Vem betalar (egentligen) det högsta priset under denna pandemi?

Läste en artikel för någon dag sedan som menade att dom unga betalar det högsta priset under denna pandemi. Och visst, kan vara så. Deras utbildning inför livet som kommer….. och samtidigt hade jag nog varit mer orolig förr. Då vi gick en utbildning och stannade i det yrket resten av livet.

Dom äldre sägs att ha betalat ett högt pris. Visst är det så. Isolering. Och det i en mycket lång tid. Inte möta sina barn och barnbarn.

Restaurangägarna att inte förglömma. Där livsverk står på randen till konkurs. Om man inte redan fått lämna sovit mästerverk.

Alla som jobbar inom sjukvården och covid. Betänk alla låååååånga jobbpass, smittorisk, utbrändhet, familjer som inte får möta sin mamma eller pappa för dom jobbar mest. För att inte glömma den som redan är sjuk med andra sjukdomar och riskerar att bli mer sjuk.

Alla dom som jobbar mer än vanligt, som står under stor press att göra det vanliga och ännu mer. Saknas folk för att många är sjuka.

Idrottsföreningar som inte får ha publik. Eller får ställa in allt.

För att inte glömma den som redan innan var ensam, den ensamma föräldern som kämpar med att få livet att gå ihop men nu mist jobbet, den redan socialt utsatte……… så har jag inte riktat blicken ut över världen där det finns oerhört många fler exempel.

Ja , vem betalar egentligen det högsta priset under denna pandemi?

Jag tror det är en omöjlig fråga att svara på. Finns inget rätt svar. För jag menar att alla betalar ett högt pris men på olika sätt. Och det priset, hur det än ser ut, är oerhört högt för just den personen.

Risken blir att vi hamnar fel i detta. Vi ”slåss” om vem det är. På andras bekostnad. Och riskerar att uppfattas att dom andra ”överdriver sin prislapp”.

Jag tror vi behöver inse att alla betalar ett högt pris. Bara på olika sätt. Det är en grym sjukdom. Kanske kan det skapa respekt inför det vi måste göra.

Ändå tror jag att vi kan slå fast att den som fått den största prislappen, som inte ens kan rymma tillräckligt många kronor, är den som fått betala med sitt liv.

Tänk vad fel man röstar

Jerringprsiet är avgjort. Folket har röstat. En från hästsporten , Peder, vann trots att många trodde att Sara Sjöström skulle ta det. Och då är det massa snack om att dom, hästfolket, kuppat sig till en vinst för Peder.  Så typiskt. 

För det första – om alla som ville ha Sara som segrare röstade hade det troligen blivit så. 

För det andra – alla tävlingar som har med att folket kan rösta (körslaget, lets dance, jerringpriset, melodifestivalen mfl) kommer alltid bli knepiga när man kan rösta flera gånger. 

För det tredje – flest röster vinner. 

Tycker att det blir så märkligt. Visst tycker jag att Sara var mer värld detta pris än alla andra. Men eftersom jag inte röstade så har jag ingen orsak att lacka ur och bli arg på resultatet. Så när jag läser om hur man skriver ner jerringpriset som ”dött” och att det gjort sitt blir det bara för mycket. Säger bara ”lägg av”. 

Man kan ju inoch för sig fundera på hur jerringpriset kan bli folkets pris när man i princip kan vinna pga en enda person som röstar miljoner gånger. Så , folkets pris, ja det kanske blir lite överdrivet när man vet hur det kan gå till. Ändå, med all rätt, så finns det väl inget som kan mäta sig med detta pris. 

I grunden tänker jag att det är ett vackert pris. Varför då? Det handlar om att uppmuntra någon som både bekräftar och ger energi att vilja satsa vidare. 

Så alla ni kritiker på tidningarna, idrottare och alla andra, gläds med Peder. Han fick flest röster. Så är det. Nästa gång kan ni satsa på att rösta. Då kommer ju er kandidat att få fler röster. Kanske just dom röster som blir avgörande till säger. 

Vad är egentligen rätt pris? Är vi på väg in i prutningssamhället?

Jag var och tittade på en skurmaskin. Priset var 29900kr. Rekommenderat ordinarie pris ca 44900kr. En ganska stor skillnad i prisbild. Jag blev påmind om olika massagestolar som också hade en rätt intressant prisbild. Dom kan kosta ordinarie pris 40-50000 kr. Så säljs dom till vrakpriset typ 17000kr.

Jag har sett för många sådana erbjudande för att det ska kännas att det är en rätt bild av verkligheten och seriöst. Inte tror jag att dessa varor någonsin säljs till detta rekommenderade pris. Det är alltid ett erbjudande. Så skall vi tror att vi gör ett fantastiskt klipp. I själva verket säljs det till det pris som det alltid säljs för.

När jag byggde till mitt hus i Trosa var det på samma sätt. Jag hann inte pruta förrän man sänkte priset på alla produkter jag behövde till mitt bygge med 25-30%. Det visade sig att det hörde till.

Det finns säkert fler exempel på detta mönster.

För mig blir det på tok för stor differens för att detta skall uppfattas seriöst. Jag skulle tro att dom allra flesta har genomskådat helas spektaklet. Ändå fortsätter man att använda detta sätt att prissätta och saluföra sina produkter.

Den som mot förmodan betalar fullt pris och får reda på hur andra fått en så grym rabatt måste känna sig grymt lurad. Förtroendet måste få sig en kraftig törn.

Poängen i mina funderingar att jag ifrågasätter moralen i att ha ett rekommenderat pris som aldrig används. Man har det bara för att lura kunden till att man ger en oerhört stor rabatt och kunden skall ‘felaktigt’ känna sig väldigt nöjd.

Påminner mig om besöket i Marocko. Där uppmanades vi att pruta så mycket det bara gick. Man skulle inte ge sig så lätt. Sen sa man ”var säker på att du ändå betalt för mycket” Jag köpte en skål. Den kostade innan prutet 400diram. Jag fick ner priset till 40. Ändå menade man att jag betalt för mycket. På jobbet möter jag många som vill pruta på samma sätt.

Ett sådant sätt att handla på vill jag inte ha i Sverige men jag är rädd för att vi är på väg dit.

Ps Men visst är det lite kul när jag prutade ner priset på oljan till huset med 900kr/kubikmeter, eller fick ner räntan på lånen med 2%, eller fått ytterligare rabatt på annonsen med 15%, måste jag medge….😊 Ds