Kommer statens pengar att räcka? Kommer statens resurser räcka till för alla behov som finns? Kommer alla valutspel som kallas för vallöften verkligen förverkligas och förändra?Jag är skeptisk till det. Verkligen bekymrad över att det kommer att räcka till. Jag tror att det kommer behövas stora insatser av civilsamhället, alltså du och jag, för att det ska räcka till. Vad vore vårt land utan organisationer där du och jag får ge våra gåvor till? Där vi kan göra lite mer där stat och kommun inte räcker till. Jag skulle kunna ta upp möjlighet till möjlighet där man kan göra skillnad. Bara ett exempel från världen. Vi möttes av ett nödrop att folket i östra Sydsudan svalt. Dom hade i princip ingen mat. Folk drabbades av deras nöd. Idéer om att röja en väg så att FN kunde köra in mat växte fram. Man kan tycka att det skulle väl FN klara. Men inte. På kort tid samlade vi över en miljon kronor och vägen började röjas. Nu är det bara några kilometer kvar. Hade det varigt möjligt utan civilsamhället. Nej, inte en chans. Nu snart kan vi rädda folk genom mat. Vi får in medicin och sjukvård. Tack vare människor som gett där stat och regeringar inte räcker till. Ett exempel från min egen stad. Mamman som ensam försöker få till livet med sina barn. Visst finns det försörjningsstöd. Men där det inte räcker till så får andra givmilda människor ge av sitt överflöd. Så fungerar det för mamman. Tacksam för våra skatter. Men det räcker inte till. Därför tror jag att det kommer behövas stora insatser av civilsamhället, du och jag. Där vi behöver ge av våra pengar och engagemang. Samhällets insatser behöver stöttas. Jag tror att ska vi ha en god framtid att se fram emot behöver civilsamhället kliva fram. Där finns nycklarna, kraften och möjligheten. Föreningsliv som idrottsrörelse och alla andra föreningarna behöver vidga ringarna än just sin förenings syfte och intresse. Kyrkor måste sträcka sig längre ut än bara själva kyrkorummet. Det kommer inte att räcka med Erikshjälpen, röda korset, myrorna, PMU-second hand och andra biståndsorganisationer. Du och jag behöver se behovet och engagera oss. Valet är viktigt i höst. Jag är bara rädd för att det blir ett val där man slår varandra med sina ord. Att man ger mer overkliga löften för att höras högst än praktiskt förvandling av vårt lands behov. Klart du ska rösta. Kanske vi behöver påverka våra politikern mer än dom försöker påverka oss.
Frågan är om vi är mottagliga
Frågan är om vi är mottagliga. Det är snart val. Debatterna är många. Oftast korthuggna. Lyssnarna har inte tid att lyssna. Man vill ha det långa svaret i liten förpackning.
Vi står inför ett viktigt val. Frågan är bara om vi har tid att lyssna. Politikerna talar mer om vad motståndare gör dåligt istället för att visa på sin egen ide om framtiden.
Idag är det det snabba som gäller. Lägger man ut texten för långt tappar man sin lyssnare. Hur omöjligt det än är att förklara något kortfattat. Vi vill ha allt i den lilla förpackningen. Hur omöjligt det än är.
Jag är rädd för att vi allt för ofta varken har lust eller vill vara mottagliga. Vi är nog tyvärr rätt egoistiska. Vi vill ha det som vi själva vill. Vi glömmer den stora bilden. ”Bara jag får”. Vi lever i en egoistisk tid. Då blir vi mindre mottagliga.
Vi behöver vidga synfältet. Se varandra mer. Ha mer omsorg.
Vi behöver bli mer mottagliga hur vår omvärld har det. Behoven behöver upptäckas igen. När vi ser det, tar in det, låter oss beröras av det, då kan det blir en skillnad som gör gott. Det tror jag välsignar den som tänker och handlar så. Då blir det en bra framtid.
Pedher´s blogg 