Hur långt får det gå?
Mitt i Corona-tider så pratas det mycket om hur vi skyddar oss. Hur vi kan klara oss utan att bli smittad eller smitta någon annan.
Minimera. Ett ord som blivit mycket använt just nu. För det handlar mycket om just det. Att minimera riskerna.
Därför har vi tex på Erikshjälpen tagit bort kontanterna. Det gör att våra volontärer som står i kassan under några timmar slipper möta massa bakterier via sedlarna. Som enskild kund passerar man en gång. Men volontären möter alla kunder. Därför gör vi så. För att minimera riskerna för dom.
Det är då jag gör reflektionen. Hur långt får det gå? Inte i själva åtgärden. För visst kan man diskutera det. Man skulle kunna reflektera över att länder stänger gränser mellan länder.
Nej , jag tänker på alla dom som reagerar på att vi just tar bort kontanter. ”Det smittar ju att man betalar med kort också” eller som någon sa ”att trycka på knapparna smittar ju också”. Så blir det en märklig diskussion.
För i grunden handlar det om att vara rädd om någon annan. Inte i första hand att ”klara sig själv” som naturligtvis är lika viktigt. Alla måste tänka sig för.
Visst kan det vara så att en del handlingar är överdrivna. Men det finns en längtan att skydda så långt det går. För dom som är i riskzonen är verkligen utsatta. Dom ska naturligtvis göra vad dom kan själva. Men vi andra har också ett ansvar.
När jag läser och möter dom som tycker att detta är överdrivet blir jag rädd för. För hur långt kan dom gå? Kan dom utsätta någon för smitta?
Det är för någon annan som allting görs. För att skydda och rädda. Då får det gå ganska långt. Det var oerhört länge sedan världen drabbades av något liknande. Därför beslutas det många olika skyddsåtgärder. Kanske för mycket. Men det är det värt.
Pedher´s blogg 