När våra rötter skadas

Jag minns hur det var när jag hade förmånen att ha en trädgård. Rötter var inte att leka med. Hur svårt det kunde vara att få bort en planta/träd. Rötterna kunde gå så djupt att det var i princip omöjligt att rubba.

Likaså så lärde jag mig att man kunde skada rötterna. Så illa att hela växten led. Till och med dö. Rotsystem är känsligt och så viktigt. Ett träd lär visst ha lika mycket rötter som dess krona. Rätt intressant. Man skulle kunna säga alltså att kronans möjlighet till tillväxt och frukt har med dess rotsystem att göra.

Härom dagen blev jag överraskad. Träd som jag några veckor tidigare sett friska var nu sjuka. Grenarnas blad började torka. Och när jag går runt på olika ställen ser jag flera träd som drabbats.

Så verkar det som att något är fel

Jag är ingen expert men visst är det märkligt …. Men det får mig att fundera lite. Jag jämför med träd jag själv förstört. Rotsystemet är viktigt. Man skulle kunna tro att det är fel på rötterna. Men det är nog någon sjuka.

Jag tänker ändå hur viktigt vårt livs rotsystem är. Att vårt liv har rätt jordmån. Att vi finns i sammanhang där vi har rätt förhållanden till god livskvalitet för vårt inre liv.

Blev påmind om en bibelställe ….

Luke 13:8-9
Men trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år? …..”

Vad viktigt att det finns goda växtförhållanden. När dom förutsättningarna blivit dåliga behöver man inte ge upp. Man kan skapa bättre förutsättningar. Skadas vi i livet finns det möjlighet till att vårdas.

Alla bilder haltar. Men kanske denna ändå kan få ge en tankeställare och uppmuntran. När våra liv inte ger det vi hoppats på, är det då dags att se på hur jordmånen är.

Såg en gång hur man flyttade hela träd. Riktigt intressant. Kanske behövs det något radikalt i ditt liv. Få ett nytt ställe att vara planterad i. Det nuvarande är inte nyttigt för dig.

Tror att denna bild på träden får olika bilder att ploppa upp inom oss. Kanske rätt nyttigt att stanna upp en stund och fundera lite.

Ett vet jag, att när förhållandena är goda lever trädet gott. Bladen är friska och nya skott kommer. Fruktträden ger frukt. Det finns förutsättningar för att ditt och mitt liv är likt ett välmående träd. Bara vi ser till att jordmånen och växtförhållandena är goda.

En tanke för dagen – var har du dina rötter?

Satt och tittade på ”Allt för Sveriges. Amerikanare letar efter sin rötter i Sverige. Släktrötter. Man blir tagen av hur dom reagerar på att få veta berättelse efter berättelse om sina anförvanter som dom inte visste något om.

På ett sätt känner jag mig lite rotlös. Har ju flyttat runt rätt mycket i mitt liv. För några somrar sen gjorde jag en tur för att komma tillbaka till mina rötter. Jag är född i dalarna. Varje gång jag kommer dit känner jag mig som hemma. Trots att jag bara bott där i knappt 6 år av mitt liv och då på två olika platser. När en av amerikanarna kom till Sverige kände hon sig som hemma. Fast hon aldrig hade varit här. Visst är det märkligt?

Nu vet vi oftast vart vi har våra rötter, där vi kommer ifrån.

Men jag funderar i dag mer på vart har jag mina rötter här och nu? Vart väljer jag att låta mina rötter gräva ner sig?

När jag flyttade till Ulricehamn kände jag första gången jag var där att där hörde jag hemma. 4 el 5 år senare åkte jag på samma gata och kände att nu var denna tid över. Rätterna hade rykts upp.

Var har du dina rötter? Vart låter du dom gräva ner sig? Vart får dina rötter hämta sin energi och kraft? Vi behöver vara måna om att välja rätt ”jordmån”.

På något sätt är det så viktigt att veta vart man hör hemma. Att man har något att ”komma hem till”. Man säger ju ”borta bra men hemma bäst”. Vi behöver en plats att sätta ner våra rötter i.

Att hitta sina rötter…..

Att släktforska har aldrig tilltalat mig direkt. Att se tillbaka på vilka anförvanterna är har räckt med morfars far typ. Visserligen en spännande resa man gör om man kommer långt tillbaka i tiden. Om man kör fast blir det väl ett litet antklimax. 

Nä, släktforskning har aldrig fångat mitt intresse. Kommer ihåg en kompis pappa som var mycket exalterad i sin släktforskning. Han berättade och visade och berättade och visade hur sitt släktträd såg ut. Och där stod  jag och försökte verka intresserad. För inte vågade jag avbryta honom. 

Men tydligen börjat något av detta att veta om hur min historia har varit. Denna somnar ska jag försöka besöka dom platser jag bodde på som litet barn. Det började i vintras. Jag satt och googlade på Google earth. Till min förvåning hittade jag det hus ute på landet vi bodde i när jag var tre till sex år. Det väckte en längtan att få åka till dessa platser en gång till. 

Ska bli roligt att se hur liten gården i verkligheten är. Den gård som jag minns min pappa öste upp en jääääääätttte stor snöhög där vi åkte pulka. På Google Earth ser den verkligen inte så stor som jag minns den. 

Detta är ju långt ifrån släktforskning. Har bara med min egen egocentriska lilla värld att göra. Men det har väl med åldern att göra. Efter 40 kanske man är mer benägen att vilja påminnas om det som varit. 

Hur det än är med släktforskning eller inte ställer vi nog alla frågan ”vart kommer vi ifrån och vart är vi på väg?” På minns om en liten rad i Bibeln som lyder så här: ”vi har vårt ursprung i Gud”. Det finns en lite visa som förklarar detta på ett enklare sätt. Texten är en litet samtal mellan mamma och lille Ole. ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom in i din mage?” ”Lille Ole , du fanns i Guds tanke” svarar mamma Ole i sången. För mig har den ”släktforskningen” räckt. Inte för att på något sätt vara ointresserad av mina släktrötter och hela min släkt. Uppskattar varje kontakt jag har med er. Verkligen. Har blivit med åren lite mer pga Facebook mm. Uppskattar det verkligen. Att veta dock att mina rötter går så långt tillbaka utan att forska om det är skönt. En tillit som heter duga. 

Återkommer med min nostalgirunda senare i sommar.