Tänk vad fel man röstar

Jerringprsiet är avgjort. Folket har röstat. En från hästsporten , Peder, vann trots att många trodde att Sara Sjöström skulle ta det. Och då är det massa snack om att dom, hästfolket, kuppat sig till en vinst för Peder.  Så typiskt. 

För det första – om alla som ville ha Sara som segrare röstade hade det troligen blivit så. 

För det andra – alla tävlingar som har med att folket kan rösta (körslaget, lets dance, jerringpriset, melodifestivalen mfl) kommer alltid bli knepiga när man kan rösta flera gånger. 

För det tredje – flest röster vinner. 

Tycker att det blir så märkligt. Visst tycker jag att Sara var mer värld detta pris än alla andra. Men eftersom jag inte röstade så har jag ingen orsak att lacka ur och bli arg på resultatet. Så när jag läser om hur man skriver ner jerringpriset som ”dött” och att det gjort sitt blir det bara för mycket. Säger bara ”lägg av”. 

Man kan ju inoch för sig fundera på hur jerringpriset kan bli folkets pris när man i princip kan vinna pga en enda person som röstar miljoner gånger. Så , folkets pris, ja det kanske blir lite överdrivet när man vet hur det kan gå till. Ändå, med all rätt, så finns det väl inget som kan mäta sig med detta pris. 

I grunden tänker jag att det är ett vackert pris. Varför då? Det handlar om att uppmuntra någon som både bekräftar och ger energi att vilja satsa vidare. 

Så alla ni kritiker på tidningarna, idrottare och alla andra, gläds med Peder. Han fick flest röster. Så är det. Nästa gång kan ni satsa på att rösta. Då kommer ju er kandidat att få fler röster. Kanske just dom röster som blir avgörande till säger. 

”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Satt och lyssnade på nyheterna på tv. Man pratade om att nu kommer den tid då vi har flest olyckor där bil och gångtrafikant är inblandad. NTF hade gjort en koll på läget. Var ute och åkte i Jönköping en kväll. Man spelade in samtidigt. Då var det flera personer, mörkt klädda, som bara sprang över vägen.  Mitt i trafiken. Dom syntes knappt. Utan reflexer. Det är i den vevan mannen från NTF fäller orden ”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Han menar att det finns inga rättigheter i trafiken. Bara skyldigheter. Vi behöver börja samarbeta mer i trafiken. Ögonkontakt. 

Det är rätt förvånande hur villiga vi är att utsätta oss för fara som trafikant. Vi kan som gående bara gå ut i vägen. Vi kan inte  inte vara säkra på att föraren ser oss och hinner stanna. Ändå, med livet som insats, går vi bara rakt ut. Vi tror oss veta att om vi bara går på ett övergångsställe är allt okej. Bara att gå. Senast igår, på ljusan dan hade jag en sådan person framför bilen. Tänk att det kan gå så långt att man är villig att utsätta sig för denna fara bara för att hävda sin rätt. 

Det slår mig att det är väl så på flera områden i livet. Vi är så egoistiska att vi hävdar vår rätt. Samspel, generositet är inte allt för vanlig. Först fram är ledordet. 

Tänk vad allting skulle bli så mycket bättre om vi var vänligare mot varandra i trafiken. Många olyckor skulle undvikas då. Likaså i livet för övrigt. 

Samspel är ju A o O i trafiken. Ge varandra utrymme före att ta den själv. 

Påminns om en sats i Bibeln. ”Störst är den som tjänar”. Sug på den lite. Kanske ger den lite ödmjukhet. Eller ”Som du vill att andra ska vara mot dig skall du vara mot dom”. Tydligare än så kan det väl knappats bli. Står i matt 7:12 ”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.” Nu-Bibeln är lite mer rakt på: ”Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.”

För att världen ska bli lite bättre, för vår arbetsplats ska vara ännu lite bättre, att grannsämjan ska bli trevligare, så finns det en nyckel i detta. 

”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Varför är det så lätt att misstro andra? 

Varför har vi så lätt att misstro varandra?

Blir det något fel har vi allt för lätt att tro att det var meningen och att vederbörande hade ont uppsåt. Visst, så tänker vi väl ändå inte? Eller det faktiskt just är så. För vi handlar som att vi just misstänker det.

Företag verkar tro att dom inte kan göra fel. Hade ett samtal om min hyresavi. Fel belopp mm. Det tig ett tag innan jag lyckades övertyga vederbörande att jag inte gjort fel utan dom. Inget otrevligt samtal men ändå en misstro mot mig.

Kan möta det i kundrelationen. Inte ofta tack och lov. Varan är inte såsom man skulle önska. Då kan det känns tufft att man utgår från att vi medvetet missat eller medvetet fört bakom ljuset.

I relation mellan oss människor verkar det allt för ofta att vi tillskriver vår ”motpart” någon form av misskreditering.

Jag tror att det är en inställningsfråga. Att välja att tänka gott om människor. Inte blåögt men ändå tillskriva att vår omgivning har gott uppsåt. Jag tror vi kan välja den inställningen.

Att du på din arbetsplats, förening och gemenskapskrets väljer att tro gott om andra. När misstaget sker kan det faktiskt vara en olycklig omständighet.

Har vi den inställningen blir stämningen så mycket bättre. Situationer kan redas ut mycket lättare. Garden är liksom redan sänkt.

Tänk gott om varandra. Då har vi lättare att undvika att misstro varandra.

…. men HUR rätt är rätt egentligen?

Håller ju på att flytta. Man kan lugnt säga att det finns lita att fundera på och lösa. Få rätt timing på olika saker som måste till. 

Som tex, när lägger man ut en diskmaskin på blocket så den blir såld vid rätt tillfälle……? Jag behöver ju den för att slippa diska. Samtidigt vill jag ju inte behöva ta med den i flyttlasset och sälja den senare. Känns lite trist att behöva det. 

Så får jag för mig att ”nu” är rätt tillfälle och då kommer den bli såld direkt. Så jag slänger in en annons direkt. Räknar fel på dagar och tänker ”det blir ju bara någon dag utan”. I min nya bostad har jag ju diskmaskin. 

Annonsen hinner inte ligga ute länge förrän det ringer en ung man och bestämmer sig direkt. Så dagen efter skall han hämta den. Då jag hinner diska lite till tänker jag. För då har jag insett att det var visst fler dagar utan denna underbara uppfinning än jag tänkt mig. 

Så jag jag bara undrar, hur rätt är rätt egentligen? Det visade sig att magkänslan som sa ”nu” ska du lägga ut den var ju helt rätt. Klockrent. Men hur rätt blev det? Nu har jag fått diska flera dagar. Utrensning i frysen blev ju vid fel tillfälle. Fick ju massa burkar som skulle diskas ju. 

Så jag bara undrar: HUR rätt är rätt egentligen? Det verkar finnas minst två sidor av allt. Där det å ena sidan blir rätt blir det å andra sidan fel. Verkar som att hela livet är så. Vi får helt enkelt inse det. Hantera det och gilla det läget. Finns inga bra förklaringar på det. Går vi inte vidare från den punkten kommer vi bli fast där. Förloraren är vi själva. När vi väl vaknar över det så kommer vi inse att tiden tillbaka, kanske flera år, är förlorade år. Under tiden har omgivningen rört sig framåt i livet och vi har tappat kontakten med den. 

Hur som helst…… diskmaskin är en av dom bättre uppfinningar till hemmet som är uppfunnet. Man uppskattar den ännu mer när man inte har den för en tid. 

En chokladbit på maten….

Igår när jag kom hem från jobbet var lite tung i kroppen. La mig på soffan och somnade tjugo minuter. Det gjorde susen. Tänk att en så kort stund kan göra underverk. Troligen hade det varit förödande om jag hade sovit längre. Klockan var ju ändå över 17 så då hade jag nog bara blivit mer pömsig än pigg.

 När jag vaknade till var jag hungrig. Då satte jag på grillen och grillade lite kött och la till lite färskpotatis och sallad. Inte så illa. Det är väl en av sommarens fördelar att det är grillsäsongen utan att behöva frysa. Så det gäller att alltid ha något hemma som man kan grilla. 

Nu använder jag ju gasolgrill. Den kräver nu inga direkta förberedelser. Inga briketter som skall bli grillvänliga. Kanske är det en genväg till en grillupplevelse men ändå. Smidigt och enkelt när man kommer från jobbet. Eller när man bara i all hast vill grilla en klassisk korv. Snabbt på. Snabbt färdigt. 

  Men förklara detta. Varför är det så gott med en chokladbit efter maten? Det bara är det. Egentligen struntar jag i orsaken. Det finns säkert någon bra förklaring varför vi har ett sug efter en chokladbit efter maten. För mig räcker det nog med att det är gott. Helt enkelt att det är gott. För det är inte så dumt. Faktiskt tycker jag att chokladbiten smakar extra gott efter maten. Passar liksom in bättre och smaken kommer mer till sin rätt. Kanske är jag inte ensam om detta. Njuter gör jag i alla fall. Fast det är ju också sant att en chokladbit kommer aldrig fel. Det finns bara några tillfällen den är mer än rätt, liksom. 

Att vara rätt inställd…….

Igår hade jag en tekniker från boxer hos mig. Det var ett så kallat i-landsproblem. Tv4sport och HD-kanalerna fungerade inte bra. Så nu skulle det bli bättring på det. Det är ju ändå VM.

För några år sedan hade jag en annan tekniker som kom och skulle hjälpa mig. Han menade att min antenn skulle riktas mot Norrköping. Det har visat sig inte ha varit det bästa valet.

När man får rätt hjälp så blir det bara bäst. Nu riktas min antenn mot Örebro. Bilden är klarare än förrut. Inget hackande.

Så bra bild på livet. Hur är vi inställda? Vad påverkar oss? Var hämtar vi vår input från? Är jag på ett sådant sätt att jag kan ta emot signaler på bästa sätt? Hur mottaglig är jag för input?

Teknikern riktade min antenn så att den kunde ta in signalen på bästa sätt. Det är dagens påminnelse. Ha din påverkansriktning åt rätt håll så att du inte påverkas på fel sätt. Det är så mycket som vill påverka oss negativt. Samtidigt är det så mycket som vill påverka oss positivt. Bara att välja.