Hur skall man hantera Facebook efter skandalen?

Hur skall man hantera Facebook efter skandalen? Har man själv blivit drabbad? När blir man drabbad? Ska man fortsätta att annonsera där?

Man kan undra om företagsledningen sover något nu. Dom har rätt hett om öronen. Hur många har lämnat? Hur många är på väg? Aktiern rasar.

I grunden handlar det om förtroende. Tar lång tid att jobba upp men går fort att rasera.

Nu får Facebook visa varför man ska vara kvar. Annars lär inkomsterna rasa och Facebook dör på sikt.

Kan bara efterlysa mer respekt för den som gör det möjligt att existera – alla användarna. Här har Facebook något att fundera över och rätta till.

Varför kan judar inte respekteras?

Varför kan inte judar få respekt för sin tro och historia? På sin allra heligaste högtid tillåts Nazister demonstrera intill synagogan. Varför ger polisen ett sådant tillstånd? I den kyrkan finns det medlemmar som överlevt förintelsen.

Om judar och kristna har en annan åsikt om abort, homosexualitet eller något annat ej politiskt korrekt åsikt så slås det på trumman. Det blir en väldigt stark reaktion. Då är man respektlös och inte ser allas lika värde osv.

Men när det vända emot judar och kristna då är det tydligen helt okej.

Kanske var det en för stark beskrivning. Men hur skall man tolka det annars. Polischef Nord tycker tydligen att det är helt okej.

Jag efterfrågar en större och finare fingertoppskänsla hos myndigheterna. Det borde ligga i deras intresse att söka förståelse för olika religioners situation. Judarnas historia kan inte på något sätt vara glömt. Det är den mest tydliga utrotningen av människor i närliggande historia. Ingen, idag vuxen person, kan ha missat den kunskapen.

Genom att tillåta en sådan demonstration kan det bara ligga en vilja att inte förstå. Att medvetet söka konflikt. Att helt enkelt göra ner en grupp människor som är judar.

Kanske ligger det något i Birros beskrivning om troende folk: ”I Sverige ses troende, och då särkilt kristna, som lite lätt efterblivna, förvirrade stackare som tror på en man med långt skägg som sitter på ett moln i himlen”. Den okunskap som myndigheter visar, inte minst mot konvertiter som är genuint omvända till kristendomen, är ”häpnadsväckande” för att citera Birro igen.

Jag tror att alla människor är lika mycket värda. Alla har rätt till sin åsikt och ide. MEN det ger ingen person rätt att trycka ner någon annan. PUNKT.

Till polisen i Göteborg. GÖR OM OCH GÖR RÄTT. Visa respekt. Anser ni att nazisterna har rätt att demonsterar, ge dom då en annan dag. Om dom ska respekteras med den rättigheten är det naturligtvis så att judarna också ska respekteras. Rätt enkelt logik tänker jag. Det bör polischefen Erik Nord ta i beaktande.

Respekt – om jag får be…..

Jag känner bara att jag skulle vilja ropa ut ”respekt – om jag får be…”

Vi har så många olika åsikter som människor. Så många olika utgångspunkter. Vi har så många olika känslor. Vi har så många olika sätt att se på saker och ting. Vi är helt enkelt olika.

Det måste vi ha. Men vi kan aldrig aldrig styra över hur någon annan bör känna, tänka eller tycka. Visst finns det olika begränsningar i tex sitt arbete. Där finns det en mindre möjlig väg att styra och ställa själv. Man måste följa sitt arbetes regler. Om man inte delar dom och det går inte att ändra dom så har man två val att göra. Antingen accepterar man reglerna och följer dom eller så väljer man att byta jobb. Men man har naturligtvis rätten och möjligheten att försöka ändra på något som man inte tycker är bra. 

I det privata och sociala livet måste man kunna ha olika åsikter utan att bli påhoppad. Det handlar om respekten för varandra. Varandras integritet. Olika åsikter och man tvingar inte på sin åsikt på någon annan. Gör man det saknar man respekt. 

Du skall kunna ha en åsikt, känsla och tanke. Visst, du får vara beredd att svara upp mot den. Men det innebär inte att någon kan tvinga dig till en annan åsikt. När jag möter berättelser som handlar om hur någon vill påtvinga något som någon inte har blir jag så frustrerad. 

Respekt är svårt men det behövs. Annars kan mycket gå fel. 

Fullborda….

För några år sedan hade jag förmånen att arbeta på re:form i Örebro. Det var några spännande år som gick mellan hopp , förtvivlan och hopp. Det var tufft att få verksamheten på fötter. Vi kämpade på och förutsättningarna ändrades flera gånger pga beslut i kommun och stat.
Vid ett tillfälle var jag nog ganska nära att ge upp. Då hade Micael, min goa kollega, och jag ett samtal. Hans pastor Per-Åke hade predikat om att fullborda. Att börja är väl inte så svårt. Värre är det att fullborda det man börjat på. Till och med att börja inte något som du inte ämnar fullborda.
Det samtalet gjorde att jag (tror att Micke tänkte så också) med stor respekt, bestämde mig för att fullborda det.
Jag minns det som igår. Det var en speciell stund. Ett ögonblick av nåd. Jag vill påstå att den stunden var en del i vändpunkten i den verksamheten. Idag är re:form en fantastisk möjlighet att hitta tillbaka i livet och fullborda sitt lopp.

Jag undrar om det inte är för lätt att ge upp ibland. Att man inte orkar anta utmaningen, kavla upp ärmarna och suga i. Det är enklare att backa. Kostar mindre. Och resultatet uteblir.

När den församlingen jag tillhör köpte den lokal vi nu har kom det ur en vision vi trodde oss fått. Inte var det enkelt. Många stunder av undran hur det skulle gå. Vi ville skapa ett hus där många olika föreningar kunde ha sin verksamhet. Samtidigt kunde man mötas på olika sätt. Så kom den stunden då visionen kändes som den bleknat. Då ställde vi oss frågan om den var död eller levde. Efter samtal och funderingar så insåg vi att den fortfarande lever. Idag ser vi att vi är där vi såg att vi skulle vara. Det har snart gått tio år. Att fullborda visionen var ända vägen. Tänk om vi hade gett upp?

Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.