Palestina…….. Nu blir det skillnad om man får tro regeringen

Så är det gjort. Regeringsförklaringens löfte om att erkänna Palestina som stat är ett faktum. Hur var det nu Margot menade? Dom gick före, men det var redan 134 (?) stater som gjort det? Det skulle gynna fredsprocessen men Hamas tackade med att återigen beskjuta Israel med raketer. Margot säger: ”Det är aldrig rätt tid att göra det” – nej tydligen inte. Jag hörde en historia en gång där föredragshållaren hade skrivit i marginalen ”Höj rösten, argumentet svagt”. I detta läge verkar detta mer sant än en historia.

”Alla är för” att det måste bli fred och att en tvåstatslösning är ända vägen men inte på detta sätt. Men Regeringen visste att det var inte lätt att förenas i denna fråga så springer man iväg själv. Hela svenska folket får bära frukten av denna handling. (Statsministern har ju visat på sin talangbrist i förhandlingar om utsläppen så den förhandlingen hade ju gått helt fel för honom)

Hur kan man erkänna någon som vill förinta sin motståndare? Som inte vill ha någon annan lösning än att utrota sin motpart?

Ingen vis människa kan påstå att varken det Palestinska eller Israeliska folket inte har någon rätt att existera. Självklart har dom som vi alla andra denna rätt.

Sverige har tidigare kunnat vara till hjälp i oroshärdar. Jag tror att det beror just på att vi inte varit så snabba till slutsatsen utan sökt och verkat fram en lösning. Det behövs medlare som står stadigt med båda fötterna på jorden. Inte med båda fötterna på den enas sida. Det som nu händer är att Sverige har spelat ut sin roll.

En reflektion…….

Det verkar som att denna fråga i regeringsförklaringen uppfattades som viktigast och lättats att lösa. Att regeringen haft dessa åsikter under minst 8 år är ingen överraskning. Men jämför det med deras starka åsikt om tex sysselsättningsfasen ”Fas3”. Man har under 8 år kritiserat och hotat med att den ska bort. Man borde redan gjort klart planen och sjösatt den för att vara trovärdiga denna kritik. Men icke. Varför då? För den frågan är mer komplicerad än så. För vad erbjuder man alla som finns i denna sysselsättning istället? Det finns inte mycket att erbjuda. Därför blir det ett vakuum. Alla dessa som trodde på befrielsen ”släpp fångarna loss” dom sitter fortfarande fast i detta system.

Istället går man på en så infekterad fråga, så mycket större fråga med så mycket större problematik som att erkänna Palestina som stat. Kära regering, det hade varit bättre att ni hade lagt all er energi på att lösa arbetslösheten som ni påstått är en av dom största frågorna att lösa.

Att så lättvindigt erkänna Palestina kommer innebära mer problem än ni kan ana. Ni har gjort hela detta kaos en björntjänst. Alla delar vi ivern att skapa fred i Mellanöstern. Spelar ingen roll på vilken sida man står på. Men detta blev dubbelfel. För att inte säga att ni skapat ett systemfel. Och det vet vi ju vad det brukar innebära i datorns värld. Krasch och haveri.

Men detta är ju bara min helt privata åsikt. Följde en ”debatt” på facebook. Det var sådan pajkastning att vederbörande valde att ta bort statusen i denna fråga. Så verkar det bli i dom flesta debatterna om Israel och Palestina. Bara det visar hur knepig minst sagt denna fråga är.

Men nu blir det skillnad om man får tro regeringen.

Lövfens snabbhet i palestinafrågan visar på oförstånd

Lövfens ställningstagande att man ”SKA” erkänna den palestinska staten visar på oförstånd. Det hade varit storsint om han hade utelämnat den delen.

Läste en intressant kommentar om honom igår. När han säger ”Ta ansvar” menar han ”Gör som jag vill”. Det gör det lite svårare om än väldigt svårt att någon vill kliva in när han börjar med dom svåra olösta frågorna som palestinafrågan.

Att utropa och erkänna före en varaktig hållning från bådas sida är mer skadligt än det gör nytta.

Det blir också märkligt när man å ena sidan vill attacker IS-styrkorna när man verkar stödja Hamas som är en del av Palestina.

Jag påminns om historien då vederbörande talare skriver i marginalen på sitt utkast ” Höj rösten, argumentet svagt”. Löfven var tvungen att ta till brösttoner och ta upp Palestina. Det visar på en helomvändning i sakfrågan i och med regeringsskiftet. Nu kommer det att vara en ensidigt 100%igt stöd till en sida i konflikten. Det kommer sannolikt inte gynna fredssamtalen.

Det är lättare att ha åsikter när man inte är stadsminister. När man är det får man nog vara försiktigt med vad och hur man säger. Hela världen har ögonen på dig Löfven. Det visade inte minst detta uttalande.

I Expressen kan man läsa följande:”Han har redan orsakat internationellt rabalder.
Men statsminister Stefan Löfven backar inte från uttalandet om att erkänna Palestina som suverän stat.
– Vi hatar absolut inte Israel, säger han till SVT:s ”Agenda”.”
Om han hade haft mer känsla för läget hade han tänkt efter före. Man behöver varken hata eller älska Israel. Hade visheten fått råda så hade Löfven gjort ett annat val här. Men Palestina är en viktig fråga för S. Så viktig att det pratas först och tänks sen.

Det gör mig orolig när våra högsta och främsta ledare behandlar ett ämne som detta så ovarsamt. Lägger man sen till alla övriga nya i regeringen som skall leda landsting, jämställdhet, familj o kultur blir jag än mer bekymrad. Visst, man måste få börja någon gång, men lite mer än så behöver man för att leda ett land ytterst.