Var på besök på pingsthuset och PMU. Lyssnade till vad man gör och vad som ligger framför. Det var då berättelsen kom. Man skulle ut till Ukraina och till Gasa för att intervjua barn. Frågan var
”Vad fick du med dig när ….. du flydde?”
Tänk att den frågan fina möjlig att ställa. Inget barn ska behöva fly. Inget barn ska behöva ställas inför valet att inte kunna ta med sig allt den har. Utan vara tvungen att väljande någonting som kan bäras med när man ska fly ett krig.
Jag tänkte vidare….
Vad fick du och jag med oss när vi….? När vi lämnade mamma och pappa för att flytta hemifrån in i sitt eget hem och liv? Vad fick vi med oss när vi var klara med skolan? Vad fick vi med oss i avgörande skeden i livet? När du ser tillbaka, var det sådant dubbade nytta av? Saknade du något ?
Omvänt tänker jag rannsakande …. Sa har jag skickat med mina pojkar ut i livet när dom bildade eget? Vad skickade du med? Om du står inför det skeendet i livet…. vad skickar du med dina barn?
Jag tänker också på vad skickar vi med människor ut i livet ifrån kyrkans perspektiv?
Ytterst sätt vänder frågan en dag inför evigheten och det som kommer efter det vi kallar död – du kan ingenting ta med dig dit du går. (Som sången säger)
Då är det bara det vingar glädjen av som vi i livet förberett oss på. Att ha en relation med Gud som vill ta emot oss då.
Så ytterst sett är frågan om vad vi fått med oss i livet rätt viktigt och avgörande. Att ha med sig sitt medborgarskap i himlen. Det är det enda i packningen på livets resa som ytterst har något värde. Allt annat får vi lämna kvar. Hur stort konto vi än har på banken. Hur fint hus vi än har. Bilen likaså. Inget av allt det materiella kommer ha något värde den dag vi går ur denna värld. Så frågan är vad du har fått med dig i livet.
Pedher´s blogg 