Pausens välsignelse

Får väl erkänna att ta en paus på en resa har inte förr varit min starkaste sida. Fråga min familj. Alltså, att ta sig från punkt A till B är uppdraget. Varför dra ut på tiden?

Men med åren har det hänt något. Inte med själva pausen utan mer med mig. Jag börjar uppskatta pausen under resan mer och mer.

Det finns en välsignelse i pausen som jag upptäcker mer och mer. Nu kanske inte denna paus var på den finaste rastplatsen i detta vår avlånga land. Herbeta rastplats har mer att önska. Har en klart (stor) utvecklingspotential. Men kaffet var klart godkänt. På deras mugg stod det ”Varje kopp är speciell”. Jag skulle vilja säga att …

Varje paus är speciell

Varje paus har något att tillföra. Det är inte , som man kan tro, en stund av overksamhet. Det är en aktiv vila som kommer medföra så mycket mer än ingenting. För i pausen finns det rum för reflektion. Rum för återhämtning. Rum för nytt avstamp. Rum för att något nytt ska kunna födas. Så en paus är inte en bortkastad stund. Inte en tidsrymd av bortkastad tid. Paus kanske till och med kan vara den stund som räddar allt. Som helst helt enkelt räddar läget.

Pausen förklaras som ett uppehåll. Snabbast tänkt är det mellan två händelser. Men mer eftertänkt så handlar det om att uppehålla något. Uppehålla själva livet. För livet mår inget bra utan paus ibland.

Skulle vilja påstå att pausen ger vägen vidare. För den skapar ny kraft till nästa del av resan. Pausen ger kraft för en ny säsong i livet

Pausen hoppar man allt för lätt över. Man har liksom inte tid för den. Tiden är knapp. Så tror man att man vinner på att hoppa över den. Men i själva verket så blir det en senväg istället. För man missar att pausen ger den kraft man behöver för att orka fullborda.

Så man kan lugnt säga att pausen är en välsignelse. För där hinner man ikapp på alla plan. Samtidigt vinner man ny kraft. Så ta pausen innan det är försent.

Att sätta allting på paus

Paus

Fick lära mig en ny sång helt nyligen. En del av texten landade lite extra hos mig. Texten är så här:

Stannar upp, sätter allting på paus. Jag är här just nu, precis som jag är. Tala Gud, jag vill höra Din röst, just nu.

Har du varit med om att vara med i någonting, ett möte eller en samling, men ändå inte vara närvarande? Man liksom inte hänger med i nuets skeende utan man är i tanken i något annat.

En utmaning vi har i dagens tempo är att kunna vara närvarande. Vi är redan i nästa skede i livet. Nästa beslut. Nästa händelse.

Risken är att det smittar av sig på vår relation med Gud. Vi vill att han ska tala in i våra liv. Men vi hinner inte stanna för att lyssna.

Bönelivet blir ett smatter av böneord men öronen får inte lugn och ro att lyssna.

Så den här textraden påminde om en viktig sak. Att pausa allt för att kunna lyssna. Jag tror att vi vet detta. Förstår det viktiga i detta. Ändå har vi svårt för att lyckas med det.

Stanna upp

Det kan vara bra att rent visuellt försöka visa vår kropp och tankeliv vad vi menar med att stanna upp. Så att hela kroppen är med liksom.

Sätt allting på paus

Att pausa mobilen. Att pausa almanackans påminnelse. Att pausa livet en stund. Och rikta in sig helt åt Guds håll.

Lyssna

Medvetet styra öronen och tanken åt Guds håll och lyssna efter vad han har att säga.

Ibland när jag ska hem från jobbet innan butiken stänger brukar jag inte gå den vanliga vägen. För då brukar det alltid bli så att någon stannar mig för att prata om något. Så kommer jag liksom inte iväg. Så kan det vara i bönelivet. Det blir så mycket som vill störa och hindra. Vi kan behöva pausa det.

Kanske skulle det var bra för oss om vi någon gång under dagen sätter oss på paus för att var med Gud lite. Kanske kan det bli denna dags utmaning. Denna veckas utmaning lika så. Kasse kan det bli vår utmaning till att styra om våra liv till det. Pröva det.

Det är som som att Gud säger: Give me a break så att jag kan tala med dig i lugn och ro.


Idag ber vi för riksdagsman Åsa Westlund (S)

Vad händer i en paus?

Vad händer i en paus?

Det är rätt mycket som händer i en paus och precis ingenting.

I en hockeymatch händer det massa i en paus. Spelarna vilar och får nya direktiv i en match. Publiken sitter och väntar eller går och köper sig kanske en korv eller kaffe.

I ett musikstycke händer ingenting i en paus men kan få ett helt stycke att lyfta i ett härligt gung.

En paus kan vara en vila och samtidigt full av aktiviteter.

Pausar i en konferens kan vara avgörande med dess informella möten. Då man talar med varandra utanför talarlistan och dom fasta strukturerna.

En paus kan också vara en konstpaus. Det kan vara en konst att ta en paus mitt i allt som ska göras. Men den kan likafullt vara retorisk.

Mikropausar ska kunna göra nytta. Bättre än inga men längre pausar måste nog ändå ses som bättre antar jag.

Paus kan vara avgörande för att orka. Samtidigt kan den kortaste paus kännas som en evighet.

En paus kan vara att sluta. När man slutar ett jobb och inte riktigt bestämt vart man ska så kallar vi det ibland för att vi tagit en paus ”i yrket”, typ.

Pausar kan vara tankepausar. Vi behöver helt enkelt stanna upp och tänka efter lite.

Ibland är en paus bara en sträcka. En av många. Som man bara passerar. Så har man missat hela poängen med pausen. Den blir knappt ett minne. Sådana pausar blir ingen vila.

Sen finns det kaffepaus. Den bästa av dom alla 😄 Dom är alltid för korta.