-”Jag hatar ovisshet”

-”Jag hatar ovisshet”

Orden kommer från en man som jag lyssnade till på radion häromdagen . Ovisshet var det värsta han visste , slog han fast.

Och kanske är det just den känsla som är allra jobbigaste att känna. Att tro sig veta men ändå inte. Det kanske blir eller så blir det inget alls med det.

Kan du känna ovisshetens arbetssamma upplevelse av att pendla mellan att bli eller inte bli? Alltså den känslan är inte kul.

Likaså ovissheten att inte veta hur sin framtid ska bli. Att vilja veta men det går inte att få klarhet i det.

Att hoppas hoppas och åter hoppas men ha ovissheten i om det överhuvudtaget kommer att bli något.

När man inser att man själv utsatt någon för något slag av ovisshet känns det mindre trevligt. Att bli utsatt för den är bra mycket värre.

Ovisshet är oklarhet, något som är i ett dunkel eller oklarhet. Men det kan också vara tvekan och obeslutsamhet. En ovisshet som springer upp i en obeslutsamhet kan vara nog så krävande på snudd till att bli uppgiven. Ibland undrar jag varför det är så. Obeslutsamhet är inte detsamma som att vänta in lite för att göra ett bättre beslut än att göra det impulsivt. En sådan tvekan eller att vänta in beslut är en sund väntan. Men obeslutsamhet som beror på att man inte vågar fatta beslut eller inte vågar ta ansvar, eller mer för att men helt enkelt inte vill men man säger inte det rakt ut. En sådan ovisshet kan döda vilken entusiast som helst. Det är i sådana situationer som visioner som är födda går om intet. Och då blir det troligen så att man går tillbaka i utvecklingen och tappar framtida möjligheter. Jag tror t det helt enkelt kan vara ödesdigert att tveka på det sättet.

Så i ett stycke ”hatar” även jag ovisshet. Fast jag tycker att ”hata” är för starkt ord. Men jag ogillar en sådan ovisshet väldans mycket åtminstone.

I relation till Guds ledning kan en avsaknad av svar och ledning också leda till en känsla av ovisshet. Ska man gå vidare? Vad är Guds tanke?

Så länge man inte har svaret är nog rekommendationen att invänta. Kanske blandar vinjett enkelt ihop Guds svara att ”vänta” med ”ovisshet. Så länge Gud inte gett klartecken är väl det ett ”kanske” eller rent av ”vänta”. Det är ju också ett svar. Så då bör vi inte hamna ner i ovisshetens träsk. Kanske kan ligga något i det eller?

Den ger visshet

I en tid som präglas allt för ofta av ovisshet är det inte konstigt om vi söker efter visshet.

Visshet ger en inre frid som ger ro inför morgondagens olika utmaningar. Den ger trygghet. Vila. Ett lugn.

Om Tron kan vi läsa följande:

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭11‬:‭1‬ ‭SFB15‬‬

Den övertygelse vi läser om kan beskrivas som en fast verklig grund. Eller som en garanti och försäkran. Något som blir ett fundament att stå på.

Visshet kan beskrivas som förvissning och dom bevis på någonting.

Sådan är tron. Tron på Gud. Vi ser honom inte. Men vi kan förnimma och uppleva. Det gör att tron blir denna övertygelse och visshet.

Som NUB-bibeln uttrycker det: ”… en visshet om det som ännu inte kan ses”. Det kommer att synas men just nu kan vinintresse se det. Tron ger oss visshet om det.

Nya Levande Bibeln (BSV) beskriver det så här: ”Att tro på Gud innebär att vi litar på att han en dag ska infria vårt hopp och rädda oss för evigt. Vår tro gör oss övertygade om en verklighet som vi ännu inte kan se.” Tron gör att vi litar på det för vi har en inre visshet om det.

Det gör att Tron inte bara är något som vi tror oss vet. Tron blir visshet, starkt hopp, en övertygelse. Ingen hopdiktad saga.

Vår tid behöver mer av trygghet. Där våra liv får känna fasthet. Att uppleva att vårt inre står stadigt även om den yttre omgivningen blåser snålt. Där vår omvärld med krig och nöd ger oss otrygghet får vi vila i en inre övertygelse om att det finns en Gud som har allting i sin hand.

Naivt? Nej, så tänker inte jag. Det är att inse sin egen begränsning och söka sig till det som ger fasthet och framtidstro.


Idag ber vi för riksdagsman: Jonas Andersson (SD)