhet. Fingertoppskänsla likaså. Att man inte alltid ser till sitt eget bästa och ego. Utan att man kan zooma ut och se den större bilden.
👏 Blir också svårt när delar av folket agerar som publik. Applåderar när man tycker laget spelar bra eller buar när det går mindre bra. Men man gör inget själv mer än står på läktaren och ”tycker” . Så en ärlig ödmjuk fråga till sig själv är om man själv ”klappar i takt” eller bidrar med otakt. Och den frågan är ju inte alls lätt att
👏 När bandet spelar är det ofta trummisen som anger tempo. Till sin hjälp har den , inte så sällan, en maskin som anger det tempo man ska spela på. Så vet alla vilket tempo och takt man ska spela i. Gud hjälpe den som ska ange takten att det blir rätt.
👏 Dirigenten har en viktig roll. Att slå in dom olika stämmorna vid rätt tillfälle. Men också visa på takten. När tempot ska gå ner en tid i musikstycket. När man ska spela starkt eller svagt. Påminna om det som är utskrivet i noterna ibland. Orkestermedlemmarna har att följa. Också en bra bild på dessa tankar ….
Pedher´s blogg 