Hur ger man det bästa rådet?

Hur ger man det bästa rådet?

Om någon undrar över hur man praktiskt ska utför ett arbetet så blir ju saken lite lättare. Antalet varianter på lösningen är ju klart begränsad till uppgiftens karaktär och ändamål. Det handlar mer om mindre varianter som görs utifrån personens förutsättningar.

Men när man kommer in mer på livsfrågor och dess bekymmer och problem. Hur ger man då det bästa rådet?

Det är en fråga att knäcka det. För då handlar det om känslor, upplevelser och variablerna blir så många fler. Lösningarna blir så många fler. Och på något sätt mer påträngande. Effekten av ett råd kan bli så avgörande. Det kan gå så rätt men också så fel.

Vad är det som säger att man bedömer en situation rätt? Har man förstått ? Den bild av lösning som man tycker sig se är den som kommer att förändra saken till det bättre?

Kanske finns det inget bra och mest rätt svar på den frågan.

Kanske skall man vara återhållsam med råd när man närmar sig själva livet.

Men visst vore det så skönt om man kunde ge ett råd som löste situationen. Kanske är det som är den största faran i detta. Att man vill så väl. Att man får så stort hjärta för situationen att man blir lite för hjälpsam med ett råd.

Den som ber om råd måste ju välja att följa rådet eller avstå.

Kanske man ändå ska vara återhållsam med att ge råd. Handlar mer om att var en medvandrare (medvandrare – ett ord som tydligen inte finns i SAOL) under tiden någon hittar sina egna svar.

Kanske är det det bästa rådet man kan ge……

Vad har vi råd med?

Såg en bild som skakade om. En kvinna står med en skylt med jämförelsen mellan summan vi lägger på julhandel kontra kostnaden för migrationen.

Vi kan tycka att det är dyrt med kostnaderna för alla som kommer till vårt land. Men tar man det i relation till alla dom pengarna vi lägger ut på nöjen och julhandel blir det en billig peng.

I relation till vad dessa människor utsatts för blir det ännu billigare.

Själv har jag mött den som, med livet som insats, färdats över medelhavet för att rädda sitt liv. Hade vederbörande stannat i sitt land så hade det också inneburit fara för sitt liv. Så vad var alternativet? Att göra vad det man kunde för att om möjligt rädda sitt liv.

I det ljuset blir det svårt att fundera på vad man har råd med eller inte. För jag undrar om det inte är så att vi allt för ofta väljer vad vi inte har råd med. Alltså sådant vi inte har lust med att ha råd med.

Tro inte att jag menar att vi inte själva får avgöra på vad vi ska lägga våra pengar på. Självklart får vi göra det. Men det blir för mig märkligt att säga att vi har inte råd att ta emot ensamkommande flyktingar när vi kan spendera långt mycket mer pengar på nöjen och annat av mindre betydelse. Betänk bara dom pengar vi lägger på onyttig ”mat” som godis och annat.

Kanske skulle vi behöva omvärdera tänket om ”att inte ha råd” så att det inte går inflation i det uttrycket.

Jag kan inte för mitt liv tro att man flyr från sitt land med allt det innebär bara för att få det glassigt värre i ett okänt land.  Jag tror att man helst av allt skulle vilja vara kvar om det bara var möjligt. Så tänker jag i alla fall.

Handen på hjärtat …. kanske är det ändå så att vi har råd med att hjälpa andra. Den som har det knapert i vårt land behöver inte betala speciellt mycket till denna hjälp. Den som har mer pengar har råd att bistå.

Hur det än är så kan jag inte titta min gode vän, som kommit med en gummibåt,  i ögonen och säga att vi inte har råd. Jag tror nog att så är fallet för fler än mig.