Äntligen – klokt av riksdagen 

Så är det äntligen gjort. Riksdagen har återigen gjort det möjligt för skolungdomar att ha sina skolavslutningar i kyrkan

Det tog 4 år för riksdagen att komma fram till detta beslut. Fyra helt onödiga år. 

För att citera Daniel Grahn: ”Därför är det här så oerhört välkomnande, vi återvänder helt enkelt till den ordning som varit normal de senaste hundra åren, men som varit snurrig de senaste åren. Samtidigt säger Daniel Grahn att präster och pastorer ändå måste vara kloka när skolor väljer att ha skolavslutning hos dem, det gäller att ha en öppen hållning där alla kan känna sig inkluderade.”

Ett klokt beslut som måste klokt användas. 

Tänk om vi hade kunnat komma fram till detta innan man förbjöd detta. Ibland blir besluten för snabba och utan konsekvensanalys. Samma hände med momsfrågan. Hade man bara lyssnat och tänkt efter först hade vi inte behövt allt detta tok. Skillnaden här är väl att då hade det försökt att förklara detta med moms och second hand under många år. Då lyssnade man inte.  Men fick backa och tänka efter. Till en dyr prislapp som följd. 

En lärdom man kan dra av dessa två händelser är att folket i maktens korridorer måste leva närmare det verkliga livet och dess folk. Det folk som gjort det möjligt för dessa människor att just gå och verka i maktens korridorer.  

Tänk om denna lärdom fick sätta djupa spår inför kommande avgörande beslut. Annars får vi väl visa vår makt i nästa val och kryssa in andra människor som är bättre på att lyssna. Bättre på att läsa av läget i landet. Bättre på att göra konsekvensanalyser. Folk som är bättre på att förstå saker och tings rätta värde. 

Man måste inse att det finns beslut som inte alltid fattas efter ekonomiska kalkyler och budgetramar. Inte går efter maktens rättvishet att skatt ska in. Att förstå att låta skolavslutningar finnas i kyrkolokaler så väl som i aualar. Att det är lika okej att ha en bön på en skolavslutning som att inte ha den. Sådana beslut kanske inte är politiskt korrekta men måste ändå fattas av politiker. När en politiker fattar sådana beslut växer den i mina ögon. Den inser att det finns andra parametrar som sätter förutsättningar för beslut ibland.  Dom går inte att blunda för.  När en politiker inser det är det stort. Heder åt dom som insett det. 

Tack tisdagen att ni visade er storhet i att bejaka och besluta att ändra i skollagen. Tack att ni tog beslut om att second hand och dess bistånd inte ska momsbeläggas. 

På tal om vänster och höger…..

 När man blickar tillbaka på vårt land har vi letts av olika regeringar tid från tid. Vänsterinriktat som idag men också högerinriktade. 

Landet har svängt från ena kanten till den andra. Så bygger man upp system som aktörer och arbetsgivare jobbar efter. Över en natt ändras spelreglerna. 
Tänk om det fanns en väg rakt fram. Då skulle jag rösta på den i nästa val. För på vilken fot ska man stå på? Båda sidor har ju något som är bra. 

Nej, det borde växa fram ett mitt-på-vägen-alternativ. Bortom blockpolitiken. Bortom dukeskörningar. Bortom tvära kast inom politiken som kostar samhället mer pengar än det borde. Bara i omställningsprocedurer. 

Detta är inte ett försök att få en lagom regeringen i landet lagom. Inte alls. Utan snarare ett försök att få en mer handlingskraftig riksdag. 

Tänk om man istället för att rösta på partier fick rösta på åtgärder och attityder. Liksom musiktävlingen jag sett på tv. Juryn får inte se vem som sjunger. Bara höra rösten. Det är ju inte bara en gång som dom blir klart överraskade. Alltså att rösta på idéer och tankar för vårt land. Bakom dessa idéer och tankar finns det människor som får möjlighet att arbete för det. När väl valet är gjort då får man se dom. 

”Fy så otäckt det kan bli” kanske du tänker. Ja möjligen. Men vad är alternativet nu? Vad är bättre? Nu ser vi partierna som lovar stort men håller smått. Ändrar sig efter hand. Om man fick välja så kunde ju inte det man valt ändra sig. Det ska ju bli så. 

Kanske är detta helt omöjligt men tänk om det funkade. 

Om jag skulle satsa på en politisk karriär så finns det nog inget parti som skulle kunna bli den språngbrädan. Jag skulle få svårt att veta på vilken fot jag skulle stå på. 

Tror vårt land skulle må bättre att gå rakt fram än att ha kvar denna blockpolitiska svängmanöver vi ständigt gör. 

Men i väntan på denna omläggning får jag tassa fram i ullstrumporna och försöka förstå på vilken fot jag ska stå på. 

Man kanske skulle ge varje politiker liknande strumpor som mina. Det skulle vara kul att busa lite då. Byta plats på L och R. Då kanske det skulle bli bättre av bara farten……. 

Schlagerpolitik – nej tack

20140511-131323.jpg

På väg hem från konserten i lördags, så där runt midnatt,  höll man fortfarande på att rösta i Eurovision Song Contest. Man kan ju lugnt säga att det är en lång tillställning. Först har vi massa deltävlingar med finalomgången. Sen har man semifinaler med den stora finalen. Visst kan det ha sin poäng med att många fler kompositörer får möjlighet att visa upp fler låtar. Men det blir bara för mycket. Men det är en annan sak.

Som tidigare verkar mönstret hålla i sig. Länder röstar på sin grannländer. Visst, dom låtarna kanske passar dom bäst, möjligen men det kan inte vara hela sanningen. När man sen inser att det finns mycket politik i det hela blir det ännu mera för mycket. Man passar på att skriva meddelanden för att passa på att göra sin röst hörd. Hade det varit fotboll så hade man fått en varning.

Inte konstigt att man tappar intresset. Det är ju rätt trist för dom som åker dit för att just sjunga och bara sjunga. Läste en kommentar att rent politiskt var det rätt låt som vann men annars var det Sannas låt som var vinnaren. (om man nu kan veta det när den kom trea). Man kan ju fundera på om det var EU-valet som man röstade i eller om det var en låt-tävling…..?

Nej, erövra Eurovision Song Contest till var det verkligen är. Låt den vara en kompositörstävling med fantastiska artister. Lämna politik och andra staitmen utanför. Låt musik istället föra oss samman. Länder och folk. Rösta efter vad man tycker är bäst (även om det inte är grannlandets låt. Den kan ju naturligtvis vara bra). Vad vi än har för läggning, utseende eller folkslag, politisk tillhörighet eller helt ointresserad – låt det blekna bort och låt musiken leva.