När man längtar efter regn…

Man kan klart inse att när man längtar efter regn så har det både varit en solig och varm sommar under en längre tid.

Somliga påstår att vi i Eskilstuna fått klart mindre regn än många andra platser i landet. Möjligen är det så. Kan tro att dom som fått översvämning i källaren nyligen inte längre längtar efter regn men ändå.

När marken är torr, luften dallrar av värme och det är en klibbig luft som man har svårt att andas i ….. då längtar i alla fall jag efter regn.

Precis så kan det vara i det kristna livet. Det saknas något. Tänker inte att man misströstar i tron men man längtar efter en förnyelse där Gud får ”fylla på”.

När väl regnet kommer efter en varm het sommardag så blir det en frisk härlig luft som ger liksom nytt liv i kroppen. Tankarna fungerar bättre. Man får ny energi. Är som hela kroppen spritter till.

Så tänker jag att ett sådant möte med Gud ger. När han fyller på igen. Man får lättare att andas. Ny energi. Nytt hopp. Nu glädje. Det är som att tron får nytt liv. Om den nu kan få det. Men den förnyad och blir fräsch på ett förunderligt sätt. Tänker på en sång strof :

Han skall komma över oss, likt ett regn likt ett vårregn. Som vattnar jorden. Som vattnar jorden.

Skulle lika gärna kunnat stått ”sommarregn”. För det händer något när Gud kommer med sitt ’regn’ över våra liv.

I Johannes 7 kan vi lösa om att ett det fina möjlighet till ett källsprång i vårt inre. ”Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.”” Johannesevangeliet‬ ‭7:38‬ ‭SFB15‬‬

En källa har friskt och klart vatten. Att komma till den när man är trött av sin vandring och varm i hela kroppen är så förunderligt gott. Där får man ny energi och lust att gå vidare. Även om man nyss var rätt trött av sin vandring. Så tänker jag att detta inte källsprång ger oss ny kraft att vandra vidare i vår tro.

Kanske kan denna söndag få vara ett sådant besök hos Jesus. Där du får en förnyad källa inom dig. Få bli berörd av honom till ny frisk kraft. Så kravlöst skönt. Bara krypa nära en stund och han fyller på. Han skall komma över dig likt ett regn likt ett vårregn.

Det befriande regnet

En het sommardag. Luften dallrar. Luften är lite svår att andas. Man söker sig gärna till skugga. En sådan dag har du säkert mött någon gång. Inte så många denna sommar. Men några dock.

Att då få en regnskur är något helt fantastiskt befriande. Det är som att få livet tillbaka. Som att bli pånyttfödd. Marken renas där man går fram. Dammet på löven är borta. Det är som att hela skapelsen får nytt liv.

Vissa dagar i livet är precis så. Vissa händelser beskrivs precis som dom där heta dagarna då luften verkar ha tagit slut och är svårandad. Så kommer Guds regn av nåd över oss. Och allt förändras. Livet återvänder på något sätt. Omgivande ”natur” får ett reningsbad. Man själv får luft igen.

Finns en sångstrof från ”förr” Den lyder så här….

//: Han skall komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden,
som vattnar jorden ://

Bilden är så skön. Marken, som till synes ser så torr och ofruktsam, får liv genom regnet. När man ser en torr sandöken får blommor genom regnet är så häftigt. Det är sand så långt ögat når. Men när regn kommer blomstrar öknen.

Min längtan är att få stå i detta nådens regn. Få känna den livgivande kraften ge nytt mod. Ny kraft. Nya möjligheter.

Tänk att regn kan vara så efterlängtat

Tänk att ett regn kan vara så efterlängtat. Jag var på jobbet. När jag hörde att det regnade så var jag bara tvungen att gå ut och njuta. Att bara känna doften. Se regnet.

Tror att jag delar den känslan av många.

Att uppleva något efterlängtat är en stark upplevelse. Som att man gått och väntat länge. Drömt om det. Skapat en inre bild av det. Så händer det. Som att en frihet kommer.

Att gå i en väntan på det efterlängtade kan vara ganska jobbigt. Frågetecknen kan bli många. Och man känner att tär på något sätt.

Samtidigt kan det efterlängtade dra oss fram. Vi sträcker oss emot det och efter det. Det driver på oss. Kan hålla oss vitala på något sätt.

En synonym till efterlängtad är ‘ivrigt väntad’ – det finns en iver över ‘efterlängtad’. Vad är du ivrig på? Så länge som vi har en längtan efter något positivt kan det göra gott i oss. När det man längtar efter är destruktiv gör det dess motsats med oss. Så vad längtar du efter?

Det jobbiga blir när man inser att det man längtar efter är omöjligt. Då gäller det att man har kraften att lämna det bakom sig. Det är modigt att göra det.

Det mullrar

Det mullrar i stan.

Fast det är semester så är regnet välkommet. Det mullrar.

Tillropen kommer om att man önskar att regnet kommer över just dom.

Men det är något speciellt med ett åskväder. I sommar har jag inte mött det så många gånger. Det rensar luften. Det blir en skön eftersmak.

Nu tycker ju inte dom drabbade det. Där åskan slog ner i telefonen och huset blev rökfyllt. Men annars så……

Vi behöver sådana stunder lite överallt. Eftersmaken av Almedalen och nazister är inte rolig. Här behövs ny luft.

Ibland behöver vi det i relationer.

Ibland behöver vi det i våra liv och i vårt innersta. Jobbigt just då. Men så skönt efteråt.

Nu skulle det bara behöva komma mycket regn. Men det verkar utebli.

Åskovädret har visst lagt sig över Jönköping.

Det blir en frisk och skön kvällspromenad om en stund.

Risk för regn ….

img_1871Idag är det risk för regn. Eller ska man säga att det är chans? Eller till och med skulle man kunna säga att vi har glädjen att meddela att det kan bli regn idag. Det var ett tag sedan vi fick regn.

Med tanken på hur mycket brandmännen har att göra i dessa dagar kam vi verkligen behöva regn.

Nu är det bara 30% chans eller risk. Men man kan ju hålla tummarna.

Men så kollar man TVs prognos så är det varmt, soligt och något regn vill man inte ge oss.

Så nu får vi se om vi får glädja oss över att regnar idag.

En regnig semesterdag med omplantering

Igår var det ingen rolig dag. I alla fall när man tänker sig vädret.
Helt grott och rätt mycket regn. Långt ifrån den underbara kväll vi nyss hade. Ljummet och skönt promenadväder. Det var det inte igår.

Men en dag där det fanns annat att glädja sig åt. Du kanske har hört mig säga det förut. Man kan ju åka och köpa blommor. Det gör ju oss människor glada. I falla många av oss.

Det blev en sväng till några affärer som hade mycket trevligt att botanisera bland. Det blev några växter som fick flytta hem.

Sen blev det lite omplantering. Blommorna måste ju få möjlighet att överleva (en tid i alla fall). Då finns det möjlighet att få en god tillväxt.

Ibland kan det vara bra att plantera om sig själv. Att ge sig nya förutsättningar. Ny tillväxtmöjligheter. Att få känna att livet får nytt liv.
Ja, det har ju ingenting med blomstra att göra. Men det har med att livet ges nytt livsutrymme för att få en ny fräschhet. Större kruka får ses i ljuset av att sina rötter ges större utrymme så man kan utvecklas. Att få en fastare sätt att leva.

Vi kan känna oss torra och tråkiga. Men med lite ny "jord mellan tårna" ger det nytt liv.

Ja, du får låta fantasin fortsätta att flöda på detta ämne. Det finns mer att hämta.

Det finns ett vackert bibelord som ger denna tanke lite större livsrum. Fundera på den lite. Bilden handlar mer om vårt inre och vårt andliga liv. Vilket också är viktigt att tänka på. Hör ihop med hela vår kropp.

Psalms 1:1-3 Salig är den … / … som har sin glädje i Herrens undervisning (Bibeln) och begrundar hans ord både dag och natt. Han/hon är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han/hon gör, det lyckas väl.

Något av detta tänker jag när vi behöver plantera om oss i bland. Att tillför är näring i livet. Då får vi nytt liv i livet. Inte så dumt om man tänker efter

En regnig avslutning 

Denna dag avslutas med regn. Det är ju en mindre bra kombination med semester. Fast just nu kan jag inte klaga på det. Ljudboken av Jo Nesbö ljuder i högtalaren.  

Förutom att detta regn gör det enklare att bara stanna av en stund så ger det naturen den blöta den längtar efter. 

Regn gör semestern svårplacerad. Väderapparna är ju inte direkt samstämmiga. Ska det vara statsbesök eller mer av naturbesök i morgon? Museum eller badstrand? Sofflock eller upplevelser?

Ja, vem vet det? Det får väl morgondagen avgöra. 

Så här långt har ju min ledighet varit det mesta av helt okej väder. Så om det blir halvdant några dagar så är väl det okej det med. 

Det fina med oplanerad semester är ju att man har lättare att vara flexibel. Det är ju en verklig semester. Är man bokad på massa så blir ju den flexibiliteten klart svårare. 

Jag tänker att semester har risken att bli rätt styrd. Man vill så mycket. Minns förra sommaren. Den semestern var rätt mycket farande. Var inte mycket hemma i Jönköping. 

Förutom att denna semester är helt okej så har den en liten extra knorr på sig. När den är slut har jag del två av semestern att se fram emot. Eftersom jag har en del till i höst. Det är ju minst sagt rätt så skönt. 

Så just nu får ljudboken föra mig genom kvällen. Regnet slår mot rutorna. Det är skönt att man har tak över huvudet och inte valt en semester i tält. 

Tacksamheten flödar mot två av mina vänner. Agneta och Ronny. Deras tak är fantastikt liksom deras generositet. 

Att denna dag avslutas med regn är ingen katastrof. Den ger en skön återhämtning. 

Doften av vårregn 

Igår när jag åkte till kyrkan så mötte jag en skön doft när jag kom ut. Det regnade stilla. Efter en tid av torka blir det en frisk och skön doft i luften. 

Man kan liksom inte bli arg på regnet då. Naturen behöver verkligen regn. Ska vi få rätsida på grundvattnet så måste det komma regn. Men denna känsla inför denna doft är rent egoistiskt. Jag bara älskar denna doft. Den är frisk. Luften blir så lättandad. 

Tror nog att du förstår vad jag känner inför denna doft. Det liksom gör något med oss. Detta vårregns doft kan man känna på sommaren också. Det regn som kommer efter en tid av värme, sol och torka. 

I helgen var jag i kyrkan. Det slår mig att när jag går ifrån kyrkan denna dag känns det på samma sätt. Guds mötet är som ett vårregn för själen. Men känner ”en ny doft” i sitt inre på något sätt. Så är tron för mig. 

När tron kommer in i livet är det som när man möter detta vårregn. När man får ett förnyat möte med Gud är det likadant. Kanske för att gudsmötet tvättar oss rena och det blir som när naturen tvättas ren från damm och smuts i en torr tid med mycket hetta. Det kommer in en frisk väldoft. 

Att söka detta gör oss gott. Det är en verklighet att det kan bli så. Jag vet. 

Sommardoft i regnet

 Gick till grovsoporna för jag vet inte vilken gång i ordningen. (Tänk vad skönt det är att slänga allt gammalt slitet och som gjort sitt). På väg tillbaka kom regnet. Först blev det den vanliga reaktionen. ”Nej, inte mer nu!”  Efter en stund kände jag. Den speciella doften av sommarregn. 

Hur förklarar man den? Den doften är alldeles speciell. Jag minns inte att jag känt den i år. Möjligen någon gång men det var i så fall länge sedan.  
Så kanske det ändå blev lite sommar i år också. Lite ironiskt att den kom via ett sommarregn 😳😄

Stilla regn

Det faller ett stilla regn ute. Så efterlängtat. Efter alla dessa underbart sköna och varma dagar så kom det regn även hemma hos mig.

Efter en varm och intensiv jobbardag så kom jag hem typ kvart i sex. Ganska trött efter några mil i bilen som vanligt. Jag mötte det stilla regnet redan när jag klev ur bilen. Katten Norris mötte mig som vanligt. Ett litet snack och klia lite hör till proceduren. Där i det stilla regnet känns det som att krafterna kommer tillbaka.

Ett stilla sommarregn hör till ett av det vackraste jag vet. Luften blir klar. Okej, lite kyligare men det hör liksom till. Helt plötsligt känner man att livet återvänder. Att höra dessa regndroppar falla ner är ljuvlig musik.

Visst behöver marken detta vatten. Visst finns det platser som liksom Västmanland ropar efter det i torr brinnande mark. Visst finns det platser som skulle önska att det inte hade kommit så mycket på så kort tid. Då källaren är fylld med vatten. Visst, det kan uppfattas knepigt att sitta här och filosofera över att sommarregnet är varmt välkommet. Visst kan det vara så.

För mig är det nog ändå så att detta stilla regn är vad just jag så innerst inne behöver just nu. Nu kan jag börja andas normalt igen. Den tunga andningen som blir lite väl ansträngd i astman får ”andrum”. Det känns som att kroppen får nytt liv. Fönstret står vidöppet och huset får liksom också andas ut från det kvava varma som det blivit.

Hela naturen tvättas ren. Dammet från den torra vägen försvinner. Lövens gröna färg får ny lyster. Det blir något av en förnyelse i naturen.

Så just nu har jag bara ett enda stort ”Tack gode Gud ” som psalmen säger. Den sången får avsluta denna dags tankar och funderingar.

1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut…

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut…

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut…

5. När tryckt av synd och skuld
jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut…

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://