För något år sedan köpte jag mig en reflexjacka. Jag hade upptäckt att den var ju så grymt bra när jag såg andra ha på sig en. När man körde bil kunde man verkligen se dom på långt håll. Så grymt bra helt enkelt en mörk kväll.
Man ser ju inte mycket annat av personen. Men det är ju ändå otroligt bra. En reflexjacka gör verkligen jobbet.
Jag minns när jag gick i lekis hur vi fick testa hur reflexen fungerade. Jag minns hur överraskad jag blev. Och hur häftigt jag tyckte det var. Man kunde ju se reflexen på jättelångt avstånd.
För mig blir det en bild på att reflektera Gud. Det är inte det viktigaste att jag eller du syns. Det är bättre att vi reflekterar Gud. Jag har flera jackor. Men som har ingen inbyggd reflex i tyget. Tänker mig att ibland har vi svårt att reflektera Gud. Vi har kanske ”tagit på fel jacka”. Så blir det ingen som ser Gud genom oss.
Men när vi lever på ett sätt som gör att Gud har en möjlighet reflektera genom oss så kan det ibland till och med vara risk för att man bländas lite.
Sen finns det annat som det vore bra att vi var som reflexer i. Att det är det som vi utstrålar. Det kan vara tillit, kärlek, omsorg, tilltro, frid, glädje, förtroende, förlitan.
Kanske borde vi reflektera lite över vad vi utstrålar ibland. Vad lyser om dig just nu? Hur uppfattas du av din omgivning? Är det så du vill uppfattas? Eller behöver du ändra på dig på något vis? Det är ju klart lättare att ha en åsikt om någon annan. Men om sig själv blir man rätt partisk. Frågan är om man vill höra sanningen. Så det krävs nog lite extra mod att våga se det i vitögat.
Vad reflekterar du?
Jag tänker så att andens frukt är något vi kan sträva efter att få reflektera ut.
”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet,”
Galaterbrevet 5:22
Detta är goda egenskaper på vad vi kan få reflektera till någon. Varför inte börja där…..
Pedher´s blogg 