Så var det dags för en resa igen. Denna gång till en plats och ett land jag aldrig varit i. Å det är ju inte så konstigt. Jag har inte varit i så många länder direkt.
Men denna gång som sagt blir det ett nytt land. Jag ska få förmånen att besöka Rumänien och Marghita. Camilla och Anders Liljeqvist är föreståndare på en plats som EFI driver där. Det ska bli så spännande.
Det blir en resedagbok som vanligt. I min vanliga blogg. Vill du så drar den igång under morgondagen. Den delen kommer under kvällarna.
Lite resfeber har jag nog. Jag ska hitta rätt buss. Rätt tåg. Och rätt Anders. Men det ska bli bra.
Att resa kräver sin förberedelse. Biljetter. Koll på läget. Hitta rätt platser som man ska ta sig till. Man vill komma fram till rätt plats.
För mig har alla dessa resor jag gjort påmint mig om min livsresa. Hur jag på olika sätt flyttat från plats till plats. Fått planera hur och var. Och jag vill nog påstå att varje plats har haft sin egen livsbeslut och kallelse. Så har jag upptäckt att när man vill följa Guds väg för ens liv blir det alltid bäst. Hur en det än ter sig på plats så blir det bäst så.
Min livsresa har nog lite av en ”resfeber” inför en större resa jag är på. Inte negativ stress utan en varm känsla av att vara på väg till en plats som jag aldrig varit på men vill så gärna komma en dag. Det är himlen. Ingemar Johansson beskriver den så bra.
Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
Bortom det man kallar tid och rum
En avlägsen destination som inte kommer vara en lång resa när det väl bär av. Då kommer man dit direkt.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
Till att möta åren som jag nu har framför mig
Det är verkligen så att detta mål ger mig mod att leva. Moda att resa genom livet. Mod att möta nya utmaningar. För jag vet att dom är olika stopp efter vägen mot själva slutmålet. Detta mål ger mig inspiration och kraft att fortsätta. Kraft att möta utmaningen. Kraft att möta kallelsen.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
Ska jag aldrig släppa taget
Om denna osynliga hand som Herren sträckt mig
Så vad jag än gör ska jag aldrig släppa taget om den resan jag är ute på. Den resan mot en avlägsen destination som kallas himmelen.
Hoppas att du är med på samma resa. Annars finns det plats även för dig. Om det finns plats på flyget till Budapest i morgon vet jag inte. Men på resan till himlen finns det plats för alla som vill.
Här är texten på sången i sin helhet
Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
Bortom det man kallar tid och rum
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
Till att möta åren som jag nu har framför mig
I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land
Löftet om att jag hör hemma där
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand
Att få möta Herren ansikte mot ansikte
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
Ska jag aldrig släppa taget
Om denna osynliga hand som Herren sträckt mig
Nej vad jag än gör vad jag än tar mig för
Ska jag aldrig släppa taget
Om detta osynliga land som kallas himlen
Om Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull
Livet är då ren fåfänglighet
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull
Du vet graven som blev lämnad som blev funnen tom
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
Ska jag aldrig släppa taget
Om denna osynliga hand som Herren sträckt mig
Nej vad jag än gör vad jag än tar mig för
Ska jag aldrig släppa taget
Om detta osynliga land som kallas himlen
Vad jag än gör vad jag än tar mig för
Ska jag aldrig släppa taget
Om denna osynliga hand som Herren sträckt mig
Källa: LyricFind
Pedher´s blogg 