Är det sant det du hör…?

Vi har lärt sen gammalt att man ska ifrågasätta det mesta. På både gott och ont har det varit så under en lång tid. Gott, så till vida att det är sunt att inte ”svälja” allt man får till sig. Lite källkritik är bra. Ont, så till vida att det blivit inne att ifrågasätta allt. Vilket blir en slagsida åt fel håll även det.

Jag tänker mest på det vi hör om andra och sprider vidare. Vad är det som säger att det man hör är sant? Hur många led har gått till innan det når mitt öra? Har det ändrats under vägen? Vill man sprida osanning?

Jag tror att det finns en orsak till att man är lite försiktig med att föra vidare det man hör. Tänk vilken skada man kan göra genom att sprida osanning.

Kanske ett ordspråk kan hjälpa oss i valet att ibland bara släppa något vi tror oss veta.

”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.”

Den gyllene regeln man kan ha nytta av på många sätt.

Var rädd om din medmänniska även när du inte är intill henne eller honom. Ett ord kan lyfta men det kan också fälla.

Att sprida rykten….. Jag är så trött på det fenomenet… 

Är det något jag är så fruktansvärt trött på är när människor sprider rykten som, allt för ofta, inte alls är sant. Man tror sig veta att det man sett och läst borde betyda något som man bara måste berätta vidare. 

Så glömmer man det som är så viktigt. Att kolla fakta med den det handlar om. Glömmer att man ljuger och förvanskar sanningen till en stor lögn. Och så anser man sig vara den viktiga budbäraren att föra ut denna ”sanning”.

Varför är vi människor så nyfikna på att gräva i andras liv? Varför har vi läggningen att dra felaktiga slutsatser och göra ner andra med dom? Vad är det som gör oss människor till det? Är det för att, om än felaktigt, vi tror att då vinner vi andras uppmärksamhet och förtroende. Att vi tror att andra tycker bättre om oss och vill vara med oss. 

Vad vi glömmer är att om vi inte ändrar det beteendet blir det helt tvärtom. Folk kommer att genomskåda det och lämna oss bakom. Gemenskapen uteblir. För vem vill vara med någon som sprider falska rykten? Förtroenden brister och man vill inte vara en del av något så lågt. 

Jag är rädd för att man gör det för att bli mer inne och hamna i en bättre situation. Och visst, för en tid får man nog mer uppmärksamhet. Ända tills den som uppskattar själv blir utsatt. Då faller allt samman. 

Jag tror att vi alla får erkänna att vi gjort detta någon gång. Vem har vi sårat efter vägen? Vem har vi förstört för? Vem har vi sagt saker om som inte är sant bara för att själv bli ärad och viktig? Somliga lite, andra väldigt mycket. Hur som helst måste vi förändra detta beteende. Vem av oss vill själva bli utsatta och nedgjorda? Handen på hjärtat? Ingen av oss. Eller hur?! 

Nej, kolla fakta först. Vad vet du ligger bakom det du läser eller hör? Är det det minsta tveksam så låt bli att prata vidare.  Lämna det. Använd din energi till något bättre. Som uppmuntrar och bygger upp mer än att rasera. För jag tror att både du och jag vill få ett bättre minne efter oss än att vi gjort ner människor med vår falska ryktesspridning. Vänd om! 

Ärligt, jag är så trött på ryktesspridning  och ryktesspridare. Jag är så trött på att se hur människor blir sårade. Så trött på att man slår undan fötter och förtroenden. 

Nu ändrar vi på oss. Varje gång vi anser att vi behöver sprida ett rykte väljer vi att bli tysta. Istället väljer vi att prata gott om varandra. Punkt!