Igår talade jag om att vi är en pusselbit i Guds pussel. Och att du behövs och viktig för att hela bilden ska kunna växa fram.
Om en bit saknas blir inte bilden på pusslet fullständigt.
När man sitter där med alla bitarna framför sig så letar man efter den bit man behöver. Och det är inte alltid så lätt att hitta den.
Jag jämförde det med liknelsen om det förlorade fåret. Herden lämnade de 99 för att leta efter det förlorade. Då står det att han letade t i l l s han hittade det.
[ t i l l s ] han hittade det
Det finns något fint över detta. Om du kommer bort från Jesus kommer han att leta efter dig tills han hittar dig. Det är så barmhärtigt stort.
En bit som saknas är verkligen saknad. Vi letar efter den tills vi hittar den. Så kan vi lägga den på rätt plats.
Du har en gåva som behövs. Din talang är viktig. Därför behövs du.
När herden inser att ett får saknas så gör han allt för att hitta det. I hans värld finns inte känslan av att visst svinn får man räkna med. Nej, hans inställning är att alla ska med.
Du är efterfrågad. Gud spanar efter dig. Du är en viktig del i Guds rike. Göm dig inte. Låt honom finna dig.
Du är min pusselbit – Guds hälsning till dig idag. Får han sätta dig i tjänst där du skall vara?
🧩 Tänk att lägga ett sådant pussel med så många bitar. Det måste vara en grym känsla när man kommit så långt att sista biten ska läggas. Inte konstigt att den som lagt detta pussel ville föreviga det med en liten film.
🧩 Man kan ju tolka denna känsla att dom övriga bitarna inte var så viktiga. Men det är ju en ganska felaktig bild. Hade någon saknas fram tills den sista biten hade det förtagit hela känslan. Bilden hade inte heller blivit rätt. Så alla bitarna var ju vägen till till att den sista biten skulle bli lagd.
🧩 Om inte sista biten hade funnits hade detta lilla hål förstört hela bilden på något sätt. Något hade saknats. Och allt jobba hade uppfattats som förgäves. Glädjen hade inte heller blivit lika stor. Lite smolk i bägaren liksom.
🧩 Jag tycker detta är en bra bild på livet. Det består av massa bitar. Alla lika viktiga och behövda. Ska det bli en sanningsenlig bild enligt förpackningen livet måste alla bitara med. Du kan inte slänga iväg någon eller bara strunta i den. Alla ska med.
🧩 Liksom pusslets bild växer fram bit för bit kommer din livsbild komma växa fram. Därför kan man inte fuska och hoppa över några bitar för att det skall gå fortare och bättre. Det måste få ta sin stund.
🧩 Om inte sista biten faller på plats blir det inte bra. Den biten tänker jag mig är Livet med stort L. Det som är ingången till det nya Livet. Finns inte den blir det som om pusslet är olagt. Allt jobb med livets pusslandet blir på något nedrigt sätt ogjort. Tappar sitt värde. Därför blir det så viktigt med den sista pusselbiten i livet. Den förbereds hela livet. Alla 41999 pusselbitar strävar åt detta håll. Det är Den sista pusselbiten blir då den viktigaste – för mig kallas den himlen. Jag tror att det är livets höjdpunkt och slutmål. Men missar man denna bit tappar man det målet.
Bibeln talar om en liknande bild men då handlar det om en väv.
‘ Min boning rycks upp och flyttas ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som vävaren sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig. ‘ Jesaja 38:12
Livet är som en stående vävram. Varje år, varje upplevelse, varje livspassage, varje avgörande händelse. livets olika skeenden, blir en del av väven. När livet är slut är väven färdig. Den klipps då ner från vävramen. Den har skapat vår livsbild. Man kan säga att sista vävskytteln ha gått igenom väven liksom sista pusselbiten är lagd.
Se till att du inte tappar bort den sista pusselbiten. Det är den som blir avgörande.
För några dagar sedan fick mina barns morfar hembud. Det starkaste minnet jag har av honom är hans trygghet i sjukdomens nöd. Han var inte orolig att dö. Han visste hur den sista pusselbiten såg ut. Han hade den klar att lägga. Minns när han fick sitt första besked om cancern för många år sedan. Han var så trygg i sin tro. Under alla år han fick som en bonus var det lika dant. När han låg på sitt yttersta är berättelsen den samme. Han var inte rädd för att dö. Han hade vävt hela livet på sitt liv. Sista skyttelns färd var inte skrämmande för honom. Sista pusselbiten var som om han hade den i handen och bara skulle lägga den på rätt plats. Så vill jag leva mitt liv. Så vill jag avsluta det samma. Jag tänker att du också vill det. Se då till att ha koll på sista pusselbiten.
Idag ber vi för riksdagsman Nima Gholam Ali Pour (SD)
🧩 Du har säkert gjort det någon gång. Lagt pusslet. När det börjar dra ihop sig mot slutet så inser du läget. Det saknas en bit. Man ser visserligen bilden förutom just den lilla kvadratcentimetern som saknas. Men det känns så oavslutat ändå.
🧩 Bilden är bekant. Vi är alla en pusselbit i det stora pussel som läggs varje dag. På varje plats. Över hela vår jord. Läste att världens största pussel lär ha 40320 bitar. Ja du läste rätt. Lär ta ett tag att lägga – typ 600 timmar. Ändå finns det ett större pussel – livspusslet jorden med alla dess invånare.
🧩 Kanske har du hört sången som Gunbritt Holgersson har skrivit.
Refrängen är så här:
Tänk att få vara en pusselbit i Guds stora pussel, det finns en plats där jag passar in den har Han bestämt åt mej. För varje mänska finns en plats ja alla måste vara med om pusslet ska bli så helt och så fint som Gud har tänkt. Tänk att få vara en pusselbit i Guds stora pussel det finns en plats där jag passar in den har Han bestämt åt mej
🧩 Den påminner om något viktigt. Att alla behövs för att bilden ska bli klar. Att alla har en plats att fylla. Inte vilken plats som helst utan den som är ämnad för just dig eller mig.
🧩 Tänk vad lätt det är att både påstå och känna att man inte passar in eller behövs. En märklig företeelse. Borde aldrig få hända. Borde aldrig få upplevas.
🧩 Ibland tror jag dock att det är en självpåtagen attityd. Man skapar den bilden själv. Man matar sig med tanken att just ”jag” inte passar in. Det är oftast en fel bild. Troligen aldrig sann.
🧩 Idag vill jag påminna dig om att du är viktig här och nu. Det har Han bestämt. Du passar in. Även när känslan säger något annat. Utan dig blir inte pusslet färdigt. Utan dig fattas det en bit av bilden. Så du behövs och har din plats.
Hur får man pusselbitarna att falla på plats i livet?
Den frågan är väl inte den lättaste att svara på.
För att vår livsbild ska få växa fram så behövs det olika pusselbitar som ska fram.
Vi vet ju hur svårt det kan vara hitta dom rätta bitarna. Det kan vara ett letande som allt för ofta kräver tålamod. Så är det att lägga sitt livspussel.
Att lägga ett pussel kan ha sin utmaning. Har man inte en bild på det man ska lägga blir det ganska svårt att lägga pusslet. Det kan kräva uthållighet.
I ett vanligt pussel är bilden hela tiden densamme. Men livspusslet bild verkar ändra sig över tid. Efter hand ändrar sig förutsättningarna. Då fungerar kanske inte den strategi som nu. Bilden har justerats något.
När bilden är diffus kan vi drabbas av panik. Vi vill gärna ha en tydlig bild på ”kartongen” så att det ska vara lätt att lägga pusslet. Hur svårt det än är behöver vi lugna ner tempot och lita till att bilden träder fram. Att i panik försöka få ditt massa bitar som inte passar ihop är lönlöst. Det kan skada mer än det gör nytta.
Det kan vara så att vi behöver hjälpas åt att lägga vårt pussel. Inget fel med det. Tillåt att det kan vara så.
Var inte orolig. Förr eller senare faller bitarna på plats. Var så säker. Din livsbild kommer bli tydlig.
Min bön denna dag…
🙏 Herre, hjälp oss att hitta rätt pusselbitar i vårt livspussel. Tack att vill hjälpa oss att hitta rätt bitar i rätt takt. Hjälp oss att få läggs rätt bild för. Hjälp oss att uthålligt lägga bitarna. Tack för att vi får hitta rätt bitar för just den bild vårt liv ska vara. Amen. 🙏
Blev påmind om att vi alla är en pusselbit i det stora pusslet igår.
En fin bild på hur viktiga du och jag är tillsammans. Tillsammans är vi alla en del av den stora bilden dom växer fram.
Denna helg är det ju Klingande Julkortet i vår kyrka. Vi lär visst vara 300 personer som medverkar på något sätt. Allt ifrån den som hälsar välkommen, lagar mat, sköter ljuset till alla vi som sjunger, spelar och dansar. Tillsammans gör vi det möjligt för att bilden/konserten blir möjlig. Vi är ett pussel på 300 bitar.
Så är det på många sätt i många situationer. Du är en viktig pusselbit i det stora sammanhanget. Utan din bit blir inte bilden/sammanhanget fullständigt.
Skulle bara vilja påminna dig om att du är du och du duger. Din pusselbit behövs. Du är viktig. Glöm aldrig det.
Pedher´s blogg 