Tänk vad olika man reagerar….

Tänk vad olika man reagerar…. inför samma situation reagerar vi så olika. 

Öppnar man butiksdörren en minut över kan någon reagera så häpnadsväckande kraftigt medan andra bara ler och rusar in. 

Gör man fel i kassan kan någon blir grymt irriterad medan någon annan, trots att det kan ha blivit betydande fel, förstår så väl. Blir tacksam när felet åtgärdas. Blir överraskad när vi vill bjuda på lite kaffe med dopp när vi gjort fel. Andra kräver ”stor” kompensation med arga tillrop. 

Blir det lite fel i trafiken, varan i affären är felmärkt, tv-tablån är fel så reagerar vi så olika. 

Tänk om vi kunde utgå från att det var inte med mening det blev fel. Likaså kanske vi kunde tänka att det kanske finns förmildrande orsaker. Det kanske fanns orsaker till att det blev så som ingen kunde förutse eller påverka. 
Den första som skulle må bättre i det är den som just reagerar. Den slipper mycket adrenalinpåslag. Slipper bli onödigt irriterad. 

Dom andra som skulle må bättre är dom som blir utsatta. Dom som inte hade avsikt att det skulle bli så

På detta sätt blir hela tillvaron så mycket bättre och trevligare. 

Om vi tänker efter så är dom flesta situationer som går fel utsprugna ur en tillfällighet som inte var planerad med vilje. Inte värda ens att brusa upp inför. Bara att gå vidare och hoppas på bättre lycka nästa gång. 

Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?

Marcus_Birro_1

Sitter och läser Marcus Birros krönika i Expressen. Hans rubrik har jag snott. Hur bra är inte den? ”Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?” det är ju huvudet på spiken.

Både du och jag har säkert funderat på samma sak. Varför är det så farligt med Gud? Gå till kyrkan skall vi göra på skolavslutning men inte prata om Gud. Hur konstigt blir inte det?

Läs Birros krönika. Den är värd att läsas. Jag tror att dom allra flesta har inget problem med att skolavslutning har ett ”Gud välsigne dig” med sig. Dom allra flesta av oss har bett någon gång. Det är inte så farligt om en präst gör det med några ord en skolavslutning.

Om man inte tror på en Gud som kan välsigna är ju orden bara luft i så fall. Hur kan dom då ”skada” någon? Det är ju bara att lämna det och gå vidare. För den som tror är det fantastiska ord till glädje och frid. Och det skadar väl inte någon heller, eller hur?

Jag för min del tror ibland att det är en rädsla. Att man egentligen känner sig träffad av Gud. Inser att man behöver honom men det kan man inte erkänna. Varken för sig själv eller inför sin vänkrets.

Så om du inte tror på Gud så har det väl ingen betydelse vad prästen säger. Konsekvenser borde bli att man inte gifter sig i kyrkan då. Att inte ha begravning i ett kyrkorum med präst. Inte barndöpa sina barn. Inte konfirmera sig. Ja, listan kan göras lång. Men det märkliga är att man gör det. Så det borde kunna fungera med ett ”Gud välsigne dig” på skolavslutningen också.

Vi som tycker att det är ok med det borde starta en namninsamling. Vi blir många. Det tror i alla fall jag. Men uppenbarligen gör vi inte sådana upprop. Precis som Birro antyder om, så är vi tysta.

Tack Birro för din krönika.