I går kväll när jag kom hem från jobbet behövde jag en stund i skogen. Det är ju en rätt spännande tid på jobbet. Mycket att göra. Så det bar ut på en Power Walk.
Jag letade mig till den gula slingan och satte fart. Man kan ju säga att jag var ju inte precis ensam i skogen. Det flåsade folk över allt. Dom sprang om mig och nästan puttade till mig. Men ändå en ljuvlig kväll. Fågelsången, naturen och stillhet på något sätt.
Så möter jag ett tillrop från en god vän med glädjande och en djupt tacksam berättelse via sms. Helt plötsligt finner jag mig gråtande av tacksamhet av det jag just fått läsa om. Ett förvandlande möte som gav avtryck. 
Där mitt skogen. Kanske var tur att jag just då var ensam. Inte vet jag. Men man kan inte annat en bli berörd när möten mellan människor får en djupare mening med ett förvandlat resultat .
Så går jag jag vidare och känner hur stressen, funderingarna och kanske lite oro bara får försvinna bort mellan granar och tallar för en stund.
Förvånad blir jag dock när jag kommer en bit in i skogen och finner en eldstad mitt på slingan. 
Vilken tur att denna eld inte tog sig mer än den gjorde. Man undrar hur man tänkte här. Det hade kunnat varit slutsprunget i den här skogen på mycket länge. Vilka dumheter.
Väl hemkommen kändes det verkligen gott. Kroppen verkar ha återhämtat sig rätt bra efter dagarna då jag var sjuk. Så snart blir det nog lite mer än bara PW igen.
Hur som helst är det något befriande av att vara i skogen. Man påstår ju att man kan få ner sitt höga blodtryck genom att finnas i skogen och bara sitta på en stubbe ett tag. Det finns något läkande i detta. Kanske är det inte så konstigt. Detta naturliga som funnits där under så lång tid får samspela med vår kropp och vår inre värld. Jag tror att det har större betydelse än vad vi riktigt förstår. Inte så konstigt att fler och fler läkare skriver ut recept på att röra sig och ta promenader. Det finns en en befriande läkande kraft för hela vår varelse genom att vara i naturen.
Pedher´s blogg 