Etikett: påskveckan

Publicerat den

Påskveckan – Att vandra med Jesus utan att veta om det

Annandag påsk är verkligen en annan speciell dag. Jesus hade stått upp men lärjungarna var rätt skakiga efter allt som skett. Nu var det ett rykte om att Jesus hade stått upp. Och två av lärjungarna vandrade iväg. Kanske behövde de lite tid till eftertänksamhet – ja, jag vet inte. Men där på vägen till Emmaus kom en man ifatt dom. Dom började prata. Så fick dom samtala om allt som hänt.

I Lukas kapitel 24 kan du läsa om denna vandring. Texten får du i slutet av dagens blogg. De fattade inte att Jesus var den som slog följe med dom. Inte förrän senare insåg dom att något inom dom hade reagerat. Inte så konstigt. För i människans inre har Gud lagt ner evigheten. Den söker hela tiden efter att återknyta med himmelns värld och skapare.

Jag påstår att det finns en som hela tiden slår följe med dig och vill få din uppmärksamhet. En som vill dela livet med dig. Kanske vet du hur det kan vara när du söker kontakt med någon men som verkar inte notera att du finns. Det är inte lätt då. Kanske är det något av den känsla Jesus känner när han inte lyckas få vår uppmärksamhet. Men till skillnad från oss som allt för lätt ger upp så gör inte Jesus det. Han finns där och väntar på oss.

Jesu uppståndelse är ett bevis på att det gick till seger. Det gör att det som såg ut att vara sista kapitlet var fortsättningen på något stort. Så han vandrar vidare med oss alla. Även när vi inte noterar honom.

En gång skrev jag följande:

Denna påsk vi nu lägger bakom oss har ett postludium
med en särskild hälsning till oss. 

Jesus vill slå följe med dig

Påskens hälsning är denna hälsning. Jesu uppståndelse är Guds hälsning till oss att han vill slå följe med oss. Inte bara i detta livet. I Johannes läser vi också om att han bereder ett rum för oss i evigheten. Så hans tanke är inte bara en väska här och nu. Utan den sträcker sig för evigt. Det kan man kalla för äkta vänskap. Så påskens fråga blir:

Vill du slå följe med Jesus in i evigheten?

Här kommer texten om Emmausvandrarna …..

‘ Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem. De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. Han frågade dem: ”Vad är det ni går och samtalar med varandra om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?” Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Förutom allt detta är det nu den tredje dagen sedan det hände, och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte.” Då sade han till dem: ”Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?” Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna. De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn . De sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?” De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. Dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!” Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen. ‘ Lukasevangeliet 24:13-35

Publicerat den

Påskveckan – Påskdagen -Segerns dag

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Detta glädjens rop. Lärjungarna väcktes av en fantastiskt nyhet. Mitt i sin kamp och vånda. Men nu kanske de inte trodde på det i första läget. Kan det vara någon som ville driva med dom? Men Jesus hade lämnar graven -Halleuja!!

Jesus hade lämnat graven. Den som välbevakad för att ingen skulle kunna röva bort honom. Men Gud hade andra planer än att lämna sin Son Jesus i graven. Han väckte honom till liv för att segern skulle vara total. Inget skulle kunna förändra den sanningen. Även om soldaterna mutades till att ljuga. Jesus var inte kvar i graven.

…

För att ingen skulle kunna tvivla på det visade sig Jesus vid olika tillfällen. Maria var en av dom som fick möta Jesus. Först trodde hon att det var trädgårdsmästaren och den som ansvarade stället där Jesu grav var. Men Maria förstod att det var Jesus. Där fick hon se honom som uppstånden. Jesus levde verkligen.

…

Hade inte Jesus uppstått var allt förfelat. Han skulle övervinna döden för att vi skule kunna få evigt liv. Det är påskens djupaste innebörd. Därför blir denna dag så viktig. Det är Söndagens stora hälsning varje vecka. För att påminna oss om hans uppståndelse. Så egentligen skulle vi kunna hälsa varandra varje söndagsmorgon med ett:

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Jesus lämnade kvar linnetyget han var svept i. Teologerna menar att såsom han lämnade tygstyckena var en hälsning.”Jag kommer tillbaka”. Helt enkelt en hälsning om ett ”på återseende”.

För nu gick vi in i en ny tid. Nu var Jesus förhärligad. Vi förstår att hans kropp var inte densamme . Den som fick röra vid honom lite senare var Tomas Tvivlaren. Han som skulle få räcka fram sitt finger och sticka det i hålen. Frågan är om han gjorde det. hans utrop säger något om att han redan var övertygad ”Min Herre och Gud”.

Den tomma graven är din tydligaste hälsning att Jesus har uppstått. Hans besök hos Emmausvandrarna, hos lärjungarna i övre salen och alla andra är ditt löfte om att det verkligen skedde. Men ytterst det ditt personliga möte med denna Jesus här och nu som blir det bästa. För våra möten med honom i vår tid, då vi upplever hans närhet fast vi inte ser honom, blir beviset att han verkligen lever.

För det är vad som sker i vår tid. Jesus död och uppståndelse är inte en isolerad företeelse för ca 2000 år sedan. Det är en verklighet här och nu.

En dag kommer han tillbaka. Det är för den dagen vi har ett virrigt beslut att göra. Lärjungarna fick den frågan redan innan påskens dram. Det var:

Kom och följ mig!

Genom att svara ja på den uppmaningen är vi beredda att möta honom den dag hans ”på återseende” blir ett faktum. För den dagen kommer. Ingen vet exakt när den dagen är. Men mycket tyder på att den är inte så långt borta.

Publicerat den

Påskveckan – påskafton – reflektionens dag

Påskafton – i bibelns berättelse om påsken verkar denna dag vara ett vacuum. Alltså det finns inget sm händer denna dag. Att det sker mycket kan vi ana. Jesus är inte overksam. I dödsriket vinner han en stor seger.

Men jag har tänkt mig denna dag som en dag av reflektion. En dag att fundera på vad var det som hände fram till nu? Jag tror att det är viktigt att stanna upp och fundera.

För lärjungarna måste det ha varit en kamp. Deras mästare var död – vad skulle det bli av dom nu? Blev detta ett fiasko? Vad ska skulle hända nu när Jesus var död? Jag tror att deras oro var kraftig. Och kanske kan vi känna igenom oss i deras kamp. När vår tro sätts på prov.

Vad innebär allt det Jesus gick igenom? Hur påverkar det ditt liv? Hur förhåller du dig till det?

Vi kan se att lärjungarna var så rädda att de låste in sig i det rum de kände sig hemma i. Kanske i rädsla för andra människor. Kanske i rädsla inför sina egna känslor i allt detta. Ibland kan vi också bildligt talat låsa in oss i det vi kämpar i. I våra känslor som skrämmer oss. Men det bästa vi kan göra är att öppna dörren och låta Gud beröra oss i vår kamp. Gå inte ensam i din kamp. Sök stöd och hjälp hos någon.

Mitt i kampen hos lärjungarna var dom omedvetna om att denna dag var passagen till seger. Dom borde veta. Jesus hade förutsagt sin uppståndelse. Men mitt i sorgen verkar de ha glömt bort det.

Påskafton är inte passagen till nederlag. Det är passagen till seger. Det är en väsentlig skillnad. Bibeln säger att det finns en väg genom det svåra:

‘ Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. ‘ Första Korintierbrevet 10:13

Kärnbibeln har en bredare beskrivning:

‘Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av) , utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. 1 Korintierbrevet 10:13

Liksom Jesus fick vägen igenom sin prövning får du en väg igenom det du möter. Vila i det. Påskafton visar på det. Det är passagen till seger.

Publicerat den

Påskveckan – Nattvardens begynnelse och människans upprättelse

Denna dag i påskveckan händer det mycket. Lärjungarna samlas för en måltid vilket visar sig bli den sista måltiden innan Jesus korsfästs. Men den måltiden blir så mycket mer än en engångshändelse. För där instiftas det vi i dag kallar för nattvarden. Jesus använder ord som ”gör det till minne av mig”. Alltså när vi firar nattvard är det så mycket mer än att dela ett bröd och dryck mellan oss. Den skall påminna oss om den vandring till korset Jesus gjorde. Så varje gång du deltar i natrden är det en del av påskens budskap och Jesu försoning på korset för oss. Du läser detta i tex Lukas 22:19-23.

Men det händer mer denna kväll. Jesus förutsäger att Petrus kommer förneka honom. Petrus vill verkligen inte att det skall ske. Han gör allt för att övertyga Jesus att så kommer det inte bli. Vi kommer upptäcka att så blir det verkligen. Redan samma natt sker det.

Har du förnekat Jesus någon gång?

kanske har du förnekat Jesus någon gång i livet för någon. Egentligen ville du inte det men det blev så. Petrus gjorde det. Men längre fram i händelserna omkring Jesus så får Petrus möta Jesu förlåtelse. Vid ett tillfälle säger Jesus ”Hälsa särskilt Petrus”. Han visste vilken kamp Petrus hade. Förstod hans ångest. Senare när de möts får Petrus förlåtelse och upprättelse.

Herren hälsar särskilt idag till dig som förnekat honom

Liksom Petrus fick upprättelse och förlåtelse vill han ge dig det också idag. Vill du ta emot den? Säg det till honom då.

Denna natt flyr lärjungarna från Jesus när han fängslas. Dom som följt honom. Dom som bedyrat sin trohet. Dom som erkänt honom som Messias, Guds Son. Dom sprang rädda iväg. Ibland tänker jag att det är så gott att det hände även om jag inte vill att det skulle behöva vara med om det. För det visar hur mänskliga dom var. När Jesus uppstår överger han inte dom. Han söker upp dom. Han vet hur det hade det. Varför de gjorde som de gjorde. Han sökte upp dom och gav dom nya uppdrag. Så stor är Jesus. Kanske skulle vi låta det prägla vårt sätt att handla när någon faller eller gör fel. Han såg deras ånger. Och han till och med vill träffa tvivlaren Tomas för att han skulle våga tro och fortsätta.

Har du flytt från Jesus av någon anledning?
Han söker upp dig för att ni skall finna varandra igen.

Påskens olika händelser finns där av någon anledning. För att dom skall lära oss något. Vad kan du lära av denna dag i påskveckan?

Publicerat den

Påskveckan – förbereder sig på att förråda

När man betänker att Judas börjar planera hur han ska förråda Jesus blir man förundrad. Under flera år hade han följt Jesus. Sett allt gott Jesus hade gjort. Alla under och tecken. Vad alla människor mött hos Jesus. Ändå tänker han att försöka få bort Jesus. Man kan ju undra ….

Men han lånar sig till att bli ett redskap för djävulen. Han blir en del av det som som vill förgöra.

Man hade inte behövt Judas för att ta Jesus men det var kanske bättre att kunna skylla på honom.

En tankeställare är: vems ärenden går vi?

Judas ångrar sig ju senare men då är det försent. Det kostar honom mycket. Han som först att tjänat 30 silverslantar.

En tankeställare: Det kan bli försent att ångra sig.

Lärjungarna runt omkring Jesus blir oroliga när Jesus berättar att någon skulle förråda honom. Deras reaktion blev rätt intressant : ”Herre, det är väl inte jag?” Tänk att dom tänkte så. Dom borde väl veta om dom ville eller inte.

Nu går vi in i mörk period. Där mycket händer som blir kännbart. Påsken har inslag som har många lärdomar. Men den har ett fantastiskt slut. Vilken seger det blir. Den kollen hade inte lärjungarna. Dom var mitt uppe i skeenden. Vi kan se tillbaka på hur det gick

Men lärjungarnas reaktioner och handlingar kan lära oss mycket. Låt denna helg tala på flera plan.

Petrus som går från förnekaren till att bli upprättad är en barmhärtig berättelser. I kontrast till Judas. Se och låt var och ens öde lära något.

Publicerat den

Påskveckan – största budet

Denna dag i påskvecka har flera händelser du kan läsa om. Det tex att Jesus fick frågan om sin myndighet. Liknelsen om mannen som planterade en vingård. Om skatten till kejsaren och frågan om sin uppståndelse. Vi kan läsa om änkans gåva, hennes skärv. Mm mm. Men jag har landat för där Jesus berättar om det första och största budet. Vi läser om det bla i Matteus evangelium 22:34- 40…

Detta är en uppmaning som har sin utmaning. Det är så mycket som lockar oss. Sådant som blir viktigt. Sådant som kan fånga oss på ett osunt sätt. Jesus hade räknat upp fler saker som var viktigt. Men det var det första och viktigaste budet.

”Han svarade: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.”

Varför? För det som upptar vårt hjärta, innersta och vårt tankeliv blir det som för oss fram åt en riktning. Det skapar vårt sätt att vara och agera. Präglar nog också vår karaktär tänker jag. Det sägs att det vårt hjärta är fullt av talar vår mun.

Så det är inte konstigt att detta är ett av de budskap Jesus hade innan han skulle vandra upp till korset och dö. Jag tänker att när man är på väg mot slutet av sitt liv vägar man orden man säger. Det är det sista man kommer ihåg av oss. Det är inte tid då för flummiga samtal. Man vill fylla sin sista tid med det som har ett djupare värde. Ge det bästa man har. Tänker att Jesus tänkte så med.

Då säger han att det viktigaste vi har inför evighet är var vi har vårt hjärta. Hur din själ är beskaffad. Och vad du fyller ditt förstånd med. Alltså – vad är viktigaste inför det eviga livet och vårt uttåg från denna värld? Jo, det är vari vi har vår största kärlek. Är det det världsliga tunna vi har vår kärlek i? Eller är det i Gud själv? Han som har vägen till himlen i sin hand….

Så frågan blir….

Var har du din kärlek? Var har du din håg? Var är din riktning i livet? Påskveckan sätter fingret på hur du har det inför evigheten. Har du din sak klar med Jesus? Hur förhåller du dig till Jesus? Lilla bibeln blir så viktig för oss

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭3‬:‭16‬-‭17‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

Påskveckan – bönens hus

Denna vecka är vi inne i påskveckan. Jag vill påstå att det är den största och viktigaste högtiden i vår kristna tro. Låt oss följa Jesus till uppståndelse genom evangelierna. Idag hämtar jag några ord av Jesus om kyrkan….

Mitt hus skall vara ett bönens hus

Jag har mött tankar från många håll att detta år, 2024, är bönens år. Och jag undrar om det inte ligger något i det.

Jesus ville visa på att det fanns något som var viktigare än mycket annat i kyrkan. Det var att i kyrkan skulle bönen vara centralt. Allan i vår kyrka brukar kalla bönesamlingarna som maskinrummet. Där maskinen som driver fram båten är. Och det ligger något i det.

Men det står också att vi är ett tempel där Guds ande bor. Och i det ljuset är vi uppmanade till att göra det till ett bönens hus.

Jag tänker att bönen behöver vara vår livstil. Att bönen finns där naturligt hela tiden. Lika naturligt som att andas. Vi lever i ett flöde av samtal med Gud. I tanken. Med ord. Med suckar. Som att varje andetag innehåller en bön.

Jag tro egentligen inte Gud tvingar någon till detta. Utan jag tror att han längtar efter gemenskapen med oss. Han vill ha den nära kontakten med alla oss han älskar så högt. Han trivs med oss. Vill inget hellre än att ständigt ha denna bön av gemenskap. Man skulle kunna säga att bönen blir relation.

Relation

Och det är ju det hela påsken handlar om. Gud sänder sin son Jesus till oss för att öppna vägen till sig igen. Så att Jesus ska kunna bringa försoning för oss. Korsets väg är förlåtelsens väg. En fantastisk väg. Genom den kan vi skapa relation med Gud.

Publicerat den

Stilla veckan….

Nu har vi gått in i stilla veckan. Den kallas så. Veckan innan påsk.

Tanken är att vi skall betrakta och stilla oss inför påskens händelse och budskap.

Veckan har ju en vilodag. I vår kontext är det söndagen. Vi tänker oss förebilden då Gud skapade världen. Den sjunde dagen skapades och då vilade Gud. Med det klara budskapet att mänskligheten behöver en vilodag i veckan.

Vi behöver också vår årsviloperiod som vi kallar semester. Här finns mycket att fundera på men det får bli en annan gång.

Stilla veckan.

Vi behöver en stilla vecka. En vecka där vi får reflektera. Tillåt dig att göra det. Påsken har mycket mer att erbjuda än påskägg och påskmust. Det finns ett djup i denna vecka som vi allt för ofta springer förbi.

För i grunden handlar det om nåd och förlåtelse. Det handlar om evigheten och inte bara för nuet.

Så tillåt dig att gå ner i tempot. Även om du jobbar. Jag menar inte att du ska slarva på jobbet. Men låta tänket få lugna ner sig lite. Du får några extra dagar av vila. Använd dom till att låta påsken beröra dig.

Stilla veckan – dagarna av stilla reflektion och meditation. Stillhet i sinnet. Då pulsen får gå ner en stund

Publicerat den

Vibrationen som pockar på uppmärksamhet

När jag känner en vibration på handleden så är det klockan som pockar på uppmärksamhet. Det kan vara en nyhet, det kan vara ett meddelande från en vän eller så är det någon som ringer till mig. Men något intressant är på gång säger den vibrationen.

Det är tisdag i påskveckan. Denna vecka är Guds vibration till dig och mig. Vi missar den så lätt i all jäkt och stress inför påskmaten och påskäggen. Denna vecka vill Gud visa på sin sons mäktiga handling för dig och mig.

Samtidigt tror jag att Gud till och från är som klockan på min arm. Han vibrerar till. Allt för att pocka på vår uppmärksamhet. Han vill skapa kontakt. Söker oss. Vill ge oss budskap. Ge oss support och hjälp.

När jag ser på tex meddelandet så kan jag göra två val. Läsa det eller avfärda det. Likaväl som när det ringer. Jag kan trycka på grön eller röd knapp beroende på om jag vill svara eller neka svar. Så är det också när Gud vi vibrerar i våra liv.

Tänker vi efter så tror jag vi kommer upptäcka flera gånger då det kan vara Gud som pockat på vår uppmärksamhet. Det finns en bibelvers som säger att Gud talar även om vi inte lyssnar. En konstig vers men kanske ändå inte så märklig. Tänk så många gånger du pratat till någon som slagit dövörat till. Ändå har du pratat för du vill vederbörande något.

Ett av det finaste man kan uppleva är när Gud talar till oss och berör oss. Vårda dom tillfällena. Dom kommer att ha avgörande betydelse för dig. Tänk vilken förmån att Gud själv har ett budskap till dig. Det är budskapet för denna vecka. Det är ett budskap till dig.