Söndagstankar – himlens telefonnummer 

När jag var liten kommer jag ihåg en sång man sjöng: ”ring till himlens nummer du för alltid svar….” . I söndagsskolan fick jag en minnesvers på samma tema.

Vet du numret till himlen? Det är fyra siffror och är 5015. Nu skojar jag väl, ränker du. Det är ju naturligtvis inte ett nummer vi slår på telefonen. Det är en psalmvers som har blivit kallat ‘himlens telefonnummer’. Bibelverser psalm 50:15 säger:”Ropa till till mig (Gud) på nödens dag så skall jag rädda dig och du skall ära mig”.

Man skulle kunna omskriva det till att när du hamnar i en situation där du behöver hjälp så kan du prata med Gud. Visst kan det kännas konstigt att prata rakt ut men det fungerar med en tanke också. Ett inre samtal med Gud. Det fungerar. 

I nya testamentet hittar vi några verser som bekräftar detta telefonnummer. Matt 7:7-8 ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Det ligger en stor hemlighet i detta. Egentligen är det ingen hemlighet heller. Det är helt öppet och sant. Många har testat och funnit att det fungerar. 

Det svåra med denna möjlighet är att vi allt för ofta glömmer att använda samtalet med Gud. Egentligen kan det vara något som vi kan leva i ständigt. Att ständigt hålla ett samtal igång, ett levande förhållande. En god jämförelse är väl att den man älskar vill man gärna vara nära och samtalet är på något sätt ständigt levande. I ord, handling och möjligen som ett dolt samtal mellan varandra.

Be, sök, bulta. Olika i intensitet. Olika i utgångsläge. Stilla vädjan eller ett rop på hjälp. Löftet är att Gud hör oss och vill svara. Han fungerar som föräldrar till ett barn som ber om något. Är det bra för barnet och man har möjlighet att uppfylla önskningen så gör man det. 

Testa himlens nummer nästa gång du hamnar i nöd. Be, sök och bulta så ska du se att Gud finns där. 

Söndgstankar – Ropa och du kommer att få svar

IMG_0955.PNG

Denna vers skulle nog stå bäst för sig själv med ingen kommentar. Men några tankar får det bli.

När vi ropar eller pratar med Gud behöver vi välja inställning. Antingen så tänker vi att han svarar och vill svara och har ett budskap till oss. Eller så utgår vi från att han inte kan, inte vill eller inte har tid att svara.

Jag tror att vi allt för ofta går in i bönen med en underton att det går nog inte . Eller att vi löser det själva på något sätt.

Men vet du, när du vänder dig till honom gör du det till en som har allt. Denna vers påminner oss om att det är just skaparen själv vi vänder oss till. Han, vars perspektiv är långt mycket bättre än vårt, har all makt i himmelen och på jorden. Han är inte begränsad i tid och rum. Han har ett perspektiv som även går utanför vår tidsram.

Du kan med en oändligt stor tillit vända dig till honom och lägga fram din sak. Lita till att han som vet vad som är bäst för dig bara kommer att ge dig det som är bäst för dig.

Han vill låta dig veta stora och ofattbara ting. Ting som du inte hade någon aning om. Ting som du inte kunde, med din vildaste fantasi, ens drömma om.

Det gör det så mycket bättre att gå,till honom med det du går och bär på.

Ropa, viska, prata och sucka till honom. Han kommer att svara.