Guds perspektiv

Ibland kan det vara svårt att se en utväg. Ibland kan det vara enklare. I en tid med nya, mer krävande, restriktioner är det svårt att hålla modet uppe.

Gud är rättvis där vi har svårt att vara klarsynta. Han kan inget annat att vara rättvis. Det är hans väsen. I fotbollsspelarens perspektiv kan en domare vara orättvis. Där motspelaren går fri medan man själv blir avblåst. Men Gud kan inget annat än att vara rättvis.

Han är inte partisk ändå står han på allas sida. Ett fascinerade utgångsläge. Hur kan det vara möjligt. Jag tänker att det är för att han älskar alla lika mycket. Vill alla deras väl. Och när han ser till alla ser han allas situation och möter alla där. Därför kan han se den större bilden och behöver aldrig beskyllas för att vara partisk.

Där vår blick inte når över tidsperspektivet når hans blick från evighet till evighet. Vi har så lätt att se till nuet och dess närliggande tid. Vi ser till det som vi tycker är bäst för just denna tid. Men har svårare att räkna in det kommande och hur nuet påverkar det. Där är Gud outstanding. Han kan hantera nuet i ljuset av evighetens tidsrymd.

Hans förstånd når långt längre en vårt begränsade kunskap. Allt för ofta tycker vi att vi vet bäst. Och visst, somliga gånger kan vi nog tillskriva vårt förstånd att fungera väl bra. Men vi kan aldrig mäta oss med Guds förstånd. Hans som är från evighet till evighet. Han som skapar med sitt ord. Hans förstånd som inte är begränsad av den mänskliga begränsningen. Vi som påstås till och med inte ens använda all den kapacitet vi har ingår hjärna. Han använder sin fullt ut….

Kommer du ihåg periskopet vi byggde i slöjden? Liten kul sak. Då kunde man stå bakom ett högt staket men ändå se över kanten. Guds blick har möjlighet att se för vår blick inte når fram.

Det är som att Guds ser om hörnet. Över den högsta mur utan att ställa sig på tå. Kan se igenom den mörkaste dimma. En blick som tränger sig in. Men också som ödmjukt letar sig in i våra labyrinter av tanker. Han kommer också ut ur dom utan att ha gått vilse.

Hans orientering är fantastisk. Han är inte begränsad till en GPS-utrustning. Där en apparat kan sluta fungera pga tex slut på batteriet så fungerar Guds orientering för evigt. När vi går vilse kan han hitta den bästa väg på bråkdelen av en sekund. Hur vi än snurrat till det kan han snurra upp det.

Guds perspektiv är så fantastiskt bra. Det bästa vi kan göra är att slå följe med honom. Bättre guide kan vi inte få.

Den kärlek han har i sin blick till sin skapelse går inte att mäta. Det han känner för dig i sitt inre strålar ut genom hans ögon när hans blick vilar på dig. Hans hjärta slår för dig. Han vill bara ditt bästa. Ett sådant perspektiv gör tilliten till honom desto större. Han vill dig gott. Gör dig gott. Så att följa honom i det perspektivet ger en välsignad frid inför framtidens ögonblick.

Ändrat perspektiv

När vi växer upp skapas det perspektiv vi får. Vi lär oss mönster. Vårt sätt att agera skapar ut det sätt vi växer upp. I lär oss att se på saker från ett visst håll

Rätt ofta är vi rätt låsta i våra olika perspektiv. Vi gör som vi brukar. Tolkar som vi brukar. Tänker som vi brukar. Tror oss veta hur saker och ting är och blir.

Så händer det något som kullkastar det mesta. Det blir helt annorlunda. Vi tror inte det kan bli så illa men så blir det värre än vi trodde. Det som förr var dåligt kan nu vara riktigt bra. Det som för uppfattades som lågt är nu tillräckligt. Det vi förr ansåg vara ett måste är nu mindre viktigt.

Det som nu händer ändrar perspektiv. Denna pandemi sätter ett annat fokus. Det finns viktigare saker som förr ansågs inte värt att satsas på. Värderingar ändras. Ibland totalt.

Tänk att det måste hända något som skakar om oss för att vi ska inse vad som egentligen är viktigast. Det vi förr såg ser annorlunda ut idag.

Det nya perspektiv på livet som nu växer fram kommer för evigt se annorlunda ut. Värderingar har ändrats. Det kommer inte vara sig likt. I mångt och mycket tror jag det som nu växer fram är något bra. Vägen dit var dyrköpt. Men vårt ändrade perspektiv kommer att påverka oss gott i grunden. Vi har fått nya ögon. Nytt sätt att se. Nytt sätt att värdera. Känns nästan som att ett filter tagits bort och vi ser klarare.

Möjlighet – ett bättre perspektiv

Möjlighet är ett bättre perspektiv än att se risk och omöjlighet.

Ibland blir vi människor mer omöjlighetstänkare. Som sanna närkingar ”det kommer aaaaaaaaldrig att gå blir livet mer omöjligt än möjligt.

Tänkte inte stanna vid det omöjliga för det drar bara ner sinnet.

Nej, att se möjligheter lyfter sinnet. Blir så mycket lättare att leva. Ja, allt kanske inte blir rätt. Men erkänn, det var så mycket bättre än att gruva sig för att ”det går nog inte”.

Att ha möjlighet som ett perspektiv är en livstil. Somliga har lättare för det andra svårare. Men kanske det är ett val man får göra. Att välja att se att det finns möjligheter. Att det finns fler positiva utgångar på saken/livssituationen än negativa. Att tro på möjligheten. Tro att det finns en lösning.

Tro är att sätta sin tillit till något man ännu inte ser men sätter sin tillit till att det kommer bli möjligt.

I den hållningen finns det en dragkraft. En kraft som för oss framåt.

Den hållningen gör gott i vårt sinne. Vi gräver inte ner oss utan är mer på höjden. Hållning i kroppen blir inte säckig. Vi blir lite mer framåtlutad än hängande på ryggen i en stol. Man är liksom mer på G typ.

Kanske är blicken också lite mer klar och vidsynt i ett möjlighetstänk. Man spanar mer. Man är beredd att upptäcka och det vill man inte missa.

Tänker också att det hjälper oss att inte fastna i diket ”att tycka synd om sig själv”. Vissa tider är det verkligen läge för det. Men troligen inte så ofta som vi gör det. ”Möjlighet” hjälper oss ur detta dike. Vi fastnar inte i misslyckande utan släpper dom och går vidare. Gör vi inte det riskerar det att binda oss i bitterhet till slut.

Välj väg – tänk möjlighet.

Från evighet till evighet

Julens budskap är att Jesus föds till vår jord som världens frälsare. Ändå kan vi läsa att han är från evighet till evighet. Ett nu som har ett evighetsperspektiv.

På något sätt hamnar också vi i det perspektivet. Vi är från evighet och går mot evighet. Det är så lätt att vi trångsynt ser oss bara i ett ”nu” i ett tidsperspektiv på omkring 85 år.

Vårt ursprung har vi i Gud. Eller som visan säger: ”mamma, var fanns jag innan jag kom in i din mage? Lille Ole, du fanns i Guds tanke”. Där började det. Före det vi kan kalla för vår födelse.

Vår utgång är också av evighet. Vi är ämnade för en evighet. Bibeln kallar oss till himlens evighet, tillsammans med Gud själv. Så är cirkeln sluten. Vi kommer från Gud och återvänder till Gud.

Det är i det perspektivet vi hör hemma.

Man kan utrycka det som att hitta hem. Du vet uttrycket ”borta bra men hemma bäst”. Det är nog ett av dom bästa sätten att utrycka vad tron och evighetsperspektivet är.

Julens sammanfattning är att han vill ge oss ett vingslag från vårt ursprung. Att vi ska få lyfta vår blick längre fram bortom horisonten. Att mötet med världens frälsare sätt oss in i vårt rätta perspektiv och historia. Vi är ämnade för gemenskap med Gud.

Jesus är huds gåva till oss. Vi får tacksamt ta emot den och säga vårt ja till honom.

God fortsättning på julen.

Att se genom ett annat perspektiv

img_1671I går kväll lyssnade jag till Jonas Helgesson. Han, tillsammans med Erikshjälpen, var i Skärstad. Jonas delade med sig tankar om livet.

När han berättar om sitt liv och om livet i stort utifrån sin CP-skada får man ett annat perspektiv på livet.

img_1669Jonas får mig att uppvärdera så mycket. Men också omvärdera minst lina mycket. När han berättar om att han blir så glad över att öppna en syltburk blir man förundrad. Stämmer till eftertanke. Han som många skulle har räknat ut är idag 2-barnsfar. Tagit körkort. Han som kunde bara två ord när han var 5 år försörjer sig genom att prata.

Får du möjligheten att lyssna till honom så ta den.

img_1665-1Han har varit med Erikshjälpen till Belarus och mött dom barn som inte får bo hemma för att dom har en CP-skada. Dom som inte känner sina föräldrar. Jonas vill göra skillnad för dessa barn.

Så tacksam för Jonas. Han gör så att man blir mer tacksam för livet.

Perspektiv

André Myhrer har tagit OS-guld. Mitt i glädjeyran säger han att han har något hemma som han värderar högre. Vilken fantastisk person. Dom där hemma är familjen. Han är den första svenske mannan på massa år som tar OS-guld i slalom. Är visst typ 38 år sedan eller vad det var. Han kunde med all rätt vara ganska kaxig och dryg. Jubla och göra massa oväsen. Men han står tryggt på jorden. Han har ett perspektiv som är lite annorlunda än vad kanske en del andra har. Det gäller att ha rätt perspektiv på tillvaron. I med och motgång gäller det att ha ett perspektiv som gör att man inte faller. Varken upp eller ner. Upp – i det blå och tappa fotfästet i verkligheten. Ner – i diket med överdriven pessimism och nederlag och uppgivenhet. Det handlar inte att vara det svenska gråa ”Lagom”. Man får visst jubla och supergnälla. Någon gång. Men perspektivet hjälper oss att hålla över tid. Perspektivet på vår självbild kan ibland spela oss ett spratt. Glöm aldrig att ditt värde värderas aldrig efter varken din plånbok eller vad du uträttar. Inte heller i relation till någon annan. Du är älskad för den du är. Inte det du gör. Glöm aldrig det. Glöm aldrig det!! Likt Myhrer får vi hålla rätt perspektiv på tillvaron. Han hade längtat många år på detta OS-guld och inte gett upp. Så kom dagen. Guldet var hans. Förluster behöver inte betyda att det aldrig blir en vinst. Så ge inte upp. Varken i wordfeud eller viktigare saker i livet. Och du, i Guds ögon är du så värdefull. Han älskar dig högt!!

Att se det från ett annat perspektiv…

Jag tror att en av dom svårare utmaningar vi som människor hannar i är att se på saker ur ett annat perspektiv än sitt eget. 
Alltså, när det händer saker som jag inte ville eller önskade för att att någon annan gjorde något, påverkade på något sätt, så att det ”gick fel”. Vi har lätt att bli irriterade och besvikna. 

Svårigheten är att då lyfta blicken och försöka se på saken från den andreas perspektiv. Kanske finns det en logisk förklaring. Något oförutsett eller helt naturligt som bara gjorde att det inte blev som det var tänkt. 

Innan vi bedömer och dömer borde vi försöka se det från något annat perspektiv. Lämna sin egen, kanske med all rätt, syn på saken. Det kan ju finnas en annan sida på saken som faktiskt också är lika sann som din. 

Det är nog lika viktigt om man så är på jobbet eller på fritiden. Troligen inte ”nog” utan att det helt enkelt är så. 

Klart jag inser att det är lättare att se det utifrån min egen horisont än någon annans. Vi tänker ju mest på oss själva. Rätt? Ja, det är väl allas rätt att tänka på sig själv. 

Fast jag undrar varför det ibland verkar vara så att vi utgår väl mycket från att det bara är alla andra som tänker eller gjort fel. Det är svårare att i självrannsakan se på om man själv har en del i det. 

Jag tor att många konflikter skulle undvikas om vi försökte se det från andra perspektiv än bara från vårt eget. Då skulle vi , kanske, slippa brusa upp, bli irriterade och döma för tidigt. Vi skulle bli konstruktiva och inte tappa huvudet. Kanske tom lite mer förstående och förlåtande.  

Det är klart en utmaning att försöka se det från ett annat perspektiv. Fast jag är övertygad om att det skulle betyda mycket om vi antog den utmaningen.